Under våren har den evolutionsintresserade zoofysiologen Lars Johan Erkell vid Göteborgs universitet systematiskt gått igenom kreationisten Anders Gärdeborns bok “Intelligent skapelsetro” (XP Media, 2009). Den omfattande kritiken har presenterats i hela 32 avsnitt på bloggen Biolog(g).

Erkells slutats efter denna noggranna genomgång är förödande för Gärdeborns bok: “kreationismen visar sig vara en pseudovetenskap som inte lyckats finna ett enda hållbart argument mot evolutionsteorin”. Gärdeborns korrupta vetenskapssyn blir helt avklädd och hans argumentation förefaller vara medvetet otydlig eftersom grundläggande begrepp aldrig definieras. En sak blir dock tydlig i Gärdeborns resonemang: han betraktar sitt eget förutbestämda kreationistiska perspektiv som ovetenskapligt eftersom det är berett att acceptera alla tänkbara observationer som resultatet av en skapelse.

Kreationisternas förvrängda perspektiv gör att Erkell påminns om spegelhallen på Liseberg. När utgångsläget är att evolutionen inte på något vis skulle kunna vara sann blir den kreationistiska uppfattningen en ändlös labyrint av förvrängda fakta, fjärran från verkligheten. Men de förvirrade kreationistiska påståendena kollapsar efter Lars Johan Erkells tillämpning av logik och kontroll av fakta i den vetenskapliga litteraturen.