Det har blivit väldigt vanligt att avfärda vissa argument som ’konspirationsteorier’ och själva begreppet har blivit något av ett skällsord. Därför är det viktigt att definiera vad som menas med en konspirationsteori och varför man bör lära sig att känna igen en sådan.
Vad är en konspiration?
Först och främst – verkliga konspirationer existerar. Så fort som två eller flera personer i hemlighet bestämmer sig för att göra något ljusskyggt, omoraliskt eller olagligt så uppstår per definition en konspiration. Konspirationen i fråga föreligger redan i planeringsstadiet, även innan någon har hunnit agera på den.
Mindre konspirationer, som att i hemlighet undanhålla viss information från en kollega på jobbet, att avsiktligt åsidosätta ett mindre förbud eller till och med planera ett brott, uppstår hela tiden. Dessa kan vi klassificera som mindre och inte av den typ som skeptiker normalt sett ifrågasätter.
Det finns också flera exempel på helt verkliga konspirationer som är större och allvarligare. Bland de mest kända finns till exempel Watergateskandalen, Enronskandalen och den svenska IB-affären. Det är inte heller ett nytt fenomen – redan mordet på Julius Caesar var resultatet av en konspiration. Stora sammansvärjningar av här typen har det gemensamt att högt uppsatta personer tillsammans i det fördolda missbrukar sin makt. Målet kan vara att skaffa sig ett politiskt övertag, ekonomisk vinning eller (i fallet IB-affären) åsidosätta de restriktioner som man är satt att verka under.
Anledningar att vara skeptisk till konspirationsteorier
Trots att det alltså inte är irrationellt att hävda att större konspirationer har förekommit, så finns det tydliga varningsflaggor som man bör beakta när man bedömer påstådda konspirationsteoriers trovärdighet:
Orimligt komplex
De flesta spektakulära konspirationsteorier är mycket mer komplexa än vad som är rimligt. Istället för att acceptera att en händelse som till exempel 11 september-attackerna iscensattes av terrororganisationen al Qaeda så staplas mängder av (ofta motstridiga) påståenden på varandra.
Exempel: attackerna iscensattes av amerikanska staten och / eller judiska mörka krafter. Flygplanen var fjärrstyrda, de passagerare som omkom är påhittade, alternativt är de bortförda eller mördade innan flygen ens startade. Eventuellt fanns inga flygplan alls utan det som sågs av vittnen var holografiska projektioner. World Trade Center-byggnaderna påstås ha blivit beskjutna av missiler samtidigt som de minerades i förväg utan att någon fattade misstankar.
Konspirationsteorin väcker här på typiskt sätt många fler frågor än den förklarar och radar bara upp mängder av vad som endast är spekulationer. När så är fallet är det bra att minnas principen om Ockhams rakkniv: Den förklaring som kräver minst antal nya och okända antaganden är troligen mer korrekt.
Bevis emot är bevis för
Interna motsägelser och en jakt på anomalier
Konspirationsteorier är ofta motsägelsefulla och inkonsekventa. Det antyds till exempel att fartyget Estonia ska ha sjunkit dels på grund av en ubåtsattack och dels på grund av att bogvisiret sprängdes bort av en okänd aktör. Varför introducera två helt olika orsaker? Det viktiga för förespråkarna är inte frågan om ifall dessa två teorier hör ihop, utan att de avviker från den etablerade teorin. Det är viktigare att den av haverikommissionen presenterade förklaringen ifrågasätts än att ”de nya teorierna” är logiska och konsekventa.
Man fokuserar också gärna på att peka ut anomalier som inte är 100% klarlagda – ”Hur uppkom just den här specifika bucklan i Estonias bogvisir?” Att haverikommissionen inte har presenterat en förklaring på just detta utpekas som misstänkt. Men bogvisiret påträffades ju långt ifrån vraket – mycket kan ha hänt med det innan det påträffades och bärgades. En buckla kan ju i vilket fall som helst inte ha bidragit till att vatten strömmade in i skeppet, så hur betydelsefullt är den egentligen? Men hundratals av den här typen av ”oförklarade detaljer” staplas på varandra för att skapa en känsla av att någonting inte stämmer.
Många inblandade
Konspirationen har otrolig makt
Problemet med det stora antalet inblandade bemöts ofta av ett av följande två påståenden:
Det ena är att de som driver konspirationen har nästan obegränsad makt. Detta gör att de har möjlighet att hålla ihop det hela trots att så många är inblandade och vet om den.
Det andra är att de som ligger bakom konspirationen innehar någon fantastisk (ibland science fiction-liknande) teknologi som gör det möjligt att vidmakthålla konspirationen med bara ett fåtal individer.
Inga trovärdiga bevis på dessa påståenden brukar läggas fram. Det anses vara “självklart” att det är på det viset. Men båda är efterkonstruktioner – för att konspirationen ska kunna existera så måste det vara på ett visst (obevisat) sätt. Eftersom vi redan ”vet” att konspirationen finns, så måste dessa fakta vara sanna, hur otroliga de än är vid närmare eftertanke. Detta är ett cirkelresonemang eller en sorts special pleading som inte är särskilt rimlig.
Konspirationen är ”hemlig men ändå uppenbar”
Slutsatser
Konspirationsteorier kan vara väldigt svåra att argumentera emot. Per definition så är de bara ”teorier” (vetenskapligt mer korrekt ”hypoteser” eller ”spekulationer”) och de som framför dem försvarar sig ofta med att ”de bara ställer frågor”. Övertygelsen (om den är genuin, vilket ofta är svårt att avgöra) baseras mer på känslor än logisk tänkande och objektiva fakta är sällan något som biter på övertygade konspirationsteoretiker.
För mer information se gärna den vetenskapligt framtagna handboken om konspirationsteorier av Stephan Lewandowsky och John Cook.
Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresseområden, dvs vetenskap, pseudovetenskap, myter, konspirationsteorier eller skeptikerrörelsen som sådan.