Publicerat i Folkvett nr 1/2000.

Jag har blivit utsedd till Årets Förvillare 1999. Utmärkelsen delas ut av Föreningen Vetenskap och Folkbildning, en organisation som upplyser folket om naturvetenskapens välsignelser och skyddar det mot mörkrets krafter. Som framgår på annan plats i detta nummer av OM är naturvetenskapen inte den enda religion jag haft problem med på sistone, snarare den tredje. Motiveringen nådde mej bara genom pressen. (Föreningen anser inte sina utvalda kättare värda att få ta del av texten.) Den löd: “för sina vetenskapsfientliga idéer och sitt okritiska propagerande för pseudovetenskap såsom telepati och healing och andra aktiviteter inom new age”.

Jag har noga rannsakat mig själv och funnit att – ja, jag är skyldig. Därför vill jag här offentligt bekänna alla mina synder och be om tillgift. Ja, jag har baktalat naturvetenskapen. Jag har omtalat såsom något negativt sådant som att forskningsresurserna i världen till bortåt nittio procent går till den rika världens behov och sjukdomar, att militära behov styr huvuddelen av all forskning i världen, att genforskningen nu har möjliggjort patent på livsformer av växter, djur och människor, att den nu kan medföra omskapandet av människor enligt vissa värderingar, att barn nu kan framställas utan inblandning av vare sej mor eller far, att vi har fått plutoniumsatelliter kretsande kring jorden, att rymdforskningen tar ofattbara summor som skulle kunna ägnas åt jordens vatten- eller erosionsproblem, osv.

Ja, jag har vandrat i mörkret.

Det blev ju inte lättare av att också en del forskare själva greps av tvivel ibland. Tänk bara på det moratorium som några forskare lyckades åstadkomma på genforskningens område. De avstod frivilligt under en period för att utvärdera riskerna! Något sådant kommer aldrig mer att inträffa, försäkras det i påvedömet närstående kretsar. Vi kan vara helt trygga hädanefter, ty numera äger forskarna själva ofta de företag där de forskar. De kommer inte att vilja lägga några hinder i vägen för sina egna företags expansion.

Ja, jag har angripit det djurplågeri som sker i vetenskapens namn. Ja, jag hade en flummig föreställning om något slags egenvärde hos djuren. Till mitt försvar kan jag anföra att djurförsöken motiveras med det likaledes flummiga begreppet “människovärde”, vilket helt strider mot dogmen om värderingsfrihet. Att människovärdet är ett passerat stadium för vetenskapen framgår också tveklöst av mycken annan forskning idag. Jag förstår nu att människovärdet är en tröstnapp som forskningen måste hålla fram vid behov (t.ex. vid djurförsök) för att den ska kunna framskrida ostörd av massans dumhet. Annars skulle kanske dunkla krafter välla fram, sådant som tron på det egna förnuftet, den egna erfarenheten eller de egna sinnena, något vi förhoppningsvis lagt bakom oss en gång för alla.

Men jag svär vid den helige Newton att jag aldrig propagerat för telepati eller healing. Jag har bara påstått att dessa företeelser existerar, men det är förstås illa nog.

Man grips av stor beundran för Vetenskap och Folkbildnings totala avvisande av alla paranormala erfarenheter. De vet helt enkelt allt som kommer att upptäckas i all framtid! I princip har de redan förstått allt! Sannerligen en stor och djärv religion!

Men det finns ett bekymmer. Hur ska vi få människor att sluta ha paranormala upplevelser? Föreningen Vetenskap och Folkbildning står här inför en stor och svår uppgift. Det gäller inte bara att få alla som haft såna erfarenheter att hålla tyst om saken. Det gäller intet mindre än att slutgiltigt dödförklara existensen av något som människor har dokumenterat i tusentals år och i stället skapa hos dem en obetingad tillit till en handfull partikelfysiker, som söker varats innersta kärna genom att krossa materien i allt mindre beståndsdelar. Deras senaste bedrift, som förstummade oss alla, var krossandet av kvarken, vilket gav dem en uppenbarelse av ett väsen kallat mesonen under en hel triljondel av en triljondels sekund!

Ja, jag har försökt avmysifiera forskningen. Jag förstår nu hur futilt det var. Naturvetenskapen måste givetvis vara just den mening med livet som den själv förnekar. Härmed bekänner jag mina nya trossatser:

  • Det får inte finnas någon gräns för vetenskapen.
  • Forskningen ska inte ha något moraliskt ansvar.
  • Vetenskapen gagnar mänskligheten.
  • Vetenskapen är värdeneutral och står fri från alla värderingar och intressen.

Att de här trossatserna inte går logiskt ihop sinsemellan är bara ett bevis för att det är fråga om en verklig religion. Sådana har alltid dogmer med gåtfulla irrationella inslag. Det är de som fångar och binder människornas sinnen.

Blir jag benådad ska jag sälla mej till den tappra och tåliga majoriteten, som utan klagan tar emot evad som än månde komma från naturvetenskapen.

Eva Moberg

Läs Dan Larhammars svar