Parapsykolog Adrian Parker, rapport från föredrag i Göteborg

Postat den 26 april, 2012 av Amanda Duregård

Adrian Parker är ett välkänt namn för Vetenskap och Folkbildning. I det här föredraget ägnade han en hel del tid åt den påstådda kopplingen mellan parapsykologiska fenomen och kvantfysik.

Tidigare idag höll Adrian Parker, professor i parapsykologi, föredrag i Vetenskapsfestivalens regi. Rubriken var ”Medvetandet, hjärnan och det paranormala”. Vi var ett antal skeptiska göteborgare på plats i den proppfyllda salen. Adrian Parker såg det stora intresset som en bekräftelse på att det han gör är viktigt, sa han. Han beklagade att inte universitetet är lika positiva som allmänheten.

Adrian Parker är ett välkänt namn för Vetenskap och Folkbildning. Han har bland annat debatterat mot f.d. ordföranden Sven-Ove Hansson i artiklar i medlemstidningen Folkvett. Parapsykologi är studiet av påstådda paranormala fenomen, ett forskningsfält som vid en första anblick borde ligga skeptikerrörelsen varmt om hjärtat. Men till skillnad från att leta efter naturliga förklaringar, verkar Adrian Parker snarare inriktad på att försöka hitta alla indicier som går att få fram som kan stärka tron på övernaturliga fenomen.

Redan i början av föreläsningen får vi veta att den kommer att ge oss en liten inblick i den nya, toppmoderna forskningen kring kvantfysik, och hur den kan visa orsaken bakom övernaturliga fenomen. Inledningen av lektionen är annars utan anmärkning, Parker redogör för det aktuella forskningsläget kring människans medvetande (om än under rubriken ”den ortodoxa synen”). Han lyfte fram det han tycker är det nuvarande synsättets största problem, och formulerade det såhär:

Denna vetenskap kan inte förklara varför bara vissa av hjärnans neuroner är inblandade i vårt medvetande, medan andra sysslar med omedvetna processer. Och hur kan hjärnan skilja på en hörselimpuls och en synimpuls? De kommer till olika delar av hjärnan, visst, men de ser exakt likadana ut.

Denna problemformulering har jag svårt att acceptera som adekvat kritik mot dagens neurovetenskapliga forskning, även om det är korrekt att det finns mer att utforska vad gäller medvetna och omedvetna tankeprocesser, etc. Han uttryckte också att det är en alltför nedslående tanke att tro att vårt medvetande enbart är en produkt av signaler mellan neuroner. Det kan såklart vara trist att behöva inse, men det är knappast något som motsäger att det verkligen är så det förhåller sig.

Adrian Parker berättade också att han kan hypnotisera människor, och programmera in en reaktion på ett särskilt stimuli som sedan finns kvar efter sessionen; till exempel att knyta skorna när han knäpper med fingrarna, eller öppna ett fönster när han säger ett visst ord. Än mer överraskande var att han påstod att han med en enkel suggestionsövning kunde få personen att glömma bort allt som sagts under hypnosen. Det skulle jag gärna se kliniska evidens för. Upplevelsen av paranormala fenomen är enligt Adrian Parker starkt kopplat till vissa (lägre) medvetandestadier. Därför har han arbetat mycket med sömn eller sovliknande miljöer. Här någon stans började det balla ur helt. Adrian Parker hävdar att man kunnat visa att vissa tvillingar påverkas telepatiskt av varandra t.ex. när den ena utsätts för en chock, även om den andra tvillingen inte vet om det. Detta har undersökts på totalt sju tvillingpar eller något sådant, och det var alltså inte hos alla som denna korrelation infann sig. Han visade också en bild på ett tvillingpar med varsin blåtira, och sa att den ena hade fått sin genom en olycka, den andres hade uppstått spontant samtidigt. När publiken ifrågasatte detta tog Parker inte ansvar för påståendet, utan menade bara att det är spännande att sådant här kanske kan finnas (alltså inte bero på slump eller andra naturliga orsaker).

Ganzfelds experiment är ett test som han driver i liten skala på institutionen. Det går ut på att studenter försätts i ett drömliknande tillstånd, och rapporterar sina förnimmelser. Dessa ska enligt Parker korrelera med en annan persons kraftiga känsloupplevelser i ett annat rum, flera meter bort. Hur detta mäts ch jämförs med slumpen hann vi inte gå in på, men enligt Parker borde slumpen vara 25% rätt, medan utslaget blev upp emot 40 % i vissa fall. Denna forskningsdesign lämnar naturligtvis en hel del övrigt att önska. (Hur säkerställer man t.ex. att ingen annan människa får en kraftig känsloförnimmelse i närheten av den drömmande personen?)

Sedan kom Adrian Parker in på kvantfysik, och inledde med att göra en felaktig redogörelse för Schrödingers katt. Genom att kvantfysiken ställer delar av fysiken som vi känt den innan på spel, så borde det enligt Parkers teori även påverka vad vi ska dra för slutsatser om hur hjärnan fungerar, och i och med det även hur vårt medvetande och våra tankar och känslor fungerar. Kopplingen är inte glasklar. Enligt Parker ger i alla fall denna nya vetenskap nytt utrymme för att tänka sig att telepati eller synkronicitet existerar i sig självt, utanför slumpen. Tja.

Publicerat i fysik, pseudovetenskap, psykologi | 4 kommentar

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Postat den 24 april, 2012 av Gästskribent

Gästinlägg av Emma Söderberg

Just nu pågår UNICEF:s årliga kampanj För varenda unge som syftar till att värva fler Världsföräldrar. Som en del av kampanjen skänker Apoteket Hjärtat 95 doser stelkrampsvaccin för den här bloggposten.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial här (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg).

Som initiativtagare till en egen insamling på UNICEF som vill påminna om vad vacciner åstadkommer i världen gläds jag mycket åt denna kampanj! Att ge stelkrampsvaccin till gravida kvinnor och kvinnor i barnafödande ålder som bor i högriskområden är den bästa metoden att stoppa stelkramp. Mammorna överför sin immunitet till barnen som då skyddas tills de är några månader gamla. Under de senaste 20 åren har antalet nyfödda som dör i stelkramp minskat med flera hundra tusen per år

Foto: © UNICEF/Asselin
Foto: © UNICEF/Asselin

UNICEF:s årliga kampanj För varenda unge syftar till att värva fler Världsföräldrar. För 100 kr i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten, näring och utbildning. Vill du också vara med och förändra barns liv? Gör som jag och över 140 000 andra, ta steget och bli Världsförälder. Anmäl dig gärna här via min insamling. Du kan även bli Världsförälder här. Om du efter anmälan delar på Facebook skänker Apoteket Hjärtat ytterligare 5 doser stelkrampsvaccin

Ett annat sätt att bidra är genom att handla i UNICEF:s gåvoshop. Där finns många kategorier som näring, vatten och hälsovård, utbildning och lek, transport, katastrof och vaccinationsprodukter som vaccin mot mässling, polio och stelkramp samt kylväskor för vaccin.

Några aktuella diskussioner om vaccin på VoF:s forum:
Om den svenska samlingssidan vaccininfo.com
Om antivaccinationssajten vaccin.me
Om mässlingsepidemier i Europa
Om svininfluensan, massvaccinationen och resultatet

Ur Folkvett nr 1/2005: Att skapa rädsla – Mässlingsvaccinet och autismen
Ur Folkvett nr 2/2005: Vaccination – en fråga om solidaritet

Publicerat i Övrigt | Etiketter | Lämna en kommentar

Placeboeffekten och klassisk betingning

Postat den 27 mars, 2012 av Amanda Duregård
Ett gästinlägg av Robert Carroll, grundare av The Skeptic’s Dictionary.
Översättning Amanda Duregård. Texten postades ursprungligen på http://59ways.blogspot.se/.

Klassisk betingning är en slags inlärning, eller fysiologisk förändring. Det går ut på att man skapar en association mellan ett stimulus och en respons. Associationen stannar sedan kvar, och påverkar framtida upplevelser av liknande karaktär. En del fysiologisk respons är obetingad – det inträffar naturligt och oavsiktligt, som när du blinkar, ryggar tillbaka, eller börjar producera saliv i respons till smaken eller lukten av mat. Annan fysiologisk respons är betingad: en hund kan till exempel betingas att producera saliv när någon ringer i en klocka, eftersom hunden lärt sig associera klockan med mat (det kända experimentet med Pavlovs hundar). Hundar som injiceras med morfin börjar producera saliv, och de kan bli betingade att producera saliv av vilken injektion som helst (oavsett om det är morfin eller inte)

I de fall där en patient upplever smärtlindring utan att ha fått någon aktiv behandling, brukar man koppla orsaken till placeboeffekten. I en del av dessa fall kan en mer korrekt beskrivning vara att patienten har lärt sig att associera smärtlindring med att trycka på en knapp som utlöser en morfindos, eller med att få en morfininjektion. Jag vet av erfarenhet att självadministrerade morfinpumpar är designade för att förebygga överdoser. Patienten kanske trycker på knappen och upplever lindring, men när en viss mängd morfin har släppts ut så kommer det inget mer morfin när knappen trycks ner, oavsett vad patienten tror. Människor som injicerats med koksalt när de trott att de fått morfin, kan uppleva smärtlindring på grund av betingningen att förvänta sig lättnad efter injektionen.

Betingning och associativ inlärning – tillsammans med behandlarens förväntningar och självbedrägeri – kanske förklarar varför vissa djur verkar svara på reikihealing, homeopati och akupunktur. En kvinna som utför reikihealing på hästar skrev följande till mig: ”Djur har inga förutfattade meningar om reiki; inga förväntningar på behandlingen. Det finns ingen placeboeffekt för djur.” De som tror att inte djur kan svara på placebo bör beakta att det som ofta kallas placeboeffekt i själva verket är respons på en betingning. Betingning måste inte göras medvetet, och behöver inte heller innehålla moment som klappar eller ringande i en klocka. Det behöver inte heller innehålla tro eller övertygelse. Ritualerna som en veterinär eller djurägare går igenom med ett djur när det är sjukt eller skadat kan ha en betingande effekt.

Betingning kan involvera mycket mer än uppenbara faktorer som att få en injektion, ta en tablett, eller bli vidrörd på ett område som smärtar. Betingning kan innehålla det skådespel som en medicinsk miljö och medicinska ritualer utgör, inklusive vita rockar, medicinsk jargong, och användningen av medicinska apparater. Dessa omständigheter, och behandlarens uppträdande, påverkar patientens förväntningar på behandlingen. Och patientens förväntningar har visat sig spela en viktig roll för många olika behandlingars effektivitet. Klassisk betingning är ”hypotetiskt antaget att vara den primära triggermekanismen bakom placeboeffekten/…/vilken måste läras in innan den kan manifestera sig…” (Bausell 2007: 131). När betingning kombineras med önskan och motivation om förbättring, förstärks placeboeffekten för både aktiva substanser och sockerpiller.

Ett vanligt missförstånd när det gäller placebo är att patienten måste tro att det overksamma medlet den får är en aktiv substans. Många tror att placeboeffekten enbart finns ”i huvudet” men det är inte mer sant än att människors fysiologiska och beteendemässiga reaktioner när de får i sig vad de tror är alkohol eller narkotika, skulle vara enbart i deras huvuden. Människor kan betingas att svara fysiologiskt och beteendemässigt till placebos ”genom att få aktiva droger vid upprepade tillfällen” (Bausell 2007: 132) och på hypnos genom inlärd förväntan.

Antonella Pollo et al. visade att placebo kan hjälpa personer med allvarlig smärta och Martina Amanzio et al. (2001) demonstrerade att ”åtminstone delar av den fysiologiska grunden för placeboeffekten är av en opioid natur”. Det vill säga, vi kan betingas att frigöra kemiska substanser som endorfiner, katekolaminer, kortisol och adrenalin. En möjlig orsak till att människor rapporterar smärtlindring efter både akupunktur och sham-akupunktur är att båda är placebos som stimulerar opioidsystemet.

Donald D. Price, expert på smärta, har visat att betingning och förväntan signifikant påverkar upplevelsen av smärta och smärtreduktion. R. Barker Bausell spekulerar om att eftersom den största tillgången som utövare av komplementär och alternativ medicin (KAM) har är deras förmåga att sprida hopp, kan ”sådana behandlingar kan inte framkalla något mer än en förväntan om resultat, genom fulländade förklaringar, löften och ceremonier.” (2007: 149). Han noterat också att smärtstillande medel som skrivs ut av din läkare får olika effekt beroende på dina tidigare erfarenheter och förväntningar. Många anhängare av energimedicin misstar effekten av klassisk betingning, eller förväntan på lindring som i sin tur leder till minskad oro och stress, med att energimedicinen i sig har effekt som framkallats av att man lyckats manipulera någon slags mytisk energi.

I sin bok, Women Aren’t Supposed to Fly: The Memoirs of a Female Flight Surgeon, berättar Dr Harriet Hall om en patient med vasektomi som gick igenom en operation utan narkos, eftersom han av misstag injicerats med saltlösning istället för med Lidokain. Hon berättar också om en kvinna som blev av med sina svåra huvudvärksskov efter att ha injicerats med saltlösning. Den senare svor att Demerol (Petidin) var det enda som hade fungerat på henne, men hon hade betingats att uppleva smärtlindring när hon fick en spruta.

Så nästa gång du undrar över hur healers kan bota människor bara genom att vidröra någon eller genom att vifta med händerna över en kroppsdel, eller genom att yttra en meningslös besvärjelse: tänk på att kanske, bara kanske, kan det vara en betingad respons som löses ut. Du behöver inte kalla det placeborespons, men om du gör det, ta inte för givet att klassisk betingning är den enda förklaringen till placeboeffekten. Det kan finnas andra förklaringar till en del placeborespons, och frågan kan vara mer komplicerad än du tror. Det är osannolikt att ”healaren” tog bort blockeringar i patientens qi, frammanade hjälp från en övernaturlig varelse, överförde sin animala magnetism, släppte lös en levande kraft i vattnets minne, eller raderade smärtminnen genom att ta på din mage. Kom ihåg det gamla ordspråket: när du hör hovslag, så tänk häst, inte zebra. Tja, när du hör om magisk healing, tänk klassisk betingning, naturlig tillbakagång av symptom, feldiagnosticering, fluktuerande symptom, patienters inställsamhet och underkastelse, eller en mängd andra saker. Din första reflex är kanske att tänka magi eller mirakel, men de första reflexerna kan bero på tillgänglighetsbias. Om du söker sanningen så vill du kanske överväga alternativa förklaringar till den som din intuition ger dig.

Publicerat i alternativmedicin, konsument, pseudovetenskap, psykologi, Övrigt | 5 kommentar

VoF och religionen

Postat den 25 mars, 2012 av Martin Rundkvist

En återkommande fråga där skeptiker – både VoF-medlemmar och andra – kritiserar föreningen och dess styrelse är vår relation till religion. Det finns en föreställning om att VoF hanterar religionen med silkesvantar och kanske låter religiösa människor slippa undan för lätt när de gör ogrundade påståenden.

Jag har länge haft svårt att förstå den här kritiken. Som Folkvett-redaktör sedan 2002 och styrelsemedlem sedan 2004 törs jag säga att jag har rätt bra koll på hur styrelsen och redaktionen förhåller sig till religion i praktiken. Och jag ser inte några silkesvantar. Årgång efter årgång publicerar Folkvett kritik av religiöst grundade påståenden, och ibland rent religionspolitiska inlägg som när Johannes Bergmark skrev om offentligfinansierad prästutbildning i Folkvett 2010:1. Redaktionen refuserar inte inlägg för att de berör religiösa frågor. Och i VoF:s föreläsningsverksamhet finner man år efter år sektforskare, sektavhoppare och folk som kritiserar kreationismen.

Det var praktiken. Hur är det då med teorin? Jo, VoF:s stadgar säger att föreningen är obunden i religiösa trosfrågor. Stadgarnas portalparagraf säger också att VoF:s huvudsyfte är att bekämpa felaktiga föreställningar i frågor som kan avgöras vetenskapligt, d.v.s. icketrosfrågor. Inte heller i teorin finns alltså något hinder för att VoF kritiserar religiöst grundade påståenden som vi brukar.

Vad får och får inte VoF syssla med?
Man kan vända på saken och fråga sig vad VoF enligt sina stadgar inte får göra i religiösa trosfrågor. Vi får inte binda oss. Det tolkar jag som att VoF inte får binda sig vid någon religiös organisation. Och att vi inte får ge offentligt stöd till någon religiös trosuppfattning som strider mot vetenskapen eller är otestbar.

Det här har mest relevans för vår relation till Humanisterna. (Plymouthbröderna, för att ta ett exempel, är ju inte riktigt aktuella som samarbetspartners.) Låt oss anta en bred definition av ordet och räkna Humanisterna som en religiös organisation. Vi får inte binda oss vid dem, men vi får samarbeta med dem. Vi får inte kalla oss en ateistisk organisation, men vi får publicera skribenter som framför ateistiska åsikter. VoF skall vara en populärvetenskaplig organisation, inte en livsåskådningsorganisation.

Det starka engagemanget
Som sagt har jag haft svårt att förstå kritikerna som tycker att VoF kramar religionen. Men vid halvdagskonferensen AWOO i Eskilstuna den 24:e mars fick jag tillfälle att diskutera saken med flera deltagare som förklarade för mig hur de tänker. Och då tyckte jag att jag började förstå bättre.

Jag blir gärna rättad på den här punkten om jag har fattat fel. Men i skrivande stund så är min uppfattning att den interna skeptikerkritiken mot VoF:s attityd till religion handlar om följande tillkortakommande. VoF-styrelsen bryr sig inte tillräckligt mycket om religionsfrågor. Vi visar över lag inget större känslomässigt engagemang i religionskritiken. Vi uppfattas som svala och oengagerade i frågor som vissa skeptiker verkligen brinner för.

De VoF:are och andra skeptiker som yttrar den här kritiken har i många fall en bakgrund som sektavhoppare. De har fått kämpa för att uppnå tankefrihet. För dem är deras skeptiska attityd till potenspiller och flygande tefat oupplösligt förenad med en radikal omorientering i centrala livsfrågor som de har genomgått, där de kanske varit tvungna att rycka upp sig själva med rötterna från släkt och vänner. Givetvis måste de finna det frustrerande när VoF-styrelsen inte verkar bry sig om religiösa trosfrågor. Vi kan nog framstå som fega eller cyniskt distanserade. Låt mig därför som förklaring säga något om min egen religionsbakgrund.

Min religionsbakgrund
Jag växte upp i ett vanekristet hem med New Age-inslag. Min pappa sade aldrig ett ord om religion, men gick på Gestalt-kurser och anlitade osteopat. Min mamma bad ”Gud som haver barnen kär” med mig och semestrade på en nyandlig kursgård i Skottland där hon kom i kontakt med tidigare inkarnationer. Jag blev döpt i Svenska kyrkan, sjöng i kyrkokören, åkte på konfirmationsläger med jollesegling, accepterade inte dogmerna, men ryckte på axlarna och mottog som 14-åring den första nattvarden utan att fästa större avseende vid den. Jag kan inte minnas att vi någonsin gick i kyrkan annat än för körframträdanden och andra konserter. Som gymnasist var jag agnostiker och jag lämnade Svenska kyrkan så fort jag fyllde 18. På universitetet lärde jag mig vetenskapsteori och kom fram till att Ockhams rakkniv gör ateism till en mera rimlig hållning än agnosticism. (Om jag skall vara agnostisk i frågan om Jahve blir ju listan på saker jag måste vara agnostisk till mycket lång: Vishnu, thetaner, osynliga rosa enhörningar etc.)

Och jag har förblivit ateist. Jag lär mina barn att gudar är fiktiva personer av samma slag som Bamse och jultomten. De flesta av mina vänner är ateister, i den mån jag ens frågat dem om saken, men där finns också några kristna och en nordisk nyhedning som brukar blota ute i skogen.

Varken mitt inträde i religionen eller mitt utträde ur den innebar någon dramatik. Jag kommer från en miljö där det anses som ofint, lite knäppt eller etniskt pittoreskt att uttrycka ett starkt engagemang i religiösa frågor, oavsett om man är troende eller ateist. Det mosiga nyandliga inslaget innebar att man var väldigt öppen för inbördes motstridiga uppfattningar men ryggade tillbaka inför dogmatism. Och såvitt jag förstått det svenska samhället så är det vår kulturella majoritetshållning. Religion är för de flesta svenskar en privatsak som man inte förväntas ta så allvarligt på i offentligheten.

Slutord
VoF har en del medlemmar och styrelseledamöter som är religiösa och en del som är ateistiska sektavhoppare. I lärofrågor är jag väl närmast enig med de senare. Men i min svala attityd till religion skiljer jag mig från båda grupperna. Jag är jätteintresserad av vetenskap men har inget nämnvärt engagemang i de så kallade ”livsfrågorna”. Och min gissning är att de flesta VoF:are delar denna attityd, som tenderar att följa med den naturvetenskapliga världsbilden. Jag välkomnar välargumenterade angrepp på kreationism, handpåläggning, medicinsk förbön, omskärelse, religiösa friskolor, andeutdrivning, hemundervisning, transsubstantiationsläran, transfusionsvägran, avhållsamhetsundervisning, alla sorters bokstavstro och dogmen om Jesu moders obefläckade avlelse inom föreningens ramar. Men jag tycker inte att VoF bör bli en livsåskådningsorganisation.

Publicerat i skeptikerrörelsen | 16 kommentar

Hur udda lärare behöver Sverige?

Postat den 23 mars, 2012 av Gästskribent

NO-läraren Johannes Axelsson har vid ett antal tillfällen skrivit på sin blogg om hur han som troende tar upp en kreationistisk världssyn som ett alternativ till bl.a. evolutionen i sin undervisning. Detta gör Axelsson, vilket han själv också påpekar, inte för att undervisa om kreationism, ”så här tror vissa människor”, utan för att undervisa i kreationism, ”så här tror jag, stick i stäv med rådande vetenskaplig konsensus”. Axelsson påstår att detta främjar elevernas kritiska tänkande, ett påstående som bör ses mot bakgrund av att han är lärare vid en skola med kristen profil, och mot hans egen kommentar att han som skapelsetroende inte går in i klassrummet med målet att hans elever ska börja tro att evolutionsteorin är sann.

Argumentationen som Axelsson för är oärlig, både när det gäller kreationism och evolution och när det gäller dess plats i skolan och hans roll som lärare. Han använder gamla och vid flertalet gånger redan motbevisade argument för att antingen jämställa kreationism med evolutionsteorin eller att misskreditera och visa på påstådda brister i evolutionsteorin. Sker detta av ren okunskap? Eller handlar det om ovilja att förstå? För detta har han fått kritik, bland annat från oss (1 2 3 4 5 7) Utöver det har han också blivit anmäld till skolinspektionen av flera, av varandra oberoende, personer.

Vad vi vill poängtera är att varken anmälningarna eller vår kritik riktar sig mot Axelssons tro utan om att han, stick i stäv med lagar och styrdokument, likställer evolutionsteorin och kreationismens skapelsesagor i sin undervisning. Detta är i vår mening att ägna sig åt konfessionalism, vilket skollagen förbjuder.

Vår förhoppning är att de anmälningar som gjorts kommer att få konsekvenser, vilket tyvärr inte är speciellt sannolikt. Inte för att Axelsson följer skollagen, vilket han själv hävdar. Utan på grund av att skolinspektionen enligt egen utsago kommer att begära in en redogörelse från Hannaskolan i Umeå, där de själva kan beskriva hur de bedriver sin undervisning och om de har brutit mot skollagen. För att göra en jämförelse rörande straffrättsliga anmälningar: Tänk om polisen begärde in en redogörelse från misstänkta brottslingar om vilka lagar de brutit mot och valde att lägga ner en utredning i de fall den misstänkte hävdade att inget brott hade begåtts.

Axelsson försöker givetvis försvara sig mot kritiken, bland annat genom att hävda religionsfrihet – men det är som sagt inte hans tro frågan gäller, utan hur han bedriver sin undervisning och gör egna tolkningar av lagtexten och skolverkets kommentarer.

I blogginlägget Sverige behöver udda lärare försöker han på ett märkligt vis rättfärdiga detta agerande – som han samtidigt på andra ställen förnekar – genom att presentera grovt haltande jämförelser med ett antal hypotetiska exempel. Vi ska här redogöra för, samt besvara dessa. Stora delar av dessa svar har skrivits av Simon Klein (@sikay91) och tidigare publicerats på bloggen Vem vad hur varför? Vi publicerar här en redigerad och uppdaterad version av dessa svar.

Tänk dig en lärare som är förälskad i Japan, och i tid och otid använder Japan som exempel. Detta trots att det finns 193+ andra länder i världen som förtjänar lika mycket uppmärksamhet och lektionstid. Kanske är detta en hemkunskapslärare som väljer sushi på menyn en gång för mycket, men som aldrig låter eleverna baka en italiensk pizza!

Entusiasm hos en lärare är en bra egenskap! Detta ser vi hos såväl Axelsson som hos denne hypotetiska lärare. Skillnaden mellan dessa två är att det inte spelar någon större roll för barnen om de får laga lite extra sushi och lite mindre pizza eftersom bägge dessa aktiviteter kommer att utveckla elevens förmåga att laga mat och vistas i ett kök. På Skolverkets hemsida går det att läsa att syftet med ämnet Hem- och konsumentkunskap bland annat innefattar:

“I en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar ska eleverna ges möjlighet att utveckla ett kunnande som rör mat och måltider. Undervisningen ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin initiativförmåga och kreativitet vid matlagning, skapande av måltider och andra uppgifter i hemmet.”

Självklart kan läraren inte bara låta eleverna laga sushi, men den premissen ingick inte heller i exemplet. Vad Axelsson dock gör, till skillnad från läraren i exemplet, är att undervisa sina elever i sagor. Om läraren i stället för att lära eleverna hur man tillreder sushi, hade valt att förneka Italiens eller kanske pizzans existens hade jämförelsen mellan Axelsson och denna hypotetiska lärare varit mer rimlig. Ty existensen av såväl Italien som pizza finns det så starka bevis för att vi (författarna) väljer att kalla dem för fakta, på samma sätt som vi gör med evolutionen. Axelsson berättar osanningar för sina elever som om de vore jämbördiga med vetenskapligt framtagen kunskap. Det spelar en oerhört mycket större roll för barnen om de förstår och accepterar evolutionsteorin eller inte, jämfört med om de är bättre på att tillaga sushi än pizza. På en NO-lektion ska det undervisas i naturvetenskap! Barnen, deras föräldrar och hela samhället förväntar sig detta och då fungerar det inte att blanda in sina egna personliga favoritpseudovetenskaper i undervisningen, lika lite som det går att på lektionstid förneka Italiens existens!

Eller ta en lärare som är som besatt av allt som har med andra världskriget att göra. Så länge allt övrigt centralt innehåll hinns med, är det då okej att den läraren lägger onödigt mycket krut på att prata om Hitler?

Andra världskriget och Hitler är en utpekad del av kursplanen i ämnet historia för grundskolan. Under rubriken Centralt innehåll, Årskurs 7-9 återfinner vi raden: “De båda världskrigen, deras orsaker och följder. Förtryck, folkfördrivningar och folkmord. Förintelsen och Gulag.” En lärare i historia måste följa kursplanen och undervisa i de utpekade delar som kursplanen innefattar. Så länge övriga delar av historieämnet behandlas i undervisningen åsamkar det inte någon skada att prata lite extra om dessa viktiga delar. Jämförelsen med skapelsetron haltar tydligt, då skapelsetron inte är en del av naturvetenskapen. Den har därför inte någon plats i den skattefinansierade skolans undervisning.

Eller en lärare som verkligen brinner för jämställdhetsfrågor… Kan vi då förlåta den läraren för att “hen” är extra bra på att lyfta just detta värde och inte lägger lika mycket tid och energi på att främja andra värden som “människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde /…/ samt solidaritet med svaga och utsatta”?

Om läraren bryter mot någon av de värden som Axelsson nämner i exemplet skulle hen vara direkt opassande som lärare. Axelsson lyfter själv fram skollagens femte paragraf i sitt exempel ovan. Paragrafen tydliggör hur relevanta lagstiftaren anser att jämställdhetsfrågorna är, då dessa redan i lagens inledning får ett betydande utrymme. Vad skollagen däremot inte ger stöd för är en undervisning i biblisk skapelsetro och ungjordskreationism. Om Läraren inte enbart var en fiktiv person skulle vi dock uppmana till försiktighet. Att vara för “rabiat” i sin framtoning kan ge negativa signaler oavsett åsikt, varpå eleverna istället skulle kunna få en negativ bild av människor som kämpar för jämställdhet mellan könen.

Eller tänk dig en matematiklärare som är övertygad om att en abakus är ett mycket bättre hjälpmedel för eleverna än en miniräknare. Kursplanen i matematik (för grundskolan) nämner miniräknare ett par gånger, men det står inte ett ord om kulramar. Begår läraren tjänstefel genom att använda abakus i undervisningen?

En lektion där en lärare berättar om abakuser och låter eleverna räkna med dem kan vara en väldigt bra tillbakablick i historiken bakom miniräknare och kan öka barnens förståelse för matematik. För vissa grupper av elever, med vissa former av neuropsykiatriska diagnoser, kan abakuser kanske till och med vara ett extra stöd. Att i sin undervisning helt fokusera på detta historiska matematiska hjälpmedel är dock något vi skarpt skulle avråda ifrån – trots att det eventuellt inte bryter mot styrdokumentens regler och riktlinjer. Elever i den svenska skolan förtjänar en likvärdig undervisning oavsett vilken kommun eller organisation som är huvudman. Att påbörja en naturvetenskaplig gymnasieutbildning, eller en högskoleutbildning inom matematiska eller tekniska områden utan tillräcklig kännedom om moderna matematiska hjälpmedel torde vara omöjligt. Elever som redan tidigare legat “efter” i matematiken skulle eventuellt få ännu svårare att inhämta nödvändiga kunskaper för godkända betyg om stora delar av undervisningen ägnades åt annat än de områden som kursplanen och de traditionella läromedlen identifierar. Vi vill dock förtydliga att abakuser är giltiga matematiska verktyg. Skapelseberättelsen är inte en legitim naturvetenskaplig teori, det är en sagoberättelse och ska behandlas som sådan i skolan.

Eller om en lärare är hindu. Tänk om det leder till att den lärarens elever blir experter på hinduistisk religion och kultur, och kan mycket mer om den religionen än alla andra högstadieklasser i landet. Detta trots skolverkets och Björklunds uttalanden om att kristendomen ska ha en särställning i religionsämnet. Är den personen lämplig som religionslärare?

Om läraren har målet att övertyga eleverna om att reinkarnation är ett verkligt fenomen och att hinduismen bär på Sanningen med stort S är det mycket problematiskt. Religionsundervisningen är inte ett skyltfönster för lärarens personliga åsikter utan en möjlighet för eleverna att lära sig om och diskutera religion som fenomen och vad olika trosuppfattningar innebär. Religionsämnet innefattar redogörelser för hur olika religioner tillämpar sin tro, dess historia och rötter, skapelsemyter, ritualer, dess utbredning och annat. Religionskunskap innebär inte att övertyga eleven om den egna trons förträfflighet. Tvärtom, trots Björklunds uttalande om kristendomens särställning, tydliggör ämnets styrdokument att även övriga världsreligioner och nya religiösa rörelser ska innefattas i ämnet Religionskunskap. På samma sätt som religionsläraren har ett ansvar att, i alla fall gentemot eleverna, förhålla sig opartisk gentemot de olika religionerna som avhandlas i religionsämnet har varje lärare ett ansvar att undervisa enligt skollagen och styrdokumenten. Även om läraren inte försöker övertyga eleverna om någonting utan bara lägger extra vikt vid hinduismen blir det problematiskt då någon annan del av religionsundervisningen oundvikligen kommer att bli lidande om för mycket tid läggs på hinduismen, på samma sätt som i fallet med läraren i exempel fyra.

Och tänk om den hinduistiske läraren inte ens är religionslärare utan råkar undervisa i engelska! Får den läraren berätta om sin tro och kultur på en engelskalektion (på engelska förstås)? Eller hör ett sådant inslag endast hemma på en religionslektion?

Att använda egna erfarenheter och specialintressen för att exemplifiera eller illustrera sitt undervisningsämne kan leda till att en lektion upplevs som mer givande och intressant av eleverna. I grundskolans engelskundervisning fokuseras på att eleverna ska lära sig att förstå och använda det engelska språket i olika situationer. I gymnasieskolan ingår det i kursplanens centrala innehåll för Engelska 5 att behandla “Levnadsvillkor, attityder, värderingar och traditioner samt sociala, politiska och kulturella förhållanden i olika sammanhang och delar av världen där engelska används. Engelska språkets utbredning och ställning i världen.” Den fiktive läraren skulle alltså i enighet med gymnasieskolans styrdokument kunna berätta om såväl sin tro som sin kultur inom ramen för just denna skolform. Det relevanta här är att läraren kan berätta om sin bakgrund. I uppdraget ingår däremot inte att övertyga eleverna eller argumentera för sin tro. Alltför mycket utrymme kan inte ägnas åt lärarens bakgrund då centrala delar av ämnesinnehållet i sådana fall skulle bli lidande. Som visas i gymnasieskolans kursplan kommer eleverna ändå att få en möjlighet att lära sig mer om levnadsförhållandena i engelskspråkiga länder inom ramen för gymnasieengelskan.

Eller varför inte ta en vänsterpartist som undervisar i samhällsskunskap. Om eleverna får kännedom om lärarens politiska färg, innebär det då slutet för den lärarens möjligheter att undervisa om svensk politik (som ju även innehåller fler politiska partier)? Och blir det skillnad om läraren är sverigedemokrat?

I ett demokratiskt samhälle får var och en inneha medlemskap och aktivera sig inom vilka politiska partier som helst. Om en lärare inte kan hålla sig opartisk i sin undervisning utan talar nedlåtande om liberalism och bara i positiva ordalag om kommunism eller socialism så uppstår dock stora problem med våra barns intåg i samhället! Den demokratiska processen, politiska skiljelinjer och ett källkritiskt förhållningssätt anses så viktigt att dessa delar anges vara centralt innehåll i ämnet Samhällskunskap redan i årskurs 4-6, enligt kursplanen. Då läraren, genom betygssättningen, utövar makt över sina elever är det av yttersta vikt att hen inte försöker påverka sina elever utifrån egen ideologisk övertygelse. En elev ska aldrig behöva fundera på att svara strategiskt på frågorna i ett prov, vare sig i ämnet samhällskunskap eller något annat ämne. Här rör det sig nämligen inte om kritiskt tänkande vuxna människor utan om barn under 18 år, som kanske aldrig tidigare kommit i kontakt med politiska diskussioner. På samma sätt är det som naturkunskapslärare, än en gång, ens uppgift att förmedla vad naturvetenskapen har funnit om vår värld, inte vad religionen anser. Här behöver inte läraren ta ställning! Skolverket har tagit ställning åt lärarkåren. Undervisningen ska baseras på naturvetenskap vilket direkt utesluter kreationism, intelligent design och andra skapelsemyter!

Och så har vi då läraren som inte bara är ateist utan dessutom anser att världen skulle vara en mycket bättre plats att leva på om det inte fanns några religioner alls. Får den läraren uttala sig om religiösa uppfattningar på t ex en NO-lektion? Är den läraren lämplig som religionslärare? Törs vi lita på att de olika religionerna presenteras på ett professionellt och ovinklat sätt?

Om läraren hånar religion på sina lektioner och ger uttryck för sitt religionshat är hen inte särskilt lämpad som lärare oavsett ämne. Om läraren däremot håller sig till ämnet och undervisar om naturvetenskap eller religion på ett adekvat sätt enligt de föreskrifter som finns riktar vi självklart ingen kritik mot detta, och det gör heller inte styrdokumenten. Som religionslärare är det kanske till och med lättare att vara opartisk som ateist än om man erkänner sig till en speciell religion. Det finns givetvis även professionella lärare som kan förhålla sig objektiva trots gudstro, på samma sätt som samhällskunskapsläraren i exemplet ovan säkerligen kan undervisa på ett neutralt sätt trots medlemskap i ett politiskt parti. En NO-lärare får vara kreationist, muslim, vänsterpartist, vegetarian eller ishockeyintresserad så länge som hen är professionell i sin roll som lärare och inte applicerar sin tro på undervisningen. Undervisningen i skolan ska enligt såväl Skollagen som Läroplanen vara icke-konfessionell!

Att Axelsson helt okritiskt tycker att det är helt okej om personerna i sina exempel ovan är lärare, är lika talande som skrämmande. Det visar på hur djupt han har missuppfattat styrdokumenten som skollagen, läroplan och skolverkets kommentarer och, inte minst, sin egen roll som lärare. Naturligtvis skulle människor med vissa egenheter, specialintressen och (mer eller mindre) udda åsikter kunna vara en tillgång i lärarkollegiet. Skolan, precis som de flesta arbetsplatser, organisationer och liknande berikas av människor med olika ursprung, tankar och uppfattningar. Men detta gäller självklart bara så länge som dessa egenheter, specialintressen eller udda åsikter inte påverkar undervisningen negativt. Eller om det innebär att hen inte följer lagar och förordningar. Axelsson försöker ge sken av att han följer detta resonemang, men vi har sett här, och på hans blogg, att det i alla fall inte tycks gälla när det kommer till hans egen undervisning.

Axelsson ställer utifrån exemplen ovan några frågor, som han menar har kommit upp i debatten kring hans blogg. Han själv svara ja på dem, vi försöker ge lite mer utförliga svar:

Får jag berätta om skapelsetro fastän det inte nämns specifikt i kursplanen? (4)

Ja, det får du. Men den springande punkten är OM. Du får, även inom ramen för NO-undervisningen, ta upp kreationism, intelligent design och andra idéer om hur livet uppstått och utvecklats. Inte som ett alternativ till evolutionsteorin, utan som exempel på hur människor har, och i vissa fall fortfarande tror. Du till och med bör göra det inte minst för att ge ett historiskt och kulturellt perspektiv och visa hur lätt det är att dra slutsatser om hur världen är beskaffad utan kritiskt tänkande. Det är då viktigt att själv förstå hur vetenskapen kommer fram till konsensus och formulerar teorier, den högsta formen av en bred vetenskaplig överenskommelse, ofta innefattande ett flertal discipliner, ”att detta är, baserat på de kunskaper och fakta vi har idag, den bästa förklaringen vi har just nu”. Som t.ex. evolutionsteorin.

Får jag som skapelsetroende lyfta fram det område som jag själv är extra insatt i och intresserad av? Och får skolan dra nytta av min kunskap och erfarenhet på det området? (1-6)

Ja, under förutsättning att du har erforderlig kunskap i ämnet , vilket vi menar att Axelsson genom sina egna kommentarer och uttalanden har gett anledning att betvivla att han har, inte minst rörande evolution och fysik. Det är av största vikt att en lärare kan skilja på sina egna vanföreställningar och vad läroplanen och vetenskapen säger.

Om jag tar upp skapelsetro i skolan, måste jag då ge lika mycket utrymme till alla andra olika uppfattningar? (1-3, 5)

Nej, naturligtvis måste du göra en avvägning. Men den avvägningen skall vara utifrån vad som står i skollagen och ämnenas kursplaner, inte utifrån din egen övertygelse. Som NO-lärare skall undervisningen vara grundad på vetenskap.

Får jag berätta om skapelsetro på en NO-lektion, eller får man bara prata om det på religionslektioner? (6, 8)

Som vi skrev i svaret till första frågan både får och bör du ta upp olika skapelsemyter, trots att dessa naturligtvis ska ges större utrymme inom ramen för ämnet religionskunskap än naturkunskap.

Kan jag som skapelsetroende undervisa om evolutionsteorin? Är det möjligt att agera professionellt i sin undervisning om något som man själv inte tror på? (7-8)

Svaret beror på hur dina kunskaper om evolutionsteorin, vetenskap och skapelsemyter ser ut och hur professionellt du kan agera och ställa dina egna uppfattningar åt sidan. En fråga du bör ställa dig själv är hur ärlig du vill vara mot dig själv. Kan du ge en rättvis bild av evolutionsteorin om du själv inte tror på den? Ska du gå emot din egen övertygelse och undervisa I evolution och OM skapelsemyter? Kanske finns din plats på en annan plats än i klassrummet?

Hur är det då med udda lärare med specialintressen, har de plats i den svenska skolan? Skulle t.ex. en hockeyintresserad NO-lärare kunna ta upp exempel med krafterna som en tacklad ishockeyspelare utsätts för bara för att hen är sportintresserad? Absolut! Ska hen börja prata om de senaste transferryktena kring Modo Hockey bara för att hen tycker att det är intressant? Nej! Kan läraren ta upp sitt särintresse på ett tillämpat, relevant och opartiskt sätt för att illustrera sitt ämnesområde kan det troligen göra lektionerna både intressanta och givande och är inget vi motsätter oss. Om däremot läraren, som i Axelssons fall, avviker helt ifrån sin disciplin och beskriver osanningar som sanningar och anger sagor som alternativ till evidensbaserad kunskap, då är det minst sagt problematiskt. Att vara lärare inom den svenska skolan innebär att förbinda sig till att följa de lagar och föreskrifter som finns. En lärares politiska eller religiösa tro får aldrig hindra eleverna från att tillskansa sig de kunskaper som anses så värdefulla att de ingår i en skolform som är obligatorisk. Udda lärare förhindrar inte lärandet, men udda lärare som bryter mot lagen och manipulerar sina elever utifrån en personlig agenda gör det definitivt!

Olle Svensk Strand @ollesvensk
Peter Lundin
Linda Strand Lundberg @linda_strand
Simon Klein @sikay91

Publicerat i förvillare, kreationism, opinionsbildning, utbildning | Etiketter , , | 13 kommentar