Årsmötena och soffliggeriet

VoF:s ordförande Martin Rundkvist synar vår föreningsdemokrati.

Jag frågade årsmötet 2011 om man ville att styrelsen skulle undersöka möjligheten att rösta genom ombud vid föreningens årsmöten. Svaret blev ja, och vi har under året diskuterat saken inom styrelsen, på webbforumet och med föreningskunniga medlemmar. Det följande återger vad jag sade till årsmötet 2012 om saken.

Vi såg frågan lite bredare än bara just rörande fullmakter. VoF:s medlemsantal har vuxit kraftigt det senaste årtiondet så att vi nu närmar oss 3000. Men antalet deltagare på årsmötena räknas alltjämt i några tiotal. När det gäller föreningsdemokratin är vi en sammanslutning av soffliggare. Hur allvarligt man skall se på det i praktiken är dock inte helt klart.

Fullmakter
Fullmaktsomröstning innebär att en medlem som inte kan delta i årsmötet överlåter sin röst på en deltagare med hjälp av ett papper som kallas ”fullmakt”. För att undvika kuppförsök och fjärrstyrning av årsmötet brukar man sätta ett tak för hur många fullmakter en medlem får visa upp: vanligen en enda. Det innebär att så länge vårt valdeltagande är så lågt skulle det bara bli en kosmetisk förändring att tillåta fullmakter: kanske 50 deltagare och 25 fullmakter i en förening med flera tusen medlemmar. Inom styrelsen är vi lite oense om huruvida det här vore värt besväret. Några av oss tycker det kunde vara värdefullt ur principiell och kanske symbolisk synvinkel.

Regionombud
Stora organisationer brukar inte tillåta den enskilda medlemmen att rösta på årsmötet. I stället delar man in landet i valkretsar som väljer varsin representant, och dessa regionombud reser till årsmötet och röstar. VoF är enligt vår mening ännu en alltför liten förening för att vi skall välja denna modell.

Fjärrnärvaro – tvåvägskommunikation
Med internets hjälp skulle man kunna dela upp årsmötet på flera lokaler spridda över landet och låta alla medlemmar som besöker en sådan lokal rösta. Det kräver lokalt engagemang, utrustning, tekniska kunskaper och samordning med den som anordnar huvudårsmötet, men är fullt genomförbart. Det reser dock också en demokratifråga. Vore det bra om en grupp engagerade och tekniskt kunniga VoF:are någonstans i landet fick möjlighet att kontrollera årsmötet på distans? ”Hej allihop i Stockholm/Göteborg/Uppsala! Vi är 70 röstberättigade här i Ögleboda Folkets Hus. Hur många är ni?”

Webbteve – envägskommunikation
Från årsmötet 2012 sändes det webbteve över bambuser.com. Jag tror inte det hade annonserats ut i förväg till alla medlemmar, men det innebar i alla fall en möjlighet för alla intresserade att iaktta vad som pågick. Detta ger förstås inte något inflytande, men en helt ny typ av insyn. Bra, tycker jag.

Ambulerande årsmöte
Så vitt jag känner till var årsmötet 2012 i Göteborg första gången som årsmötet ägde rum utanför Stockholm. Det fungerade utmärkt, och styrelsen hoppas att mötet skall fortsätta ambulera. Även det är en demokratistärkande åtgärd eftersom medlemmar som inte har råd eller tid att resa till Stockholm därmed får möjlighet att delta.

Slutord
Vilka medel vi nu än skall välja för att förbättra föreningsdemokratin så är det viktigt att det framgår tydligt i förväg vad som gäller. Det måste framgå av kallelsen till årsmötet. Stadgarna lägger inga hinder i vägen.

Som antytt ovan handlar demokratifrågan om en avvägning mellan idealism och pragmatism. VoF:s årsmöten har genom åren sällan krävt någon rösträkning. Ett viktigt undantag var 2011, när VoF hade utsett Stockholmsinitiativet till Årets Förvillare 2010. Medlemmar med avvikande åsikter i klimatfrågorna ifrågasatte då styrelsens ansvarsfrihet på årsmötet. Det blev votering och årsmötet tillstyrkte ansvarsfrihet med stor majoritet.

Men den största svagheten i vår föreningsdemokrati är enligt min mening soffliggeriet, inte tillgången till årsmötet för medlemmar som vill delta. Förr bestod årsmötena bara av årsmötesförhandlingarna och ett föredrag av Årets Folkbildare, och då var deltagarantalet tvåsiffrigt. Så ut­ökade vi till dagskonferenser med underhållning i Stockholm, och deltagarantalet förblev tvåsiffrigt. I år lade vi mötet i Göteborg och fläskade på under makarna Duregårds synnerligen kompetenta ledning med två dagar av föredrag, gruppdiskussioner, Årets Folkbildare, underhållning, 30-årsfest och picknick – och deltagarantalet blev tvåsiffrigt, men med en goare dialekt. Är VoF:s nästan 3000 medlemmar helt enkelt blyga? Tillitsfulla är ni i alla fall eftersom ni lugnt lägger inflytandet över föreningen i så få medlemmars händer.