Varje år reser ett stort antal svenskar med hopp om helande till transmediet John of Gods andliga sjukhus Casa de Dom Inácio (framöver kallat Casan) i Brasilien. Även om en del åker för sin andliga utvecklings skull eller för lindrigare besvär är många resenärer svårt sjuka. Både på svenska och internationella hemsidor påstås John of God kunna bota cancer, HIV och andra allvarliga sjukdomar.

Det allra vanligaste sättet att åka är på en gruppresa arrangerad av en svensk guide som är godkänd av John of God. Det är en förvånansvärt omfattande verksamhet med någonstans runt ett fyrtiotal resor och femhundra svenska resenärer per år. [1] Väl där får man ta del av de olika behandlingarna. Det handlar bland annat om örtpreparat, kristallbad, meditation och andlig kirurgi. Vissa av behandlingarna är gratis, andra kostar pengar. Resorna brukar kosta 20.000 – 25.000 SEK och utöver det behöver man några få tusenlappar till de olika behandlingarna. Man uppmanas också skänka till Casan efter förmåga och det finns skäl att anta att någon som tror sig inlett en process som förhoppningsvis kommer att sluta i mirakulöst helande kan vara mycket generös.

Utöver det marknadsför också många av researrangörerna en distanshealingtjänst som brukar kosta 600 SEK där man får en burk torkade örter från Casan. Den största delen av dessa pengar tar researrangören, resten tillfaller John of Gods affärsverksamhet. De som köper denna tjänst verkar i de flesta fall vara personer som tidigare besökt Casan och distanshealingen verkar precis som ständiga uppmaningar om att återvända till John of God vara ett sätt att fortlöpande kunna tjäna pengar på patienterna.

Passiflora
Torkad passionsblomma på burk för 600 SEK.

Att man överhuvudtaget reser med en svensk guide i förhållandevis små grupper beror antagligen på kaoset, folkmyllret och de krångliga procedurerna med olika köer på Casan. Det är mycket svårt för en förstagångsbesökare att veta hur denne ska bete sig.

Ingen av de cirka tio researrangörna sysslar med reseverksamheten på heltid utan de har den uteslutande som bisyssla. Annars sysslar de oftast med något inom den alternativmedicinska sfären som till exempel ayurveda och energimedicin. De marknadsför healingresorna främst genom sina hemsidor, nyandliga nätverk och informationsmöten. Måndag den 29:e oktober arrangerar sammanslutningen Jordstrålningscentrum ett sådant informationsmöte i Stockholm.

Man kan anta att John of God själv är aktiv när det gäller att engagera nya researrangörer. Arrangörerna verkar nämligen så gott som alltid själva ha besökt Casan som patienter innan de tar steget att börja arrangera gruppresor. En av dem berättade att hon blev uppmanad av John of God att bli guide och researrangör när denne var i sitt transtillstånd. Vilka bevekelsegrunder John of God har är inte svårt att räkna ut.

Det verkar tack och lov vara standard att uppmuntra patienterna på Casan att fortsätta med eventuell inledd skolmedicinsk behandling vid sidan av den andliga behandlingen. Det förklarar förvisso att en hel del ändå blir friska. Att inte alla tillfrisknar skulle kunna ses som ett problem för researrangörerna. Ofta kan man dock trots att personen avlider peka på fördelar med resorna. Man kan hävda att livet förlängts och att man funnit någon sorts stillhet i livets slutskede. För John of God och researrangörerna blir det därmed vinst varje gång, oavsett utfall.

För att utröna omfattningen av verksamheten räckte det dock inte med informationen på hemsidorna. Även om man i de flesta fall fick veta hur många resor de hade per år gavs ingen information om hur många resenärer som var med på varje resa. Vidare var jag nyfiken på vad en presumtiv cancersjuk resenär skulle få för bemötande. Jag mejlade därför alla researrangörer och låtsades vara intresserad av en resa. I mitt mejl undrade jag över möjligheterna att på Casan bli helad från ändtarmscancer. Jag frågade också lite om priser och hur många som var med på varje resa. Jag sade mig vara orolig över att försvinna i mängden och inte få den hjälp jag skulle vara i behov av. Ingen av researrangörerna verkade se något problematiskt i att ta betalt av en cancersjuk för en resa. Tvärtom gav flera i sina mejl hopp om helande även om inga garantier lämnades.

När jag skrivit klart mina blogginlägg på min personliga blogg, vilket från början var själva anledningen till kartläggandet av verksamheten, har jag också varit aktiv när det gäller att trycka på medietipsarknappen och några medier har nappat, bland annat följande tre. Västerbottenkuriren var snabbast med en artikel om en lokal researrangör. P3:s Verkligheten gjorde också två reportage, där man i det första tog upp den olagliga marknadsföringen. ETC har också en artikel där de intervjuat en arrangör, en resenär samt Osher Centrums Martin Ingvar.

Healingreseverksamheten är en cynisk verksamhet där svårt sjuka utnyttjas och den svenska patientsäkerhetslagen verkar inte vara tillämplig eftersom behandlingen ju utförs utanför Sveriges gränser. Vad som däremot kan vara lagstridigt är marknadsföringen som ju äger rum i Sverige. Man får inte sälja resorna och påstå att man kan bli botad från cancer och HIV på Casan. Detta påpekades för vissa av arrangörerna i P3-reportaget och även om flera har kvar troligen lagstridiga formuleringar så har allraminst ett par av dem efter radioreportaget städat sina hemsidor från sådana påståenden. Tillsammans med att verksamheten lyfts fram i ljuset får väl det än så länge ses som ett förvisso blygsamt, men ändå positivt resultat.

John of God
John of God
Bildkälla: Wikimedia commons

Vill man fördjupa sig ytterligare i healingresorna kan man läsa min bloggserie. I den första delen berättar jag om introduktionen till John of God på Studieförbundet Vuxenskolan. I del två och tre bjuds man på en närmare titt på researrangörerna. I del fyra wallraffar jag som cancersjuk och har två möten med en av researrangörerna. Delar av den absurda idévärlden kring John of God kommer då i dagen.

Not:
[1] Siffran på femhundra personer per år är givetvis osäker. En del talar för att den är högre. Just själva frågeställningen när jag mejlade kan göra att researrangörerna angav ett lägre tal än det verkliga för att lugna mig. Jag har vidare fått en del uppgifter om att vissa av arrangörerna har uppemot ett trettiotal resenärer per resa. Sedan kan det givetvis vara så att de har ett lägre antal resenärer än vad de påstår. Kanske har de svårt att fylla flygstolarna men anger ett högre antal resenärer eftersom de vill verka populära. Jag tror hur som helst inte att jag underskattat siffran. Dock är det troligen så att en del personer åker flera gånger per år då man ofta på olika vis uppmanas att återvända.