Följande text har mailats till Lena Strömberg på GP.
I GP 18 maj fanns en artikel i avdelningen Konsument om så kallade fjärrskådare, “medier”. De får i uppgift att med sina övernaturliga förmågor berätta var en borttappad ring befinner sig.
I avdelningen testas produkter av alla de slag. Läsarna får reda på vilka som är bättre och sämre. Ibland varnas för rent skräp och bedrägerier. När man i detta sammanhang tar itu med en så uppenbart genomrutten bransch som den “mediala” så kan det bara vara av en anledning: Att visa upp dem som de bondfångare de är. (Huruvida bedragarna även lurar sig själva är en helt annan fråga; många av dem tror säkert att de har de påstådda förmågorna.)
Men det är inte vad vi får. Lena Strömberg levererar en så naiv och okritisk beskrivning att det hela ter sig som ett avancerat skämt. Hon betalade 850:- för en rad vilda gissningar som hon kunnat få gratis. På ett sätt fick hon valuta för pengarna; fjärrskådarna levererar gärna många och varierande besked, hellre än få och raka.
Vi får veta att ringen ligger i en necessär, en låda, en burk eller annan förpackning, hemma i huset, vid eller i något smalt, något mörkt, någon form av textil, en ficka, ett utrymme utan fönster, ett rum med ljust golv, ett trähus, ett rum med rutor, ett rum med långa gardiner, ett vardagsrum, ett välstädat rum, ett rum som har med konst att göra, ett rum med träd utanför, ett hus med utbyggnad, nära ett fönster, nära ett hörn, på en lägre möbel och/eller nära papper. Men inte i ett badrum och inte på ett golv.
Om ringen hittas lär flera av gissningarna visa sig vara korrekta. Det beror naturligtvis inte på att några övernaturliga förmågor är inblandade.
“Testet” avrundas med en intervju med en av skojarna. Journalisten intar en 100 % okritisk hållning och låter Anna-Lena Vikström göra reklam för sig själv och sin verksamhet. (Den “gamla traditionen” att fjärrskådare inte ska göra väsen av sig har inte hindrat Vikström från att visa upp sig i TV 4, radio och tidningar, allt enligt hennes hemsida.)
Så får professor Etzel Cardeña uttala sig, Sveriges första professor i parapsykologi. Han drar upp en av den godtrogna branschens klassiker, projektet Stargate, där parapsykologer fick chans att visa att bland annat fjärrskådning var på riktigt. Det avslutades sedan man efter över 20 års forskning inte kommit fram till något påtagligt och användbart. Det enda man kom fram till var det statistiska underlag Cardeña nämner. I själva verket är det frågan om svaga indikationer i ett stort material, indikationer som kan förklaras med fusk, slarv, en benägenhet att förbättra resultat och hellre rapportera lyckade försök än misslyckade. (Exempel: Om man gissar 100 slantsinglingar och får 51 rätt så förs det in i tabellerna, får man 49 konstaterar man att något misstag gjorts och kasserar experimentet.)
Vi ser fram emot en granskning av den mediala branschen värd namnet.
/Peter Olausson, Föreningen Vetenskap och Folkbildning Göteborg
Länkar till artiklarna:
Tre fjärrskådare – ingen ring
Tränat sedan barndomen, intervju med Anna-Lena Vikström
“Inte omöjligt se på avstånd”, intervju med Etzel Cardeña
——–
Jag har ännu inte fått något svar.
Bloggaren charmkvark skrev också till GP:
Jag läste ditt test om fjärrskådare. Och jag uppmuntrar initiativet. Eftersom jag själv tror att alla dessa människor är bedragare (annars skulle de bidragit större till samhället än att ge vaga beskrivningar av vad folks ringar och nycklar ligger), tycker jag det är viktigt att man testar dem. De utnyttjar trots allt människor i utsatta situationer, folk som förlorat familjemedlemmar, djur eller kära ägodelar. Folk som är desperata.
Med detta sagt tycker jag testet är väldigt konstigt utfört. Om ett test utformas för att faktiskt ta reda på någonting måste man kunna dra en slutsats efter att det är avklarat: 1. de inblandade misslyckades. 2. de inblandade lyckades.
Nu lyckades ingen av dem hjälpa dig hitta ringen, men ändå kan man inte säga att de hade fel. Eftersom ringen inte är hittad kanske den ligger i någon byrå i nån avlång hall? Du skriver själv i slutändan att de sagt att den ska dyka upp. De kan alltså fortfarande ha rätt.
Jag tror inte att ni kör samma förfarande när det gäller andra konsumenttester, eller? Varför gjorde ni inte så här istället:
1. du ger något kärt föremål till en kollega.
2. Denna lägger föremålet på en plats (förslagsvis en plats som är väldigt lätt för en person att beskriva och som inte går att blandas ihop med nåt annat – t. ex en helt rödmålad källare med stora plastflamingos i men utan möbler, mitt på golvet ligger föremålet). Du vet inte platsen.
3. Du ringer fjärrskådarna och säger att din kollega lagt ditt halsband eller vad det nu är, någonstans men vägrar säga var. Och frågar om de kan se det.
4. De beskriver antingen denna röda källare med flamingos – eller ett vanligt skrivbord i ett hus.
5. Det blir tydligt om det hela är bullshit eller om det finns någon sanning.
Jag undrar alltså vad poängen är i att göra ett test man inte kan dra några slutsatser ifrån. För mig som konsument känns det inte som jag lärde mig något alls av din artikel tyvärr (även om den var trevligt skriven).
Hoppas du hör av dig så jag får veta tanken bakom det hela!
Ha en trevlig dag!
——–
Hon fick följande svar:
Tack för ditt brev och ditt engagemang. Som ansvarig för konsumentredaktionens arbete svarar jag.
Självklart är det svårt att utföra testet av fjärrskådare på motsvarande sätt som vi gör andra tester. Det är också därför som det fått en annan utformning än vanligt.
Jag tyckte det var mer lämpligt att testa i en verklig situation, som hade uppstått, än att placera ut ett föremål. Enligt mig skulle svaret ha kunnat påverkats, förklarats eller bortförklarats om situationen hade varit konstruerad.
Alla tre fjärrskådare säger att ringen ska dyka upp, och om det stämmer kan bara framtiden utvisa. Som läsare får man i de utmärkta artiklar som Lena har skrivit, veta hur det går till, vad det kostar och vad svaren blev. Samt att de tre dels gav olika svar på var ringen finns, dels inte kunde ge tillräcklig information för att Lena och fotograf skulle hitta ringen. Det tycker jag är mycket värt för våra läsare. Vi strävar efter att ha en mix av olika tester och jämförelser, och jag tycker att detta platsar väl i sammanhanget.
Mvh Kerstin Eikeland