Denna text har tidigare publicerats i Folkvett nummer 3 2014. Med anledning av att Julia Kronlid utsetts till vice partiledare för Sverigedemokraterna och att hennes kreationism uppmärksammas i sociala medier återpublicerar vi texten här på bloggen.

Sommaren 2014 kom den sverigedemokratiska riksdagsledamoten Julia Kronlid ut som kreationist i magasinet SANS. Det framgick där att hon anser att ”skolan ska presentera evolutionsteorin som en teori bland andra”. I en senare intervju för Nyheter24 mildrade Kronlid sitt uttalande, och sade bland annat att detta inte är en fråga hon tänker driva. Det är ändå angeläget att bemöta Kronlids påstående, då liknande utsagor ofta hörs från andra kreationister (eller förespråkare av ”intelligent design”).

För det första blir Kronlids uttalande att ”evolutionsteorin ska presenteras som en teori bland andra” oavsiktligt komiskt. Man undrar om det är andra vetenskapliga teorier, t.ex. teorin om gravitationen, som avses? I sådana fall är det ju rätt och riktigt. Men antagligen blandar Kronlid ihop teori som det används i vetenskapliga sammanhang med teori som det används i dagligt tal. I dagligt tal betyder teori ungefär ”gissning” eller ”möjlig förklaring”, medan ordet i vetenskapliga sammanhang är en komplex vetenskaplig slutsats som i regel stöds av en stor mängd observationer och annan evidens, det vill säga något helt anat än en ”gissning” eller ”uppskattning”. Evolutionsteorin är en teori i den vetenskapliga bemärkelsen av ordet.

Vidare i artikeln i SANS säger Kronlid att hon anser att man ska presentera att det finns människor som tror på andra sätt också. Givetvis kan man inom ramen för religionsundervisning eller dylikt diskutera att en del människor vägrar acceptera fakta (t.ex. avseende evolutionsteorin) av religiösa eller ideologiska skäl. Men troligen menar Kronlid att presentationen ska ske inom ramen för biologiundervisningen. Detta vore allvarligt på flera sätt. För det första handlar vetenskap om vad vi vet och inte om åsikter eller tro. Att inom biologiundervisningen föra fram att ”andra tror på andra sätt” vore att ge eleverna intryck av att biologiska fakta handlar om åsikter. Det skulle vara att ge en felaktig syn på vetenskapen, i förlängningen skulle kunna få förödande konsekvenser i diverse sammanhang. ”Jaja, vetenskapen kanske säger att den här medicinen är ett bra bot mot cancer, men jag vill hellre tro på att den här örtmedicinen jag köpte i hälsokostbutiken fungerar, så jag kör på det”.

För det andra vore det rent oärligt. Evolutionsläran stöds av biologiska, geologiska och fysikaliska data, och ligger till grund för all modern biologi. Att få det att framstå som att det finns en alternativ teori, med lika vetenskaplig tyngd som evolutionsteorin, vore att ljuga för eleverna.

Human_Evolution_Icon

Kronlid anser att ”man ska undervisa om evolutionen, men också lyfta fram dem som kritiserar den”. Igen, självklart kan man undervisa om dem som kritiserar evolutionsteorin, t.ex. inom ramen för religionsundervisningen. Det kan dessutom vara en bra idé att inom NO-ämnena undervisa om olika sorters pseudovetenskap, t.ex. homeopati, astrologi, tron att cancer är en svamp som kan botas med bikarbonat, AIDS-förnekelse, etc. Inom ramen för detta kan man givetvis ta upp de personer som av religiösa och ideologiska skäl vägrar acceptera vetenskapliga fakta kring jordens ursprung. Men jag har en känsla av att det Kronlid, och andra kreationister är ute efter, är att skolan ska lära ut att det finns alternativ till evolutionsläran som av vetenskapssamhället ses som likvärdigt. Men det är fel.

Kronlid säger vidare att hon inte accepterar evolutionsteorins påstående att människor härstammar från aporna. Detta är inte heller vad evolutionsteorin påstår. Människan och de andra aporna har däremot haft en gemensam förfader.

Ett annat intressant argument är att Kronlid anser att evolutionen ska ifrågasättas för att ”det ligger så långt tillbaka i tiden”. Det är ganska mycket av historieundervisningen som rör händelser långt tillbaka i tiden. Ska man presentera andra icke-likvärdiga hypoteser om vad som hände också i de fallen? Gäller ett liknande resonemang även för molekylärbiologi? ”Man kan ifrågasätta vetenskapligheten i den, för det rör sig ju om så små detaljer och ingen av oss har ju faktiskt varit med inne i cellkärnan”.

Som sagt, Kronlid har i efterhand försökt mildra sina uttalanden, och hon har sagt att hon inte kommer att driva frågan. I en tid när skolresultaten sjunker, inte minst inom matte/NO, är det ändå skrämmande att det finns riksdagsledamöter som försöker få vetenskap att framstå som en fråga om tro, och som vill pracka på eleverna pseudovetenskap.

 Christine Öberg