Subjektiv bekräftelse

Subjektiv bekräftelse är en process som går ut på att man bekräftar ord, initialer, utsagor eller tecken som korrekta eftersom man finner dem meningsfulla och signifikanta på ett personligt plan. Subjektiv bekräftelse är en nödvändig del i varje lyckad cold reading som den utförs av astrologerkiromantikertarotläggaremedier och liknande. Det är nödvändigt att sittern samarbetar vid sådana tillfällen. Turligt nog för mediet, så är de flesta sitters angelägna om att readern ska lyckas och är villiga att arbeta hårt för att finna personlig mening i vadhelst readern slänger ur sig. Vid en lyckad cold reading så kommer sittern att vara övertygad om att riktigheten i vad som framkom under seansen inte är ett resultat av hennes villighet att samarbeta utan i stället ett resultat av de övernaturlig förmågor som astrologi, kiromantik, tarotläggning eller mediumskap.

Sitters är ofta mycket medgivande. Ett medium kan till exempel säga att han känner av en fadersfigur som försöker kontakta honom från andevärlden och allt sittern behöver göra är hitta någon som stämmer in. Det behöver inte vara sitterns far. Så när sittern identifierar denna fadersfigur som sin avlidne make så är mediet bekräftat av sittern. Mediet blir också bekräftat av sittern när mediet får meddelandet ”Jag går inte ensam” och sittern ger det mening genom att se det som kommunikation från någon på andra sidan som satt i rullstol innan sin död. Det kan finnas tusentals sätt att fylla oklar stimulus som namnet ”Mikael” eller uttrycket ”trasigt hjul” med mening men allt som behövs är att sittern hittar ett enda och mediet är bekräftat.

Selektivt minne är också inblandat i subjektiv bekräftelse eftersom det är osannolikt att någon sitter kan hitta mening i varje uttalande som mediet gör. Turligt nog för readern så kommer sittern vanligen att glömma missarna och minnas träffarna. Det vill säga, sittern kommer att minnas det hon såg mening i och glömma sakerna som inte var meningsfulla. Dessutom så är det sällsynt att någon oberoende kontrollerar noggrannheten i sitterns utvärdering av mediets uttalanden.* Så om en nöjd sitter påstår att mediet var mycket träffsäkert så ses det av mediet – och vissa forskare som Gary Schwartz som tester medier – ofta som ett tillräckligt bevis på att mediet faktiskt var träffsäkert.

Ju starkare önskan att få kontakt, desto hårdare kommer sittern att jobba för att finna mening och kopplingar i det mediet säger. Detta faktum bör starkt påverka designen av experiment vars syfte är att testa mediers förmåga att ta emot meddelanden från andar. Forskare bör alltid kontrollera sitterns påståenden. Men även om det är angeläget med noggrannhet vad avser fakta när man bedömer ett mediums framgång, så får man inte glömma bort vikten av de studier som gjorts på hur det mänskliga sinnet fungerar då det ställs inför att ge mening och signifikans åt oklara data. Effekten av subjektiv bekräftelse bör visa sig i hur sitters bedömer noggrannheten i mediers mediers påståenden.

Gary Schwartz anses av många vara en av nutidens främsta forskare på mediumskap, men när han testade Allison Dubois – förlagan till mediet i tv-serien ”Medium” – använde han inte kontroller som kunde ha eliminerat subjektiv bekräftelse som en förklaring till det höga betyg som en kvinna gav en reading gjord av Dubois. Mediet var tillsagt att kontakta en avliden person som stod nära en kvinna i England som hon aldrig träffat. Hon fick endast reda på kvinnans förnamn samt att hon ville höra från sin bortgångne make. Under den faktiska readingen så befann sig Dubois i Schwartz labb vid University of Arizona emedan sittern var i England. En utskrift av informationen som Dubois fick under readingen – från den döde maken får man förmoda – skickades till kvinnan i England. Hon poängsatte readingen som 73 procent träffsäker. Schwartz påstod: ”Det är extraordinärt hög träffsäkerhet.” (”That’s extraordinarily high accuracy.”)[1] Vad han inte nämner är huruvida han skickat samma reading till andra damer i England som velat kontakta sina framlidna makar. Hade han gjort det så hade han haft något att jämföra påståendet om 73% träffsäkert med. Försökspersoner bedömer rutinmässigt falska personlighetstester såsom över 80% träffsäkra.[2] C. R. Snyder fick liknande höga siffror från försökspersoner som gavs falska horoskop (Zusne and Jones 1989: 207). Utan kontroller så kan inte de höga siffrorna i Schwartz experiment i någon giltig mening tyda på ”extraordinär träffsäkerhet”.

I sin bok Afterlife Experiments säger Schwartz nästan ingenting om subjektiv bekräftelse utöver när han förnekar att medierna skulle kunna använt sig av cold reading, ett förnekande han grundar på att de inte använder magikers och mentalisters standardtekniker. En cold readers framgång hos en sitter behöver dock varken bero på gissningar eller fusk. Den behöver inte bero på Forer- eller Barnum-uttalanden. Den behöver inte bero på snabbt avfyrade frågor. Inte heller måste den bero på att mediet leker Sherlock Holmes och plockar upp ledtrådar från sitterns beteende, klädsel, tonläge, parfym, smycken och så vidare. Det cold reading däremot alltid kräver är en sitter som är villig att hitta samband som ger mening åt det mesta som mediet säger.

Subjektiv bekräftelse förekommer inte bara inom cold reading. Exempelvis, försökspersoner som ges falska personlighetsutvärderngar eller horoskop bedömer dem ofta som mycket träffsäkra. Varför? Jo för att människor är mycket bra på att finna mening där sådan inte finns och på att ge signifikans åt saker sådant som är meningslöst. Speciellt duktiga är vi på att relatera saker till oss själva. Ord, symboler, tecken, ljud, gester och liknande har mening i sig själva. Människor ger dem mening och ofta ger vi dem personlig betydelse trots att sådan inte var menad. Vi är som sagt mycket bra på detta och man skulle kunna säga att det är vad som skiljer oss från andra varelser på denna planet. Å andra sidan ser vi ibland inte vad som finns mitt framför ögonen på oss. Vi ser vad vi vill se och hör vad vi vill höra. Om vår motivation är tillräckligt stark så kan vi ibland till och med väcka de döda till liv eller komma att tro att banala ting i våra liv är genomsyrade av paranormal eller övernaturlig mening.

* Då och då händer det att ett medium har alldeles oerhört fel, som Sylvia Browne när hon var med i Montel Williams program och talade om för föräldrarna till en försvunnen tioåring att deras son var död. Fyra år senare fann man Shawn Horbeck, vid liv. Brown hävdade dessutom att mannen som tog Shawn var ”mörkhyad, han var inte svart — mer som en latinamerikan” (”dark-skinned man, he wasn’t black — more like Hispanic”). Hon sa att han hade långt svart hår med dreadlocks och att han var ”väldigt lång” (”really tall”). Hon hade fel på alla punkter. Hon hade också fel om fordonet som kördes av Michael J. Devlin, mannen som arresterades i fallet. Ett annat påstått medium, James Van Praagh sa att två personer var inblandade i bortförandet samt att en person som arbetade vid en järvägsvagnsfabrik var inblandad och att kroppen skulle kunna finnas i en järvägsvagn.

En titt på Van Praaghs internetforum visar att sådana fel gör lite för att förstöra människors förtroende för charlataner som Browne eller Van Praagh. I den hängivet troendes ögon kan mediet inte göra fel. Om det fanns ett fel, så var det inte mediets fel. Vad som kan synas vara ett fel behöver egentligen inte vara ett fel. Det är möjligt att mediet fick kortslutning och misstog en ande för en annan. Och så vidare. Och, som Van Praagh och Browne ofta har sagt, de är inte gud och de är inte felfria. När det du säger blir bekräftat så har du rätt och när du har fel så har du rätt. För det påstådda mediet blir det vinst varje gång inför hängivna anhängare.

Vidareläsning

Webb

Bild:Us.png How F.B.I. profiles resemble cold readings
Bild:Us.png Carroll, Robert Todd. (2005). Gary Schwartz’s Subjective Validation of Mediums
Bild:Us.png Hyman, Ray. (2003). How Not to Test Mediums -Critiquing the Afterlife Experiments. Skeptical Inquirer.

Artiklar / böcker

Bild:Us.png Dickson, D. H., & Kelly, I. W. ”The ‘Barnum effect’ in personality assessment: A review of the literature,” Psychological Reports, 57, 367-382, (1985).
Bild:Us.png Forer, B. R. (1949) ”The Fallacy of Personal Validation: A classroom Demonstration of Gullibility,” Journal of Abnormal Psychology, 44, 118-121.
Bild:Us.png Hyman, Ray. ”‘Cold Reading’: How to Convince Strangers That You Know All About Them,” The Skeptical Inquirer Spring/Summer 1977.
Bild:Us.png Randi, James. Flim-Flam! (Buffalo, New York: Prometheus Books,1982).
Bild:Us.png Randi, James. Video. NOVA. ”Secrets of the Psychics.”
Bild:Us.png Rowland, Ian. The Full Facts Book of Cold Reading, 3rd. ed (2000).
Bild:Us.png Steiner, Robert A. Don’t Get Taken! – Bunco and Bunkum Exposed – How to Protect Yourself (Wide-Awake Books 1989).
Bild:Us.png Zusne, Leonard and Warren Jones. Anomalistic Psychology: A Study of Magical Thinking. 2nd edition. (Lawrence Erlbaum Assoc. 1989).