Healing

healing

Healing, som inte har någon påvisad medicinsk effekt, utförs på kvinna.

Healing förekommer inom flera olika alternativmedicinska och religiösa skolor. Det handlar om att med tankekraft eller någon form av ”energi” eller gudomlig kraft få sin egen eller någon annans kropp (eller psyke) att läka. Tilltro och tillit på healing till den grad att andra former av behandling avvisas kan påverka folkhälsan, när den reducerar eller eliminerar tillgång till modern medicinsk teknik. Detta visar sig såväl i form av högre barnadödlighet som i reducerad medellivslängd hos vuxna. Det finns också en risk att man avbryter en verksam behandling i förtid för att man tror att man blivit botad av en healing.

James Randi undersöker healing

James Randi har skrivit åtskilligt om healing i kombination med trolleri- och bluffmetoder, bland annat boken The Faith Healers (1989). Men det finns en tidigare bok i genren som också är mycket läsvärd, Healing (1974) av kirurgen William Nolen. Nolen hörde talas om mirakelkirurger på Filippinerna som opererade med sina bara händer och sades bota patienter från sjukdomar som vår vetenskapliga medicin inte klarade av. Han efterfrågade information från AMA (American Medical Association). AMA var starkt kritiskt, men kunde inte hänvisa till någon grundlig granskning av verksamheten, endast till enstaka negativa vittnesmål och indicier (som att den kanske mest kände mirakelkirurgen, Tony Agpaoa, tidigare varit verksam som trollkonstnär). Nolen bestämde sig för att göra en egen granskning.

Han började med att undersöka en vanlig form av amerikansk healing, nämligen när en karismatisk person – i detta fall Kathryn Kuhlman – i ett fullpackat auditorium kallar upp sjuka personer på scen, nedkallar den helige ande och därefter ber personerna demonstrera sitt tillfrisknande genom att t.ex. resa sig ur en rullstol. Nolen fann vid en noggrann undersökning inte något fall av oförklarligt tillfrisknande, utan drog tvärtom slutsatsen att denna typ av healing gör mer skada än nytta, dels genom att ge människor falskt hopp och fördröja verklig behandling, dels genom att de rörelser som de sjuka anmodades göra på scen ibland allvarligt förvärrade sjukdomsförloppet.

Huvuddelen av boken utspelar sig på Filippinerna, där Nolen besåg ett stort antal mirakeloperationer och följde upp fall av påstådda helanden. Han åkte till Filippinerna med öppet sinne och snarast förhoppningsfull att finna operationsmetoder som fungerar där den vetenskapliga medicinen går bet. Men i detta avseende blev Nolens undersökning en stor besvikelse: alla mirakelkirurger han besökte använde utan undantag trollerimetoder, ingen trängde någonsin in i de opererade personernas kroppar. Den röda vätska som flödade ymnigt under operationerna var inte blod, och de entiteter som visades upp och påstods vara bortopererade tumörer, blindtarmar m.m. var i varje fall inte mänskliga, och ofta överhuvudtaget inte organiskt material. Det kunde Nolen lätt se eftersom han själv hade så stor erfarenhet av människokroppens insida. För säkerhets skull lät han sig själv bli opererad i buken, och kunde konstatera att kirurgen aldrig var inne i kroppen. Hela mirakelkirurgin är en cynisk bluff som framför allt drivs av pengar. Nolens bok är inkännande och välskriven och bör läsas av alla som är det minsta intresserade av healing.

Vidare läsning: