En tidig svensk skeptiker

Publicerat i Folkvett nr 3/2004.

Martin Rundkvist återger skeptikern Magnus Gabriel von Blocks levnadshistoria efter idéhistorikern Sten Lindroths utmärkta biografi från 1973.

Magnus Gabriel von Block var en av de första stora svenska skeptikerna. Han var också alkemist, professionell kvacksalvare och intresserad av astrologi. Högt begåvad, välutbildad och flerspråkig var han även arrogant och stridslysten. Hans skepsis och hans vassa penna vände sig mot sådan vidskepelse som han själv inte trodde på.

Block föddes 1669 i Stockholm, studerade i Uppsala, var provinsialläkare i Norrköping i nitton år och dog 1722.

Cartesian och alkemist

Studenten Block läste bland mycket annat René Descartes och Montaigne-lärjungen Pierre Charron. Med sin tids mått mätt var han verkligen en skeptiker, och dessutom internationellt orienterad. Hans magisteravhandling handlade “Om det mänskliga förnuftets förträfflighet”. Ändå var han full av tidens pseudovetenskapliga idéer.

Efter sina Uppsala-år präglade av utmärkta studieresultat, fylla och akademiska gräl reste han till Rom. Där gjorde han genast succé i en litterär och vetenskaplig salong. Han konverterade till katolicismen och fick vid 26 års ålder en symbolisk anställning och stadigt underhåll i Florens hos storhertigen av Toscana. Cosimo III var en glädjelös katolsk fanatiker som “samlade på konvertiter som på konstverk och kuriosa”. I Florens umgicks Block bl.a. med bibliotekarien Antonio Magliabechi (som enligt Lindroth inte alls var en sådan lysande lärd som han framställs i Frans G. Bengtssons essä) och brevväxlade underdånigt med Gottfried Wilhelm von Leibnitz. Efter tre mestadels andefattiga år tröttnade Block, reste hem till Stockholm och konverterade tillbaka till protestantismen.

Block hade nu grundlagt sina huvudintressen: kemi, medicin och alkemi. Han arbetade i ett år med att försöka tillverka guld åt ett alkemiskt bolag i Stockholm, vilket bl.a. innebar att han måste vara ute och samla in dagg om morgnarna. Block lärde nu känna den gamle läkaren Urban Hiärne. Denne blev till stor hjälp för den yngre mannen innan de blev ovänner om en av Blocks skeptiska böcker.

32 år gammal tog Block sin tids motsvarighet till en fejkad doktorsexamen från Internet. Han var den förste i en rad av svenskar (Carl von Linné blev en av de sista) som snabbdisputerade i medicin i nederländska Harderwijk. Där var kraven låga. Doktoranderna behövde bara lägga upp en kort färdigskriven avhandling och en summa pengar samt hålla en oration över avhandlingens ämne, så var det klart.

Blocks doktorsavhandling handlade om arsenik, mer ur alkemisk synvinkel än ur medicinsk. Han var som alla tidens svenska läkare och kemister anhängare av Paracelsus alkemiska läror och tycks inte ha tagit intryck av den nya experimentella kemi som förfäktats av Robert Boyle i The Sceptical Chymist (1661).

Provinsialläkare, d.v.s. kvacksalvare

Hemkommen examinerades Block noga i paracelsisk medicin av Collegium Medicum med Hiärne i spetsen och fick fullmakt att arbeta som läkare. 34 år gammal blev han provinsialläkare i Norrköping och snart även ansvarig läkare vid den av Hiärne grundade hälsobrunnen i Medevi.

Provinsialläkarposterna var nyinrättade och inte speciellt prestigefyllda. Lindroth menar att Block, med sin utmärkta begåvning och sina inflytelserika vänner, måste ha valt denna blygsamma bana för att få lugn och ro för läsning och alkemiska experiment.

Som akademisk medicinare hade Block inte folkets förtroende. Hans kurer var dyrare än folkmedicinens men i stort sett lika verkningslösa. Medicinarna befattade sig inte med kirurgin, den betraktades som ett icke-akademiskt hantverk. Med dagens kunskaper framstår det som tragikomiskt när Block processar mot Norrköpings fältskärer om rätten att skriva ut kräkmedel och laxermedel. Lika medicinskt meningslösa var vattenkurerna i Medevi, fast det var å andra sidan en trevlig semesterort.

1710-11 drabbades Sverige av pesten. Omkring en tredjedel av Norrköpings innevånare dog, främst de fattiga. Under epidemin arbetade provinsialläkaren mycket hårt, övertygad om sina kurers verkningsfullhet. Han föreslog stadens magistrat att han skulle skänka 20 riksdaler till hospitalet för varje patient som dog mot att han själv fick 5 för var och en som överlevde. Det hade nog varit en god affär för stadens fäder, men de avböjde. Mot slutet av epidemin gav Block ut boken Åtskillige anmärkningar öfwer närvarande pestilentias beskaffenhet, motande, botande och utrotande uti Östergötland. Här propagerar han för sina metoder, förkastar folktrons pestamuletter som vidskepelse och föreskriver i stället kräkmedel och svettdrivande medel. Idag vet vi att de medikamenterna faktiskt gjorde patienterna svagare i den mån de alls hade någon effekt. Dock gjorde Block värdefulla empiriska iakttagelser av sjukdomens symptom och obducerade ett av dess offer.

Som framgått gjorde Block i sin huvudsakliga verksamhet inte mycket för att förtjäna sitt rykte som en av Sveriges stora skeptiker. Det bygger i stället på skrifter som han gav ut vid sidan av läkarsysslan.

Skeptisk debattör

Descartes mekanistiska filosofi hade segrat över den kvardröjande skolastiken i Uppsala under Blocks studenttid på 1680-talet. Astrologi och spådomskonster hade blivit eftertryckligen vederlagda av Johan Bilberg och Anders Spole bland andra. Block själv blev inte alldeles övertygad förrän senare (i brev till Leibnitz kort före 1700 är han fortfarande försiktigt positiv), men då med besked.

Under de första åren i Norrköping tycks Block ha genomgått ett slags omvändelse eller skeptisk nytändning som tog sig uttryck i omfångsrik läsning och excerpering av skeptisk litteratur. 1708 gav han ut boken Anmärkningar öfwer Motala-ström- stadnande. Motala ström avvattnar Vättern och hade i äldre tider den egenheten att den med långa mellanrum stannade upp och krympte till en rännil. Detta tolkades gärna som ett gudomligt tecken på kommande begivenheter. I lärda kretsar och bland östgötska mjölnare var det dock redan omkring 1700 välkänt att strömmens stannande berodde på att den pluggades igen av snö och is vid vinterns början. Strömmen stannade både 1704 och 1706, vilket fick Block att fatta pennan för en naturvetenskaplig förklaring och mot vidskepelsen. Att denne lärde och flerspråkige doktor nu skrev på svenska avslöjar hans syfte: han ville nå ut brett. Vetenskap och folkbildning! Block bidrog med noggranna egna iakttagelser av vädret, temperaturen och tillfrysningen av strömmen 1706. Hans generella förklaringsmodell för tillfrysning av vatten var dock, fastän välargumenterad, alldeles felaktig.

Samma år publicerade Block också sina skeptiska läsefrukter i Åtskillige anmärkningar öfwer thesza tiders falske astrologiska, phantastiska och enthusiastiska prognostiker, spådomar och prophetier. Han samlade i denna bok på underhållande och polemisk svenska sin tids argument mot astrologin och spådomskonsten, särskilt rörande de storpolitiska spådomar som florerade under stormaktstidens alla krig.

Boken innehåller bland mycket annat ett hätskt angrepp på Blocks tidigare lärofader Paracelsus. Det blev sista spiken i kistan för hans ansträngda relation till Hiärne. Noteras bör att Block egentligen inte förkastade paracelsismen, som ju låg till grund för hans egen medicinska praktik. Hans angrepp gick ut på att Paracelsus var en fyllbult, dåre och obskurantist som hämtat det värdefulla i sina skrifter från andra författare. Nu var det slut med Blocks tro på alkemins hemliga visdom.

Året därpå följde han upp spådomsboken med en reviderad och utökad översättning av engelsmannen John Spencers skeptiska bok A Discourse Concerning Prodigies från 1663. Svenska titeln blev Johan Spencers Sinnrike betänkiande om allehanda widunder och betydande tekn. Här motarbetades, liksom i boken om Motala ström, den vidskepliga tron på järtecken i naturen.

1714 skrev Block på uppdrag av Göta hovrätt ett Betänckiande öfwer Ester Jöns-dotters långwariga fastande (publicerat 1719). Den skånska pigan Ester Jönsdotter var en religiös extatiker som i flera år legat utmärglad till sängs under det att hon påstods varken äta något, dricka något eller alstra någon avföring. Att Jönsdotters fasta verkligen var total var Block liksom tidens övriga bedömare övertygad om, fast han kände till många fall där svältkonstnärer avslöjats som lurendrejare. Vad som kan kallas skeptiskt i Blocks skrift är att han hävdade att kvinnans långa överlevnad utan mat måste ha haft en naturlig förklaring och inte skulle uppfattas som ett Guds mirakel. Han föreslog att Jönsdotter fått näring nog genom luften för att kunna leva på sparlåga.

Efter 1714 tycks Blocks skeptiska glöd ha falnat. Han blev rådman i Norrköping, skrev poesi och gjorde översättningar, bl.a. av en handbok i fältmedicin. 1719 adlades han von Block, samma år som ryska skärgårdsflottan brände Norrköping. Block bosatte sig nu på gården Yxeltorp vid Slätbaken och levde lantliv. Minst en gång erbjöds han och avböjde ett högre ämbete i Stockholm innan han 1720 utsågs till rikstranslator, en syssla han kunde sköta hemifrån. Block satt för borgarståndet i 1720 års riksdag. Hälsan började vackla, han tycks bland annat ha haft psykiska problem och betett sig underligt. 53 år gammal dog han oväntat av ett slaganfall vid ett besök i Söderköping och begrovs i S:t Lars kyrka i samma stad.

Slutord

Så långt Lindroth om Block. Vad har nu dagens skeptiker att lära av Magnus Gabriel von Blocks levnad? Han genomskådade astrologin, alkemin och tron på järtecken men fortsatte till sin död att ordinera verkningslösa eller skadliga medikamenter till sina patienter. Block ifrågasatte aldrig religionen eller det kungliga enväldet – tvärtom var han rojalist och, efter åren i Italien, ortodox lutheran. Är det likadant med oss, att mycket av det vi tror fullt och fast på i själva verket är ogrundade fantasier? I viss utsträckning måste det nog vara så, eftersom vetenskapliga sanningar alltid är provisoriska. Men det finns en viktig skillnad mellan Blocks tid och vår.

Den medicinska läran omkring år 1700 var inte pseudovetenskaplig i egentlig mening – den var förvetenskaplig. Man hade ännu inga tillförlitliga och systematiska sätt att pröva sina idéers verkliga värde. Det skulle dröja över 150 år till de första kliniska blindtesterna med kontrollgrupp. Block och hans kollegor kunde förstås identifiera sådana preparat som var direkt dödliga, men att skilja mellan ordinationer och behandlingsmetoder som var gynnsamma, verkningslösa eller milt skadliga var för dem omöjligt.

Vi löper störst risk att behålla tron på ogrundade idéer när de gäller områden där vi har svårt att utvärdera våra uppfattningar. Kännetecknande för sådana områden är att det rör sig om komplexa system där det är svårt att isolera orsak och verkan – t.ex. människokroppen, politiska system och marknadsekonomier. Vår tids krig, ekonomiska depressioner och folkmord visar att vi fortfarande har väldigt dåligt på fötterna vad gäller statskunskap, nationalekonomi och konfliktforskning. Inte står vi väl på paracelsisk nivå i dessa vetenskaper, men vi har fortfarande mycket att lära.

Blocks bok om pesten kan läsas i skannad form på
http://www.nsb.norrkoping.se/ebok/pesten/homepage.html