Kvacksalveri i högskolornas motionsverksamhet

Publicerat i Folkvett nr 4/2005.

Dan Tilert betraktar häpet två akademiska idrottsföreningars mystiska verksamheter och, framför allt, attityden till detta hos lärosätenas ledningar.

Tänk er att ett företag sålde apparater som det påstod tillverkade energi ur tomma intet – evighetsmaskiner alltså. Sådant förekommer. Evighetsmaskiner må vara fysikaliskt omöjliga, men det behöver inte hindra folk från att försöka tjäna pengar på dem. Men tänk er dessutom att Karolinska Institutet lånade sitt namn till företaget. Då kan man tänka sig att det skulle höjas på ett eller annat ögonbryn.

Nu är det inte detta som hänt, men det kan ändå vara värt att hålla den tänkta situationen i bakhuvudet. Jag har studerat både vid Stockholms Universitet (SU) och Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och är i skrivande stund anställd vid det senare lärosätet. Både SU och KTH har på ett eller annat sätt knutit till sig organisationer som ska erbjuda studenterna idrott och liknande verksamhet. För SU handlar det om Stockholms Studenters Idrottsförening (SSIF), som är en ideell förening med representanter för universitetets studentkår i styrelsen och med webbsajt under SU:s domän. KTH har KTH-hallen, ett aktiebolag med träningshall på KTH:s område. Jag får kataloger från båda inrättningarna och i dessa saluförs förutom vettig motionsverksamhet även starkt kvacksalveribetonade behandlingar.

Kanske är det likadant vid andra lärosäten i Sverige, jag råkar bara ha koll på just SU och KTH. Det finns flera exempel hos båda organisationerna, men jag skall koncentrera mig på ett fall för vardera. SSIF erbjuder zonterapi, KTH-hallen akupressur. Denna artikel är inte platsen för en ingående genomgång av zonterapi och akupressur. Den intresserade läsaren kan finna en del skrivet om dem exempelvis i Skeptiskt ABC (Folkvett 2004:1). Jag nöjer mig med att konstatera att båda behandlingarna saknar vetenskaplig grund. De är fysiologiskt orimliga och ingen har kunnat visa att de fungerar – i synnerhet inte, som SSIF- och KTH-hallen bland mycket annat påstår, emot mag- och tarmbesvär. De är solklara fall av vad som i dagligt tal kallas kvacksalveri.

Det finns åtskilliga inrättningar som erbjuder liknande behandlingar. Det speciella i just de här fallen är att SSIF och KTH-hallen opererar under universitetens paraplyer. SSIF:s webbsidor ligger som sagt under SU:s domän, och studentkåren är representerad i styrelsen. Vad gäller KTH-hallen är kopplingen ännu mera uppenbar: KTH har lånat ut sitt namn till företaget. Därmed ger SU och KTH legitimitet åt kvacksalveri. Hur försvarar man det?

Jag har via e-post pratat med flera av de berörda parterna, däribland SSIF och KTH-hallen. De ser inte några problem med de nämnda behandlingarna. Som KTH-hallen påpekar är de efterfrågade. Det betvivlar jag inte. Det är troligt att både zonterapi och akupressur är behagligt att genomgå. Det förändrar förstås inte det faktum att det är båg, men ändå – även om man inte håller med KTH-hallen och SSIF så kan man rent ekonomiskt förstå deras ståndpunkter. Men vad säger då den akademiska sidan? Det är här det blir intressant.

Förvaltningschefen på SU har två gånger de senaste månaderna (23 augusti och 13 oktober 2005) gjorts uppmärksam på sakernas läge, och blivit tillfrågad huruvida han anser att ett problem föreligger och huruvida SU i så fall tänker försöka göra något åt det. Han har dock inte besvarat påstötningarna. Det har däremot studentkåren på SU (SUS) gjort. Där är läget lite annorlunda. Studentkåren har rimligen inte samma ansvar som universitetets ledning för att verksamheten inom dess ramar håller god vetenskaplig standard. Däremot kan det verka lite märkligt att saluföra pseudovetenskap gentemot kårens medlemmar. De svarar dock att “SUS anser inte att det utgör ett problem att SSIF erbjuder alternativa behandlingsformer, som till exempel zonterapi, till medlemmarna.” Nå, det är i alla fall ett klart besked.

På KTH informerade jag och Sven Ove Hansson redan 20 januari 2005 förvaltningschefen om KTH-hallens verksamhet. Det påpekades dessutom att rådande förhållanden bör innebära ett klart brott mot KTH:s etiska policy. Reaktion att tala om uteblev emellertid. Den 22 augusti kontaktade jag åter förvaltningschefen i samma ärende. Jag uppmanades korthugget att kontakta KTH-hallens VD och sedan återkomma. Redan här är det lite märkligt – har KTH inget eget intresse av att utreda huruvida dess namn används i marknadsföring av pseudovetenskap? Nåväl, jag gjorde som jag blev ombedd och återkom den 1 september. Jag bifogade då också min konversation med KTH-hallen. I skrivande stund är det början av november, och fortfarande är det knäpptyst från KTH:s ledning.

Ledningen för båda universiteten vet alltså om att de på olika sätt understödjer pseudovetenskaplig verksamhet. De har vetat det länge. De har haft alla chanser att visa att de ser något besvärande i läget. De har valt att inte agera i frågan.

Läs det en gång till. Ledningarna för SU och KTH tillåter medvetet att deras namn lånas till aktiv spridning av pseudovetenskap.

På sätt och vis är det förståeligt. Det är alltid lättast att inte bråka, och säkerligen är det som KTH-hallen säger att behandlingen är populär. Men ett universitets uppgift är inte i första hand att maximera motionsverksamhetens nöjda-kunder-siffror. Jag kan inte låta bli att undra om universitetsledningarna: är man stolt nu? Tycker man att det här är bra? Kort sagt, skäms man inte? Ja, om de inte bara är handlingsförlamade så måste de väl åtminstone tycka att ordningen inte är dålig. Det stör tydligen inte nämnvärt att man understödjer och legitimerar kvacksalveri, och därmed rimligen avstår från möjligheten att gentemot andra inta vetenskapligt kritisk ståndpunkt i sådana frågor. Att det är inom ett vetenskapsområde som ligger utanför universitetens huvudverksamheter är betydelselöst. Om Karolinska Institutet skulle få för sig att stödja företag som lovar fysikaliskt omöjliga saker så väntar jag mig att SU och KTH håller tyst.