Traditionell indisk medicin kommer i ofta lite i skymundan av traditionell kinesisk medicin (TCM), men har många anhängare, främst i Indien naturligtvis, men även i väst. Ayurvedabehandlingar är ett omfattande begrepp som inkluderar örtmediciner, dieter, meditation, yoga, massage, laxermedel, lavemang och oljor. Själva preparaten baseras vanligen på växter, mineraler och metaller, varav somliga är direkt hälsofarliga.
Principer
Ordet Āyurveda (sanskrit: आयुर्वेद), betyder kunskap om liv och livslängd. Traditionellt (åtminstone sedan 400-talet f.kr.) delas Ayurveda in i åtta delar eller områden:
- Kāyachikitsā: allmänmedicin
- Kaumāra-bhṛtya (pediatrik): Prenatal och postnatal vård av nyfödd och moder, förlossning, metoder för befruktning och för att välja barnets kön och egenskaper; även barnsjukdomar
- Śalyatantra: kirurgiska tekniker och avlägsnande av främmande föremål
- Śhālākyatantra: behandling av åkommor i överkroppens kroppsöppningar, såsom öron, näsa och munhåla
- Bhūtavidyā: behandling av besatthet, exorcism
- Agadatantra / Vishagara-vairodh Tantra (toxikologi): epidemier, gifter i djur, växter och mineraler samt motgifter
- Rasāyantantra: föryngring, metoder för ökad livslängd, intellekt och styrka
- Vājīkaraṇatantra: afrodisiaka; behandlingar för ökad spermamängd och sexuell njutning, infertilitetsproblem
Kroppen anses bestå av tre huvudkomponenter: dhatus, (vävnad), malas, (restprodukter, avfall) och doshas (biologiskt material). Inom Ayurveda länkar man historiskt också kroppens substanser med fem klassiska “element”: jord, vatten, eld, luft och eter. Tre grundläggande doshas länkar till dessa: vatha (luft, eter), pitha (eld, vatten) och kaptha (jord, vatten). Dessa i sin tur hör ihop med rörelse, kyla, sammanhållning, förändring och ljus (se bild).
Allt detta saknar förstås stöd i etablerad vetenskap, och en del moderna förespråkare ser detta istället som metafysiska eller symboliska samband. Man måste dock anta att detta är en modern omtolkning och inte vad historiska utövare ansåg när begreppen definierades.
Utbredning idag
Internationellt
Som man kan förvänta sig så är Indien det land där Ayurveda fortfarande är mest populärt. 80% av den indiska befolkningen använder sig av Ayurveda antingen som enda källa för behandlingar, eller i kombination med evidensbaserad medicin. Indien har till och med en speciell regeringspost med ansvar för The Ministry of Ayurveda, Yoga, Naturopathy, Unani, Siddha, Sowa-Rigpa and Homoeopathy (förkortat AYUSH). Ministeriet ansvarar för och förespråkar Ayurveda samt flera andra alternativa behandlingsmodeller. Den nuvarande ministern, Sarabananda Sonowal, har upprepade gånger uppmanat till användning av Ayurveda mot covid-19. AYUSH har till och med tagit fram ett eget Ayurvedabaserat behandlingskit mot corona kallat “Ayurashka”
Förekomst i Sverige
Ayurveda är inte en erkänd behandlingsmetod i Sverige, men Kjell Asplund konstaterar i den statliga utredningen “Komplementär och alternativ medicin och vård – säkerhet, kunskap, dialog” (2017) att det finns utövare även här. Han nämner bland annat (sid 128) att ett privatägd företag erbjuder utbildning till “ayurvedisk hälsovägledare” på ett flertal orter. På sidan 244 skriver han vidare: “Utifrån sökningar på nätet förefaller tre typer av verksamheter dominera i Sverige: ayurvediska preparat, ayurvedisk massage och utbildning i ayurvedisk medicin för lekmän.”
Att begreppet har positiva associationer för vissa målgrupper märks till exempel på att en sökning på hemsidan för Lifebutiken (Årets förvillare 2017) ger ett tiotal träffar bland deras produkter som hänvisar till eller jämförs med Ayurveda.
Tungmetaller och gifter
Samma invändningar mot Ayurveda gäller som för homeopati, akupunktur och traditionell kinesisk medicin – området är byggt på ovetenskapliga grunder som saknar evidens. Mycket av attraktionen bygger på felslutet Vädjan till naturen. Verkningslösa behandlingsformer är farliga eftersom de kan leda till att man undviker, försenar eller avstår från evidensbaserade behandlingar. När man väl upptäcker sitt misstag så har man inte bara spenderat pengar helt i onödan, i värsta fall kan det vara för sent att få adekvat behandling eftersom sjukdomsförloppet har fått pågå för länge.
Men Ayurvedapreparat är i värsta fall inte bara verkningslösa. Många av dem har det allvarliga problemet att de innehåller en stor mängd tungmetaller och mineraler. Detta är inte oavsiktlig kontaminering som det ibland har hävdats. Principen rasa shastra innebär att man adderar mineraler såsom svavel, arsenik, bly, kopparsulfat, guld eller kvicksilver till växtbaserade preparat, ofta i hälsofarliga mängder. Helt i strid med etablerad vetenskap anser förespråkare att dessa tillsatser är något positivt som förstärker medlens verkan. Larmrapporter om farliga Ayurvedapreparat är vanliga, nedan följer ett litet urval:
- En amerikansk studie analyserade 2011 blodprov på personer som regelbundet använde Ayurveda och fann förhöjda nivåer av bly hos 40% av dem.
2) - Amerikanska CDC konstaterade 2012 ett samband mellan blyförgiftning hos gravida kvinnor och användning av Ayurveda.
3) - Ett Australiensiskt hälsodepartement utfärdade 2020 en varning mot ett Indiskt Ayurvedapreparat och uppmanade allmänheten att omedelbart upphöra att använda det.
4) - Storbritanniens hälsodepartementet beordrade 2021 omedelbart stopp av försäljning av Dermaved, en Ayurvedisk hudvårdsprodukt som innehöll förbjudna och hälsofarliga steroider.
5)
Många fler sådana rapporter kan enkelt hittas på nätet.
Eftersom Ayurveda är ett så vitt begrepp bör man tillägga att vissa områden kan var harmlösa eller rent av milt positiva – till exempel vissa typer av yoga, massage eller meditation. Men medicinska preparat som påstår sig vara ayurvediska ska man absolut undvika. De saknar inte bara evidens, de är också ofta direkt hälsovådliga.
Länkar:
Regeringen: Komplementär och alternativ medicin och vård – säkerhet, kunskap, dialog, SOU 2019:15
Skeptical Inquirer, Harriet Hall: Ayurveda: Ancient Superstition, Not Ancient Wisdom
Wikipedia: Ayurveda
Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresseområden, dvs vetenskap, pseudovetenskap, myter, konspirationsteorier eller skeptikerrörelsen som sådan.
Människornas oerhörda stupiditet upphör aldrig att förvåna mig.
Jag skriver böcker i historia och är intresserad av medicinhistoria. Jag har tillbringat tid i Indien och arbetat med biståndsarbete.
Under mina resor i Indien intresserade jag mig för Ayervedisk medicin. Precis som i det västerländska samhället lockas människor av av alternativa lösningar som ofta är verkningslösa. Magisk-medicinsk framställning lockar, och “botaren” har ritualer, bränner rökelse, uttalar besvärjelser och mycket annat för att understryka sin roll som förmedlade av hälsa. Världen över går det igen och i Sverige har vi historiskt Kloka gummor (och gubbar) som använt sig av mystik, örter och besvärjelser för att nå sin kundkrets. Sannolikt vinner denna pseudomedicin mark för att “botaren” tar sig tid med patienten, något som sällan finns i ett modernt samhälle där en läkare på en vårdcentral har 10-15 minuter för varje patient. Det är inte svårt att se varför alternativa behandlingsformer vunnit mark, i Indien och även Sverige. Men Ayervedisk medicin har sannolikt mycket att lära ut när det gäller mental balans och harmoni, en ofta brist i ett nutidssamhälle med stress och krav på att prestera.
Matz Jörgensen