VoF Skåne
Om VoF Skåne
VoF Skåne bildades under 2013 och arrangerar regelbundet pubträffar med föredrag i Malmö och Lund. Man bemöter ovetenskapliga artiklar och påståenden i lokal media och upprätthåller kontakt med skeptikerrörelsen i Köpenhamn.
Styrelse
Ordförande: Jens Persson (e-post: ordf.skane@vof.se)
Vice ordförande: Lina Tebbla
Sekreterare: Pontus Böckman
Kassör: Cecilia Baldén-Lembke
Övriga ledamöter: Lennart Forsberg, Teddy Winroth och Steve Hoppett
Kontakt
VoF Skåne kan nås på skane@vof.se, eller direkt till ordförande på ordf.skane@vof.se.
Kontakt
Ovetenskaplig professor i Parapsykologi
I Sydsvenskan den 19 april ägnas sex helsidor åt Lunds Universitets professur i hypnologi och parapsykologi och åt dess professor Etzel Cardeña. Professuren har varit kontroversiell ända sedan den utlystes för tio år sedan, både vad gäller ämnet i sig och även Etzel Cardeñas person. Att det är problematiskt att ett statligt universitet urholkar sitt förtroendekapital är uppenbart för var och en, och Sydsvenskans artikel visar precis varför.
De uttalanden som Cardeña gör är mycket märkliga när han till synes bekymmerslöst för fram svepande påståenden som ofta saknar rim och reson. Och detta utan att man ens behöver gå in på det problematiska att ett universitet forskar om så världsfrånvända ämnen som tankeöverföring, själavandring eller fjärrskådande.
Cardeña börjar med att förklara parapsykologins dåliga rykte med att namnet är fel. Ett annat namn skulle ge ämnet mer legitimitet, vilket nog är väldigt tveksamt. Han hävdar vidare det visst finns bevis, ”inte perfekta bevis, men ändå”. Det säger sig själv att detta inte är en särskilt vetenskaplig inställning. Det är inte så att dåliga bevis kan ersätta bra bevis bara för att bra bevis saknas.
Nästa kullerbytta kommer sedan när han förklarar frånvaron av bra bevis med ett par nya påståenden: 1. Vi kan inte styra ”psi” (dvs parapsykologiska förmågor) med viljan, och: 2. “Psi” gör sig framför allt påmind i extrema situationer. Ingen förklaring ges till varför han utgår från detta, men han hävdar att följden blir att det är i stort sett omöjligt att testa ”psi”. Det här är ett typiskt exempel på ”special pleading”, dvs att man ägnar sin tid åt bortförklaringar istället för att bedriva seriös forskning.
Som fortsättning kommer det märkligaste uttalandet av alla: Han påstår att det bästa sättet att testa “psi” skulle vara att ta livet av en stor grupp anhöriga till skickliga psi-kommunikatörer för att testa deras reaktion. Är detta verkligen ett uttalande av en seriös forskare? Visst borde man med lite tankemöda kunna konstruera ett effektivt experiment som också är etiskt acceptabelt? Men det verkar som om Cardeña fokuserar mer på att tänka ut ursäkter än på att göra riktig forskning.
Artikeln fortsätter sedan över flera sidor i samma anda, men Cardeñas argument blir inte bättre och är för många för att bemötas. Man kan inte låta bli att undra hur det kan vara möjligt för en person att ägna så mycket tid åt någonting han inte kan identifiera, inte kan påvisa och inte kan ge någon plausibel grund till, och ändå inte erkänna att det han söker efter kanske inte finns.
Som avslutning på intervjun beklagar sig Cardeña och hävdar ”Att vara parapsykolog på heltid är kort sagt att framleva ett forskarliv med ett försvarstal i ständig beredskap”. Om Sydsvenskans artikel ger en rättvis bild av hans metoder och argument så får han nog acceptera den saken.
Sydvenskan 19 april 2015 (betallänk)
Antroposofisk ”medicin” måste testas
Ulla Premmert försvarar antroposofisk medicin på Sydsvenskans debattsida den 25 januari och uttrycker sin förvåning över den misstro som finns emot sådana medel. Hon hänvisar till hur många läkare och patienter som vittnar om dessa preparats förträfflighet och hur de stödjer ”patientens självläkande förmåga”. Dessa preparat ”provas individuellt” och därför måste forskningen bedrivas ”på ett annat sätt, med jämförande studier mellan skolmedicin och antroposofisk medicin”. Hur detta ska gå till i praktiken förklaras inte närmare.
All erfarenhet visar hur omöjligt det är att subjektivt bedöma någonting. Vi är som människor väldigt dåliga på att bedöma vår omvärld och våra upplevelser. Våra minnen är subjektiva och i konstant ombearbetning och våra förväntningar och förutfattade meningar kommer hela tiden i vägen när vi ska förklara vår omvärld och vad som sker oss. Detta gäller oss alla: patienter, läkare och undertecknad inte undantagna. Det gäller alltså då även Ursula Flatters, vice ordförande i Vidarstiftelsen, som refereras till i bildtexten till inlägget. I svensk TV nyligen förklarade Flatters att ”vi är ju läkare, och läkare luras inte”. Förutom det absurda i att påstå ingen läkare någonsin har varit ohederlig, så bortses helt från det faktum att även läkare är subjektiva levande människor vars personliga erfarenheter är opålitliga, även för dem själva. Det är därför som endast objektiva, dubbelblindade studier är acceptabla som kriterium för vad som fungerar eller inte. Allt annat är att spela hasard med människors liv och hälsa.
Premmert avslutar sitt inlägg med att (retoriskt antar jag) fråga om ”hundratusentals människor [är] förda bakom ljuset”. Ja, så är det alldeles säkert. Av sig själva och av andra.
Är då ALL antroposofisk medicin totalt värdelös? Poängen är att innan vi har testat dem så vet vi inte, och innan vi vet så ska de inte användas. En annan inställning är potentiellt livsfarlig.
Uppdatering 30 januari:
Ulla Premmert svarade 29 januari på min replik ovan. Jag har idag bett Sydsvenskan att ta in följande text:
Ulla Premmerts genmäle den 29 januari på min replik angående antroposofisk medicin är både osakligt och felaktigt.
Osakligt därför att Ulla Premmert argumenterar att en helhetssyn på människan saknas inom sjukvården. Hon definierar inte vad detta är och dessutom har jag aldrig påstått att en helhetssyn (vad det nu är) skulle vara fel. Hon svarar alltså på något jag inte har tagit upp.
Hennes svar är också felaktigt därför att hon argumenterar att människor är olika och därför ska ha olika behandling. Samma kemiska molekyler, vare sig det rör sig om antroposofisk eller godkänd medicin, skulle alltså ha olika effekt på olika människor. Men i så fall måste resonemanget bli: Eftersom det inte finns något objektivt, vetenskapligt sätt att bestämma vilken medicin eller behandling som ska användas, så är det upp till läkaren (baserat på erfarenhet och intuition) att välja fritt. Följaktligen skulle två olika läkare kunna ordinera olika behandling till samma patient i samma situation och ingen av dem skulle ha fel enligt antroposofin. Ingen erfarenhet och lärdom skulle då någonsin kunna ackumuleras inom sjukvården därför att varje behandling utförd av varje läkare skulle anses likvärdig.
Detta är uppenbart nonsens. Fast den inställningen skulle kunna förklara varför inga framsteg görs inom antroposofisk medicin och varför man fortsätter att klänga sig fast vid idéer ifrån början av förra seklet.
Men jag har kanske missuppfattat Premmert. I så fall måste slutsatsen istället vara att antroposofiska läkare faktiskt HAR data som visar vilka behandlingar och preparat som fungerar. Bra! Då är det ju bara att visa upp dessa så kan behandlingarna godkännas.
Så antingen vet man inom antroposofin vad som fungerar men vill inte visa upp det, eller så vet man det inte. Så enkelt är det.
Ytterst tveksam disputation vid Malmö Högskola rörande Maharishi Mahesh Yogi
Fredagen den 17 oktober 2014 ägde en disputation av tvivelaktigt vetenskaplig karaktär rum på fakulteten för Lärande och Samhälle på Malmö Högskola. Avhandlingen framlades i ämnet religionshistoria med inriktning på indiska religioner. Namnet på avhandlingen var: ’”Unity pervades all activity as water every wave”, principal Teachings and Philosophy of Maharishi Mahesh Yogi’, doktorand Anders Lindh. Opponent var Assistant Professor Sue Brown, Maharishi University of Management.
Efter en första genomgång av den 442 sidor långa avhandlingen, vill vi karaktärisera den mestadels som en beskrivning av Maharishi Mahesh Yogis läror, varvat med uttalanden som låter framstå vilken viktig och insiktsfull person har var. Kritik framförd av andra citeras, men avfärdas som ogrundad eller felaktig. Något eget ifrågasättande eller distansering verkar inte förekomma.
Allvarligare än avhandlingens kvalitet är valet av opponent. Sue Brown är assistant professor of Maharishi Vedic Science, ett mycket smalt ämne som knappast är en allmänt religionsvetenskaplig disciplin. Hennes bakgrund är kandidatexamen i litteratur och musik och masterexamen i ”higher education administration”. Det är uppenbart att opponenten, precis som doktoranden, är hängiven anhängare och utövare av Maharishins läror. Hennes formella merit kommer från en ifrågasatt institution grundad av Maharishin själv.
Det finns det anledning att starkt ifrågasätta disputationen med anledning av:
– Bristen på vetenskapligt förhållningssätt i avhandlingen.
– Att opponenten utsågs av Forskarutbildningskommittén trots hennes avsaknad
av adekvat religionsvetenskaplig bakgrund.
– Att ingen egentlig kritik av avhandlingen framfördes av opponenten.
– Att doktorandens vetenskapliga arbete bedömdes som tillräckligt, trots hela 26
års doktorandstudier vid Lunds universitet.
– Att betygsnämnden inte uttryckte någon kritik mot avhandlingen .
Därtill kan noteras att opponenten titulerades professor och inte assistant professor på Malmö högskolas webbplats.
Med en historik av mycket goda relationer med Malmö högskola anser vi att det skedda är synnerligen olyckligt. I vår strävan att föra fram vikten av vetenskaplighet och kritiskt tänkande har vi flera gånger kunnat ta hjälp av högskolans engagerade och kompetenta forskare, vilket vi är mycket tacksamma för.
Vi välkomnar därför rektors beslut att inleda en utredning i detta ärende. Vi har även noterat med tillförsikt att många vänner av vetenskaplig redlighet inom högskolan har ifrågasatt disputationen och de beslut som föregick den. Vi vill härmed inte bara uttrycka vår bestörtning över det som skett, utan även uttrycka vårt fulla stöd och vår uppskattning för den vetenskapliga redlighet som vi generellt har observerat hos Malmö Högskolas forskarstab.
Styrelsen för Vetenskap och Folkbildning Skåne
(kan kontaktas på: skane@vof.se)
Relevanta länkar:
Föreningen Humanisternas reaktion på disputationen
Artikel som uppmärksammar skandalen i Sydsvenskan
Vetenskap och Folkbildnings referat av boken ”Myter och mantra” av Rune W. Dahlén (1992)