Publicerat i Folkvett nr 3/2006.

Per Landgren, idéhistoriker och riksdagsledamot för kristdemokraterna, bemöter ett inlägg i förra numret av Folkvett rörande hans riksdagsmotion från hösten 2005. Landgren föreslog där att skolundervisning i ursprungsfrågor skulle koncentreras till filosofiämnet.

I Folkvett 2006:2 skriver Dan Larhammar (DL) om min riksdagsmotion att jag “vilseleder om evolutionen”, “undviker att berätta”, “ignorerar” vad filosofiämnet redan innehåller, “selekterar föråldrade citat” och vilseleder med min “anakronistiska historieskrivning” och “kvasifilosofiska jargong.” Visserligen hade jag inte förväntat mig någon uppmuntrande ryggdunk från DL, men har han verkligen rätt om mig och motionen?

Jag anser att DL varken gör Ernst Mayr eller mitt referat av honom rättvisa. Mayr skrev på sidan 310 i The Growth of Biological Thought 1982 följande:

“The greatest obstacle to the establishment of the theory of evolution was the fact that evolution cannot be observed directly like the phenomena of physics, such as a falling stone or boiling water or any other process that takes place in seconds, minutes, or hours during which ongoing changes can be carefully recorded. Fossils, facts of variation and of inheritance, and the existence of a natural hierarchy of organisms can serve as evidence only after someone has postulated the occurrence of evolution. However, the consecutive Weltanschauungen prevailing from the Greeks to the eighteenth century were incompatible with evolutionary thinking, or at least inimical to it. An indispensable prerequisite for the proposal of a theory of evolution, was therefore, an erosion of the world view prevailing in the western world prior to the adoption of evolutionary thinking.”

(Möjligtvis kommer jag i en liten kommentar även till detta inlägg anklagas för att undvika att citera mer eller att undanhålla läsare att Mayr minsann stod för evolutionsläran etc.)

Jag läste Kerkut på 80-talet av vetenskapshistoriska och vetenskapsteoretiska skäl. Av samma skäl läste jag då – och senare – Hull, Popper, Bowler, Green, Mayr, Gould och många andra samt naturligtvis Darwin och många samtida till honom. DL verkar emellertid inte ha förstått att vetenskapshistoriker ofta läser just äldre litteratur, för att bland annat kunna följa hur vetenskaplig verksamhet äger rum över tid. Aktuell facklitteratur läser jag gärna, men skriver inte om den, eftersom det inte ligger inom mitt fackområde och även den ska behandlas och utsättas för kritik och prövning inom sina respektive fackområden. Naturligtvis kommer den att hanteras och ofta delvis malas ned efter tidigare mönster. Det ligger i vetenskapens natur.

Att sedan en del forskare likt DL visar en överkänslig sida och tycks inta ett slags scientistisk inställning till just sin egen samtids forskning är just det mänskliga fenomen som intresserar mig och som jag vill ska lyftas fram genom en fokusering på ursprungsfrågorna även i filosofiämnet. Det är i detta avseende Kerkut och de andra är intressanta, och DL:s notis om min motion bekräftar just det jag är ute efter. Den avslöjar mer av grundläggande filosofi än han anar och bekräftar min argumentation rörande varför ursprungsfrågorna behöver koncentreras inom filosofin. Förvisso bör man undervisa om evolutionsteorin som vetenskaplig teori, och kritik mot densamma, inom biologin, om inte annat så av det skälet att de flesta nu aktiva biologer står för den. Men detta har inte nödvändigtvis med sanningsfrågan att göra. För, som Mats Björklund påpekar på sidan 15 i Evolutionsbiologi (Lund, 2005) försöker ingen evolutionsbiolog “bevisa att något är sant, vilket är något som ankommer på matematiken, men inte är möjligt i evolutionsbiologi.” Låt mig dock för att inte påstås vilseleda någon läsare påpeka att Björklund förhåller sig positiv till evolutionsläran.

Evolutionsbiologi är möjlig att förena med teism och kristendom. Detta visar etablerade forskare som Francis S. Collins, som förestår National Human Genome Research Institute vid det nationella hälsoinstitutet i USA, NIH. En falsifiering av bevisen för makroevolution uppfattas däremot förmodligen av många som svårförenlig med ateism och därmed som ett hot. Detta förhållande skulle kunna förklara varför det för en del forskare är så känsligt att ens påpeka de filosofiska utgångspunkterna och ifrågasätta anförda bevis för makroevolution. Att filosofiska materialister och ateister som DL reagerar så emotionellt på sådan kritik avslöjar en bekymmersam dogmatism och intolerans. Undrar om inte en bidragande orsak är just att deras personliga livsåskådning står på spel?

Läs Dan Larhammars svar.

Vetenskap och Folkbildning