post id: 34522
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=34522
  
Skeptisk måndag

Akasha-läsning

Livets bok


Akasha (ākāśa आकाश) är sanskrit för “eter”, “himmel” eller “rymd”. Inom teosofin, antroposofin och andra nyandliga rörelser har begreppet Akasha-krönikan blivit beteckningen på en imaginär tidskrönika som sägs registrera allt som sker genom alla tider i en icke-fysisk energimatris, ibland även omnämnd som Livets bok.

Helena Blavatsky
Helena Blavatsky

Teosofiska samfundet tog till sig begreppet från indisk mystik i mitten på 1800-talet. Medgrundaren Helena Blavatsky (1831 – 1891, även känd som ”Madame Blavatsky”) beskrev Akashakrönikan som ett arkiv av ”magnetiserat astralljus”. Man hävdade att det var möjligt att utläsa både det förgångna och framtiden ur denna krönika genom att försätta sig i trans eller genom meditation. Rudolf Steiner, antroposofins grundare, var också under en tid delaktig i Teosofiska samfundet och han tog med sig idéer om Akashakrönikan även till den antroposofiska rörelsen.

Edgar Cayce
Edgar Cayce, 1910

En annan person som plockade upp Akasha-läsning var det amerikanska mediet Edgar Cayce (1877 – 1945). Cayce, även känd som ”the sleeping prophet”, påstod att han genom att försätta sig i trans kunde kanalisera all möjlig ”visdom” via Akasha-läsning. Fjärrskådning (klärvoajans), drömtydning, astrologi, upplevelser om tidigare liv och sanningen om Atlantis är bara en bråkdel av de förmågor och kunskaper han sade sig ha fått på detta sätt.

Även senare så kallade medium, till exempel Sylvia Browne (1936 – 2013), förknippas med Akasha-läsning. På nutida så kallade hälsomässor utlovas även idag Akasha-läsning som en ”behandling” (oklart av vad).

Vetenskaplighet

Ben Radford
Ben Radford, amerikansk skeptiker, vid en protest mot Sylvia Browne
Bild: CC A-S A 3.0

Självfallet finns det inga objektiva bevis för att Akashakrönikan ens existerar, än mindre att man skulle kunna ”läsa den”. Hur ska man då förhålla sig till begreppet?

Å ena sidan har vi en stor mängd esoteriska påståenden som även förespråkarna medger inte går att påvisa fysiskt eller objektivt. Å andra sidan har vi ett antal personer som ändå svär på att de kan extrahera information och kunskap från denna osynliga ”Livets bok”. Det är möjligt (och till och med troligt) att en del av dem är charlataner, men det går inte att utesluta att somliga är uppriktiga och upplever sig ha den här förmågan.

Ockhams rakkniv

I ett sådant här fall är det lämpligt att plocka fram Ockhams rakkniv. Vilket alternativ kräver minst antal nya (och okända) antaganden?

Antingen finner vi det möjligt att Akashakrönikan existerar, utan att det finns något objektivt sätt att uppfatta det. Vi måste också acceptera att inga kända naturlagar kan ge någon förklaring till dess existens. Dessutom att det finns personer som kan utläsa visdom ur denna icke-materiella krönika.

Eller så är förklaringen att vissa individer antingen har en livlig fantasi, alternativt är charlataner.

Vilken slutsats låter rimligast?

Länkar:

 

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vetenskap och Folkbildning