Sai Baba hälsas 2010 av Indiens president Prathiba Patil
På påskdagen dog Sathyanarayana Raju, mer känd som Sai Baba. Han var en av vår tids mest uppmärksammade religiösa ledare, arketypen för en indisk guru som samlar stora skaror devota anhängare i en förtryckande sekt, samtidigt som han själv lever i lyx.
Historien som berättas om honom börjar när han är tretton. Han blev då stungen av en skorpion. Efter att ha legat medvetslös några timmar vaknade han upp med förändrad personlighet. Hans oroliga föräldrar tog honom till läkare och kloka gubbar, för vilka den unge Sathyanarayana förklarade “Jag är Sai Baba”.
Sai Baba av Shirdi (ca 1835-1918) var en välkänd yogi i Indien, tillskriven otaliga mirakel och omhuldad i såväl hinduiska som muslimska kretsar. Även hans namn var en hederstitel betydande ungefär “helig fader”; hans verkliga namn var okänt. Det var alltså denne som nu skulle ha blivit återfödd, och på hans rykte byggde Sathyanarayana sin karriär.
Hans rörelse växte i Indien, och började framåt 1960-talet att bli känd även i väst. Enligt uppgift har han sex miljoner anhängare över världen. Det finns flera ashram i hans namn, och födelseorten Puttaparthi har gått från en obetydlig by till en vallfartsort med 9000 invånare (vilket visserligen ändå är relativt blygsamt) och Sai Babas huvud-ashram Prasanthi Nilayam intill.
Sai Baba förknippas med åtskilliga mirakler. Ett av de mest omskrivna är hans förmåga att materialisera gåvor åt anhängarna ur tomma luften: helig aska, blommor eller, för de särskilt utvalda, dyrbara klockor. Det magiska hantverket verkar inte ligga i den högsta klassen.
Bland andra mirakler räknas healing, inklusive uppväckande av döda, att han befunnit sig på två platser samtidigt, påståenden om allsmäktighet m.m.
Många har varit nyfikna på att utvärdera Sai Babas förmågor under kontrollerade förhållanden. Han har alltid haft en kylig inställning till de mest skeptiska – “the optical sense cannot visualize the truth” – och inte ens mer välvilligt inställda som professor Erlendur Haraldsson har fått komma till.
Sai Baba spådde att han skulle leva i god hälsa fram till 96 års ålder. Han blev 84.
Länktips:
- Sven Ove Hansson, Sai Baba granskad, Folkvett 3/4-1994; kort recension av en koncis sammanfattning av underbara uppgifter och deras naturliga förklaringar.
- Sven Ove Hansson, Rättframt om Sai Baba, Folkvett 1/2006; recension av en bok skriven av Conny Larsson som tillbringade över 20 år i rörelsen och Sai Babas närhet. Trots upptäckten av “materialisationernas” hemlighet och ledarens pedofila böjelser verkar Larssons avståndstagande ha varit halvhjärtat.
- www.exbaba.com, “Website of concerned former devotees of Sathya Sai Baba” – flitigt uppdaterad
- The Hindu har en mängd artiklar om Sai Baba, några smakprov:
En av de lustiga sakerna med Sai Baba var att ett tag (i alla fall) påstod att han inte behövde äta (så anhängarna skulle inte komma med mat-gåvor), men att det ändå fanns flera bilder på honom där han fläskade på curry. Önskar jag kunde hitta dem!
Han kan väl äta ändå, även om han inte behöver? 🙂
Ett Sai Baba-år är nog lika länge som 10 månader och 15 dagar för en vanlig människa, så han hade säkert rätt ; )
Spännande att begreppet “arketyper” används. Betyder det att irrläran som Jung spred är accepterat av er voffare?