post id: 33447
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=33447
  
Skeptisk måndag

Vad känne­tecknar en konspira­tions­teori?


Det har blivit väldigt vanligt att avfärda vissa argument som ’konspirationsteorier’ och själva begreppet har blivit något av ett skällsord. Därför är det viktigt att definiera vad som menas med en konspirationsteori och varför man bör lära sig att känna igen en sådan.

Vad är en konspiration?

Först och främst – verkliga konspirationer existerar. Så fort som två eller flera personer i hemlighet bestämmer sig för att göra något ljusskyggt, omoraliskt eller olagligt så uppstår per definition en konspiration. Konspirationen i fråga föreligger redan i planeringsstadiet, även innan någon har hunnit agera på den.

Mindre konspirationer, som att i hemlighet undanhålla viss information från en kollega på jobbet, att avsiktligt åsidosätta ett mindre förbud eller till och med planera ett brott, uppstår hela tiden. Dessa kan vi klassificera som mindre och inte av den typ som skeptiker normalt sett ifrågasätter.

Det finns också flera exempel på helt verkliga konspirationer som är större och allvarligare. Bland de mest kända finns till exempel Watergate­skandalen, Enron­skandalen och den svenska IB-affären. Det är inte heller ett nytt fenomen – redan mordet på Julius Caesar var resultatet av en konspiration. Stora sammansvärjningar av här typen har det gemensamt att högt uppsatta personer tillsammans i det fördolda missbrukar sin makt. Målet kan vara att skaffa sig ett politiskt övertag, ekonomisk vinning eller (i fallet IB-affären) åsidosätta de restriktioner som man är satt att verka under.

Anledningar att vara skeptisk till konspirationsteorier

Trots att det alltså inte är irrationellt att hävda att större konspirationer har förekommit, så finns det tydliga varningsflaggor som man bör beakta när man bedömer påstådda konspirationsteoriers trovärdighet:

Orimligt komplex

De flesta spektakulära konspirationsteorier är mycket mer komplexa än vad som är rimligt. Istället för att acceptera att en händelse som till exempel 11 september-attackerna iscensattes av terror­organisationen al Qaeda så staplas mängder av (ofta motstridiga) påståenden på varandra.

Exempel: attackerna iscensattes av amerikanska staten och / eller judiska mörka krafter. Flygplanen var fjärrstyrda, de passagerare som omkom är påhittade, alternativt är de bortförda eller mördade innan flygen ens startade. Eventuellt fanns inga flygplan alls utan det som sågs av vittnen var holografiska projektioner. World Trade Center-byggnaderna påstås ha blivit beskjutna av missiler samtidigt som de minerades i förväg utan att någon fattade misstankar.

Konspirationsteorin väcker här på typiskt sätt många fler frågor än den förklarar och radar bara upp mängder av vad som endast är spekulationer. När så är fallet är det bra att minnas principen om Ockhams rakkniv: Den förklaring som kräver minst antal nya och okända antaganden är troligen mer korrekt.

Bevis emot är bevis för

Om någon för fram bevis på att konspirationsteorin inte kan stämma så stämplas denne omedelbart som en del av konspirationen. Det klassiska motargumentet man får höra är att ”det är vad DE vill att du ska tro”. Alla bevis och argument mot konspirationsteorin blir på så sätt ett bevis för att konspirationen faktiskt existerar.

Interna motsägelser och en jakt på anomalier

Konspirationsteorier är ofta motsägelsefulla och inkonsekventa. Det antyds till exempel att fartyget Estonia ska ha sjunkit dels på grund av en ubåtsattack och dels på grund av att bogvisiret sprängdes bort av en okänd aktör. Varför introducera två helt olika orsaker? Det viktiga för förespråkarna är inte frågan om ifall dessa två teorier hör ihop, utan att de avviker från den etablerade teorin. Det är viktigare att den av haverikommissionen presenterade förklaringen ifrågasätts än att ”de nya teorierna” är logiska och konsekventa.

Man fokuserar också gärna på att peka ut anomalier som inte är 100% klarlagda – ”Hur uppkom just den här specifika bucklan i Estonias bogvisir?” Att haverikommissionen inte har presenterat en förklaring på just detta utpekas som misstänkt. Men bogvisiret påträffades ju långt ifrån vraket – mycket kan ha hänt med det innan det påträffades och bärgades. En buckla kan ju i vilket fall som helst inte ha bidragit till att vatten strömmade in i skeppet, så hur betydelsefullt är den egentligen? Men hundratals av den här typen av ”oförklarade detaljer” staplas på varandra för att skapa en känsla av att någonting inte stämmer.

Många inblandade

Om en konspiration kräver att en stor mängd personer deltar i den, så är den per definition också väldigt sårbar. Den måste då vara känd av väldigt många, och man får då beakta hur troligt det är att den kan förbli hemlig. Risken ökar exponentiellt med antalet sammansvurna att någon förr eller senare avslöjar vad som föregår. Det kan räcka med en enda visselblåsare (exempelvis Edward Snowden), eller att någon råkar göra ett misstag eller försäga sig, för att en konspiration ska avslöjas.

Konspirationen har otrolig makt

Problemet med det stora antalet inblandade bemöts ofta av ett av följande två påståenden:

Det ena är att de som driver konspirationen har nästan obegränsad makt. Detta gör att de har möjlighet att hålla ihop det hela trots att så många är inblandade och vet om den.

Det andra är att de som ligger bakom konspirationen innehar någon fantastisk (ibland science fiction-liknande) teknologi som gör det möjligt att vidmakthålla konspirationen med bara ett fåtal individer.

Inga trovärdiga bevis på dessa påståenden brukar läggas fram. Det anses vara “självklart” att det är på det viset. Men båda är efterkonstruktioner – för att konspirationen ska kunna existera så måste det vara på ett visst (obevisat) sätt. Eftersom vi redan ”vet” att konspirationen finns, så måste dessa fakta vara sanna, hur otroliga de än är vid närmare eftertanke. Detta är ett cirkelresonemang eller en sorts special pleading som inte är särskilt rimlig.

Konspirationen är ”hemlig men ändå uppenbar”

Trots att konspirationen besitter orimlig makt att hålla sig dold, så vet de som ”avslöjar den” ändå på något sätt att den finns. Det betyder att förespråkarna måste peka på någon form av bevis för att det hela ska bli trovärdigt. Exempelvis ska det vara hemligt att den mystiska Illuminati-organisationen styr världen – ändå har de lämnat ledtrådar om detta överallt, till exempel på amerikanska sedlar. Ingen förklaring ges till varför en så hemlig konspiration öppet skulle lämna ledtrådar om sin egen existens.

Slutsatser

Konspirationsteorier kan vara väldigt svåra att argumentera emot. Per definition så är de bara ”teorier” (vetenskapligt mer korrekt ”hypoteser” eller ”spekulationer”) och de som framför dem försvarar sig ofta med att ”de bara ställer frågor”. Övertygelsen (om den är genuin, vilket ofta är svårt att avgöra) baseras mer på känslor än logisk tänkande och objektiva fakta är sällan något som biter på övertygade konspirationsteoretiker.

För mer information se gärna den vetenskapligt framtagna handboken om konspirationsteorier av Stephan Lewandowsky och John Cook.

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vetenskap och Folkbildning