Vad är definitionen på global uppvärmning? Enligt Wikipedia är det ”beteckningen på den observerade uppvärmningen av jordens lägre atmosfär och hav sedan 1950-talet samt dess förutspådda fortsättning.” Notera att ”hav” finns med i definitionen. Det är viktigt eftersom närmare 90% av uppvärmningen går till haven.

Tittar man på hur mycket haven (som kan lagra mycket mer värme än luften) värmts upp de senaste årtiondena ser man också att det stämmer.

När man diskuterar global uppvärmning är det också viktigt att ha koll på vad ”klimat” innebär. Till skillnad från väder, som varierar från dag till dag, är klimat medelvärden som varierar i tidsskalor från år till årtusenden. Allt för att slippa vädrets slumpmässiga brus (det är därför klimatskeptikernas favoritår är det ovanligt varma 1998). Normalt sett tas medelvärden över 30 år.

Allt det här är grundläggande klimatlära, men så lätt att glömma bort när man är klimatskeptiker. Det illustrerades upprepade gånger när klimatforskarpanelen IPCC släppte sammanfattningen (SPM) av sin femte rapport (AR5) den 27 september. Rapporten bekräftar i stort sett den tidigare rapporten, fast med större säkerhet.

Först ut var fysikern Carl-Gustaf Ribbing. Tre dagar innan SPM anklagade han IPCC i UNT för att överdriva farorna med klimatförändringar. Han skriver också att vi vet för lite om klimatets naturliga variationer och att datormodellerna är opålitliga, med andra ord att han vet mer om klimatforskningsläget än IPCC. Han hänvisar intresserade till “NIPCC”, en motvikt till IPCC som startades av en av århundradets största vetenskapliga förvillare, Fred Singer.

Ett par dagar senare tog statsvetaren Björn Lomborg vid. Han brukar (nuförtiden) gå med på att klimatförändringarna är ett problem som behöver lösas, men att det kommer lösa sig med teknikutveckling och forskning och att fler åtgärder än så kommer skada ekonomin. Snarare menar han att ekonomin gynnas av uppvärmningen.

I SvD kritiserade han “katastrofbudskap” i media om hela 5°C uppvärmning år 2100, medan AR5 förutspår en modest uppvärmning på 1,0-3,7°C. Det stämmer visserligen, men dels är det relativt 1986-2005 (då temperaturen redan höjts med mer än 0,5°C sedan 1900), dels bygger den låga siffran 1,0°C på ett scenario där CO2-utsläppen minskar från år 2020 till att vara borta år 2100. I “business as usual”-scenariot ligger höjningen däremot på 2,6 till 4,8°C. Det är också där vi kommer hamna om Lomborg får som han vill med sina åtgärdsprioriteringar. (Se även Uppsalainitiativet om detta.)

Den 27 september brast dock fördämningarna. Det började med stora annonser för den klimatförvillande föreningen Stockholmsinitiativet (SI) på DNs, SvDs och GPs hemsidor. SI utsågs 2010 till Årets förvillare av VoF.

Stockholmsinitiativets reklamkampanj

Klimatupplysningen.se hette tidigare TheClimateScam.se

Samtidigt publicerade Dagens Industri en debattartikel av SIs styrelseledamot och professorn i vetenskapsteori Ingemar Nordin. Liksom Ribbing och Lomborg påstår han att klimatet inte värmts upp de senaste 15 åren utan stått stilla. Ingen av dem nämner överhuvudtaget att haven tagit upp värmen eller att 15 år är för kort tid för att se långsiktiga trender. Ironiskt nog citerar Nordin en miljöpolitiker som “vill att man inte ska låtsas om den [utplanande temperaturkurvan] alls”, emedan Nordin själv alltså inte låtsas om 90% av värmeökningen. Vad gäller utplanade kurvor kan man för övrigt förvänta sig sådana regelbundet om man använder tillräckligt korta tidsintervall:

Han drar vidare slutsatsen att:

Det troliga är att klimatkänsligheten är grovt överskattad och att det helt enkelt inte kan inträffa någon radikal och snabb ökning av den globala uppvärmningen på grund av koldioxid.

Liksom Ribbing anser han sig veta bättre än den samlade forskarkåren. Men inte nog med det. I en intervju samma dag i tidningen Dagen får vi veta att:

Enligt Ingemar Nordin är klimatvetenskapen ett exempel på hur vetenskap har blivit politik, och han jämför med hur Sverige en gång i tiden bedrev rasbiologi. Då gick forskare och politiker hand i hand, och nu i efterhand skakar alla på huvudet i dårskapen att kategorisera folk i olika raser.

– Jag ser en liknande historik, säger han angående klimatfrågan.

Nordin har en historia av vetenskapsförnekelse och drastiska jämförelser. På 90-talet förnekade han i en debattartikel i DN att passiv rökning gav cancer, tvärtemot vad forskningen sade (läs mer i boken Merchants of Doubt). Han ansåg också att det pågick ”en etnisk rensning av rökarna som kulturgrupp.”

Det är onekligen imponerande vilket engagemang klimatskeptikerna uppbådat i samband med IPCCs publicering. Kostnaden för annonseringen i tidningarna kan enligt min uppskattning uppgå till 100 000 kronor, vilket enligt SI finansierats med crowdfunding. Det är inte helt omöjligt för en engångssatsning, även om det inte säger något om fördelningen av bidragen.