Vad är speciellt med ekologisk odling?

Publicerat i Folkvett nr 4/2001.

Olle Pettersson. Den ekologiska odlingen har bidragit till att ställa rätt frågor kring jordbrukets problem och metoder. Däremot är inte uteslutandet av delar av modern teknik, såsom handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel, grundat på en sammanhängande teori och empiri. I stället är det resultatet av en ursprungligen ideologiskt och efterhand också allt mer kommersiellt betingad begränsning av det kunskapsmässiga synfältet.

I debatten kring jordbrukets miljö- och resursproblem har ”ekologisk” odling blivit något av ett nyckelord. Flera livsmedelskedjor hårdlanserar ekologiska produkter. På marknaden framträder de i termer av KRAV-odlat. Regering och riksdag vill att 20 procent av jordbruket skall drivas ekologiskt år 2005. Förväntningarna är att detta skall bidra till att minska odlingens miljöeffekter och ge oss hälsosammare livsmedel än vad det ”konventionella” jordbruket kan åstadkomma.

Den ekologiska odlingen har således idag en ökande omfattning och en ideologisk hegemoni. Det finns därför anledning att kritiskt granska dess idé och praktik – för dess egna förtjänster och fel. Håller de teoretiska och empiriska argumenten för odlingsformens förmodade fördelar? Vilka problem löses bäst med ekologiska resp. konventionella medel och metoder? För att svara på dessa frågor måste vi först diskutera jordbrukets olika funktioner och problem.

Den ekologiska odlingens tydligaste kännetecken är att den inte använder ”vanlig” lättlöslig handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Därtill finns ett otal regler kring odling och djurhållning för det kommersiella ekologiska lantbruket. Dessa regler innefattar mer i detalj vad som får användas av olika gödsel- och fodermedel. De innehåller också bestämmelser för t.ex. hur mycket utrymme husdjuren skall ha som går längre än vad den generella lagstiftningen anger.1

Dessutom anger regelverket hur mycket gräs och hö korna bör äta i relation till mängden energi- och proteinrikt ”kraftfoder” och hur mycket odlad areal det skall finnas att sprida husdjurens stallgödsel på. Mycket av detta regelverk är tämligen okontroversiellt och medför i praktiken en lite mindre hårdhänt påverkan på husdjur och jordar än vad som är tillåtet i det konventionella jordbruket. Man tillåter sig inte att utnyttja de mest kraftfulla medel vi har för att styra naturen i önskvärd riktning. Detta kan emellertid också vara ett problem. En omdiskuterad fråga är t.ex. om husdjuren lider i onödan därför att man är mer restriktiv med medicinering.

Å andra sidan kan man säga att ekoodlingens regelverk inte principiellt skiljer sig från det som gäller generellt för odling och djurskötsel och som återfinns i livsmedels-, miljö- och djurskyddslagstiftningen. Därför är det naturligt att det mer grundläggande och principiella skillnaden gentemot det konventionella jordbruket – att man inte använder handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel – blivit och är mest omdiskuterad. Det är också dessa aspekter som är mest ursprungliga om man ser till det ekologiska, tidigare vanligen kallat alternativa, jordbrukets framväxt.2-3

Som företeelse på marknaden och som ämne på den politiska dagordningen har ekologiskt lantbruk växt fram i skuggan av debatten kring ”kemikaliejordbrukets” avigsidor. Det gäller alltifrån Rachel Carson och DDT-diskussionen fram till dagens kontroverser kring genmodifierade växter och djur. Därför är det också dessa specifika särdrag hos den ekologiska odlingen som behöver närmare analyseras.

Modernäringens mening

Vi bedriver jordbruk för att med hjälp av växternas och djurens biologiska kapacitet frambringa mat. Om det ekologiska jordbruket kan åstadkomma tillräckligt av detta är en del av diskussionen. Men detta är inte lika kontroversiellt som frågan om vilka fördelar den ekologiska odlingen har med hänsyn till miljö- och matkvalitet. Ekologisk odling ger vanligen lägre skörd, även om det finns exempel på när metoderna kan vara likvärdiga.

Odling och djurskötsel är komplicerade verksamheter. De innebär att styra ekosystem och individer i riktning mot mer nyttigheter för människan och att överlåta mindre åt naturens egen självreglering och mångfald. Naturens ekosystem ersätts med av människan designade. Genom alla åtgärder från sådd till skörd gynnas ett fåtal arter. Nedbrytande processer avbryts och elimineras genom bekämpning av olika skadegörare och genom att det nyttiga och ätbara tas hem med skörden och lagras.

Hela detta styrande av i grunden komplicerade ekosystem är förknippat med sidoeffekter och målkonflikter. Om man var för sig betraktar alla aspekter kring avkastning, djuromsorg, kvalitet, resurshushållning och miljöpåverkan som man kan lägga på jordens brukande och djurens leverne, är det närmast självklart att varje metod eller odlingssystem har fördelar på vissa områden och nackdelar på andra.

Det är också detta som präglar populärdebatten kring odlingens metoder. Den som vill argumentera för den ekologiska odlingen, kan alltid hitta exempel på fördelar att hålla fram. Den som vill peka på dess tillkortakommanden, kan alltid hitta svagheter och inkonsekvenser att betona. Samtidigt förs diskussionen mitt i det politiska och kommersiella korsdraget och mot en historisk bakgrund där kemiska hjälpmedel av goda skäl fått ett alldeles särskilt symbolvärde i miljödebatten.

Denna debatt sker därtill mot en fond av verkliga hot mot vår livsmiljö där de politiska verktygen är osäkra och oprövade. Ofta handlar miljöproblemen om att människan behärskar för stor del av biosfären och i alltför hög grad påverkar omgivningen. Detta har i sin tur skapat en ideologisk miljö där själva utnyttjandet av och påverkan på naturen ifrågasätts. Hur långt kan man då komma med en ordnad diskussion om för- och nackdelar med olika hjälpmedel i odlingen? Kan man hitta något mönster för de skillnader som faktiskt finns?

Inte bara en miljöfråga

Miljöeffekter är en påverkan av en verksamhet på omgivningen. Odlingens effekter på mark och vatten hör dit. Markens humushalt och läckage av växtnäring är exempel. Eftersom odling och djurskötsel präglar hela landskapets utseende och ekologiska innehåll, kan det vara svårt att skilja på vad som är odlingsmark och vad som är omgivning. Därför inkluderas ofta även påverkan på landskap och biologisk mångfald i jordbrukets miljöeffekter. Detta gäller både på och utanför de brukade markerna.

Odlingens och djurskötselns hushållning med ändliga resurser utgör en annan grupp av problem. Detsamma gäller frågor kring hur odlingsmetoderna påverkar matens kvalitet och hälsosamhet. Problem kring de agrara ekosystemens och produktionens uthållighet i olika avseenden kan också inkluderas.

Med det vida perspektiv som här anläggs, kommer man att finna att problemlösningar kring jordbrukets miljöeffekter motsägelsefulla och ofta motstridiga. Prioritering av ett område kan innebära att ge avkall på något annat. Konflikter finns såväl mellan ”produktion” och ”miljö” som mellan olika miljömål. Det som är bra för den icke brukade naturen är kanske inte bra för odlingslandskapet. Ekologiska odlingsformer är kanske bra i vissa avseenden men inte i andra.

De flesta av odlingens och djurskötselns specifika miljöproblem går att härleda till dessa ursprungliga motsättningar mellan människa och natur. Naturliga ekosystem saknar mål och mening. De är resultatet av okontrollerade, ofta kortsiktiga, urvalsprocesser. Deras harmoni är skenbar.

Men den blommande rapsåkerns harmoni är ännu mer skenbar. Agrara ekosystem har en bestämd mening. De är ett resultat av människans medvetna styrning för att åstadkomma ett överskott av föda, foder eller fibrer. Kriteriet är att växterna och djuren skall ge tillräcklig avkastning. Denna styrning får konsekvenser vad gäller ekosystemens sätt att fungera på alla områden.

Jämfört med naturliga system måste åkern innehålla stora mängder tillgänglig växtnäring. Den ger plats för få dominerande arter jämfört med vildmarken. Odlingen och skörden utesluter växternas åldrande och nedbrytning. Vegetationstäcket kontinuitet bryts för att ge förutsättningar för kulturväxternas välbefinnande. Mjölkkorna skall ge mer mjölk än vad avkomman behöver.

Mål eller medel

De problem som uppstår vid våra ambitioner att styra ekosystemen för att ge livsmedel kan systematiseras kring miljö, kvalitet och hushållning. En identifiering av ett problem kan leda till att målen för odlingen eller avvägningen mellan olika mål kan behöva ändras och att metoder och teknik behöver förbättras.

Däremot kan inte analysen logiskt leda till något principiellt avståndstagande från teknik och kemi. Det förutsätter att det finns något inneboende ont i det moderna jordbrukets hjälpmedel. Så är inte fallet. De omdiskuterade hjälpmedlen handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel har såväl erfarenhetsmässigt som teoretiskt sin plats också i ett odlingssystem som vill ge en högre prioritet åt miljö, kvalitet och resurshushållning.

Ibland är nämligen dessa moderna hjälpmedel helt överlägsna de traditionella också från miljö- och resurssynpunkt liksom med hänsyn till kvaliteten på odlingens produkter. Dessutom är de utvecklingsbara. Precis som läkekonstens mediciner kan bli effektivare och medföra mindre av biverkningar, gäller detta också odlingens kemiska hjälpmedel. Om man verkligen vill lösa odlingens miljöproblem behöver man därför ha en förutsättningslös inställning till vilka metoder som är acceptabla. Det finns många exempel som bekräftar detta, men egentligen räcker det med ett enda för att visa att avståndstagandet från handelsgödsel och bekämpningsmedel är mer ideologiskt än logiskt.

Om tillskottet av kväve, som behövs i alla odlingssystem, alltid skulle tillföras genom biologisk kvävefixering, skulle troligen förlusten till vattnen bli större och förlusterna till luften säkert bli större än om handelsgödsel utnyttjas.4-5 Kemisk ogräsbekämpning med hjälp av herbicider är en teknik som oftast är betydligt mer energisnål och skonsam mot marken jämfört med mekanisk bearbetning. För att få en viss mängd fosfor tillgänglig för växterna, fordras tillförsel av betydligt mer av råfosfat och andra svårlösliga forforgödselmedel (som accepteras i den ekologiska odlingen) än lättlöslig handelsgödsel med motsvarande fosforinnehåll.

Varierande skillnader

Otaliga är idag de studier som gjorts där man jämför produkternas kvalitet mellan ekologiskt och konventionellt odlat.6-7 Resultaten är lika förutsägbara som odramatiska. Ibland finner man att den näringsfysiologiska kvaliteten är något högre i de alternativt odlade produkterna.

Ibland påvisar man att konventionella morötter smakar bättre och att ekologiska tomater smakar sötare. Vid ekologisk odling av brödsäd får man oftare problem med att proteinhalten blir för låg för att det skall passa bagerierna. Potatis som odlats med handelsgödsel kan ibland få lägre hållbarhet än den som odlats utan.

Alla dessa skillnader kan analyseras utifrån skillnader i de grundläggande faktorer som styr produkternas egenskaper; sol, värme, vatten, växtnäring, angrepp av skadegörare och växternas genetiska egenskaper. Det är en självklarhet att liksom kvaliteten skiljer sig från plats till plats och från år till år så kommer den, åtminstone i någon mån, att skilja sig mellan odlingssystem. Men inte nödvändigtvis så att det ena systemet alltid är bättre än det andra.

Framför allt är det skillnader i växtnäringsstatus som orsakar dessa skillnader i kvalitet. Den konventionella odlingen med tillförsel av handelsgödsel har ofta i praktiken en högre kväveintensitet än den ekologiska där växtnäringen i huvudsak tillförs med stallgödsel eller biologisk kvävefixering.

Att en hög odlingsintensitet och framför allt en stark gödsling med kväve leder till högre kvantitet men sämre kvalitet för vissa speciella produkter är välkända fenomen. Det gäller framför allt vegetativa delar av växten såsom grönsaker och potatis, men i mindre utsträckning de reproduktiva delarna såsom spannmålens kärna. Försök som jämför konventionell och alternativ odling vid samma intensitetsnivå har visat på att de flesta skillnader utjämnas.

Vanligen är kvalitetsskillnaderna som uppmäts i kontrollerade försök mellan ekologiskt och konventionellt små och ekonomiskt och näringsmässigt obetydliga. Andra faktorer såsom klimat, gödslingsintensitet, sortval m.m. betyder oftast mycket mer för kvaliteten än själva odlingsformen. Det finns inte heller, varken erfarenhetsmässigt eller teoretiskt, något stöd för att handelsgödsel generellt sett skulle vara till skada för marken, miljön eller livsmedlen jämfört med stallgödsel och annan växtnäring av biologiskt ursprung.

Dessa exempel visar att det principiella och generella avvisandet av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel således inte är hållbart i relation till de mål man ställer upp för odlingen. Höga krav vad gäller kvalitet, resurshushållning, miljöeffekter och bevarad produktionsförmåga utesluter inte utnyttjandet av kemiska hjälpmedel.

Neurosedyn och magnecyl

Men medför då inte användningen av bekämpningsmedel till att ekosystem, djur och människor förgiftas? Inte heller detta argument är logiskt hållbart. Att det finns många exempel på oönskade effekter av enskilda bekämpningsmedel (kvicksilver, DDT m.fl.) medför ju inte att hela området kemisk bekämpning är ett elände och en återvändsgränd.

Av samma skäl som man inte kan döma ut alla moderna läkemedel med hänvisning till Neurosedynet, är det inte heller logiskt att göra generaliseringar på området kemiska bekämpningsmedel. Liksom kring många andra aspekter på odling och odlingsmetoder lider populärdebatten av att man generaliserar det specifika och låter undantagen framstå som regel.

Men det finns inte heller något som talar för att dagens användning av bekämpningsmedel skulle vara något stort hot mot vår hälsa. Miljöeffekterna är däremot mer mångfacetterade. Även om sidoeffekterna i naturen minskar genom att medlen efterhand blir mer effektiva och målinriktade, ligger det ett problem i själva denna effektivitet. Sammanfattningsvis blir det mindre plats, inte bara för ogräs och skadegörare, utan också för blåklint och rapphöns.

Nyttan av ineffektivitet

Odingens påverkan på landskap och biologisk mångfald kan sägas vara en summaeffekt av hur teknik och metoder direkt och indirekt påverkar livsbetingelserna för de växter och djur som inte är till nytta för människan. Ju effektivare arsenal av metoder som präglar jordbruket desto mindre livsrum blir det över för den vilda floran och faunan. Många av åkerlandskapets traditionella växter såsom klätt och blåklint har minskat och försvunnit p.g.a. effektiv utsädesrensning och ogräsbekämpning. En ogräsfri åker försämrar livsbetingelserna för rapphönsens kycklingar.

Genom att den odlade åkern ger mer avkastning i form av gräs och fodersäd, minskar värdet av de betesmarker som historiskt haft stor betydelse för såväl vår försörjning som för beteslandskapets biologiska mångfald. En sidoeffekt av jordbrukets effektivisering är därför en minskad areal av beteslandskap och ett intensivare utnyttjat åkerlandskap.

Ju effektivare jordbruket blir desto mindre av positiva sidoeffekter avkastar det. Detta är exempel på en äkta konflikt mellan odlingens olika funktioner. Men det är också ett exempel på att mindre effektiva metoder kan ha fördelar med hänsyn till vissa bestämda miljövärden. Det odlingssystem som avstår från jordbrukets mest kraftfulla hjälpmedel kan förväntas generera något mer av positiva sidoeffekter. Detta är också fallet. Det är väl belagt att ekologisk odling gynnar en del av det traditionella jordbrukslandskapets växter och fåglar.8 Man får något mer av vad som i generella termer kallas biologisk mångfald.

En del av jordbrukets miljöpåverkan beror på ineffektiva metoder. Dit hör t.ex. näringsläckage och de flesta kvalitetsproblem. Lösningen heter då ny teknik och effektivare metoder. En välskött spannmålsgröda som är fri från skadegörare och ogräs ger högre kvalitet och mindre läckage än en mindre effektivt skött odling.

En hög effektivitet (vad avser markytnyttjande) innebär att mer mark blir över för att brukas på annat sätt eller att återlämnas till naturen. Om problemet är att konkurrensen om mark är stor, är lösningen, återigen, en hög effektivitet. Det gäller t.ex. frågan om jordbrukets energihushållning. Om all den mark som man slutat att odla i Sverige under det senaste halvseklet i stället utnyttjades för energiskogsodling, skulle det ge mer energi än vad hela jordbruket idag använder.9

Andra miljöproblem beror på att produktionstekniken är alltför effektiv. Effektivt brukande av naturen innebär att man får ut mycket nyttigheter i relation till insatserna. Samtidigt beror många av jordbrukets estetiska värden som vi uppskattar just på att vi inte varit eller är effektiva. Den vilda floran och faunan i odlingslandskapet är ofta en avspegling av bristande effektivitet i utnyttjandet av marken för produktion av föda och foder.

Ett effektivt produktionslandskap innehåller inga konkurrenter till människan om utrymmet för matproduktion. Om vi vill ha mer mat krävs ökad effektivitet. Om vi däremot vill ha mer av blommande ängar och hagar får vi ge avkall på effektiviteten.

Ekologisk odling innebär bl.a. att man avstår från att utnyttja några av de tekniska och kemiska hjälpmedel som bidrar till att åstadkomma en större effektivitet. Samtidigt är en av de få teoretiskt förväntade och empiriskt belagda fördelarna med ekologiskt odling att den biologiska mångfalden i odlingslandskapet ökar. Ekologiskt lantbruk är därför skonsammare mot omgivningen i detta avseende.

Vad gäller matens mängd och kvalitet är det däremot mest en fördel att kunna styra effektivt. Ibland kan dock denna ambition i praktiken leda till att man prioriterar kvantitet på kvalitetens bekostnad. När tomaterna i vår butik smakar som utspätt vatten är det detta vi erfar. Då kan ekoodlingen ha en fördel eftersom den inte når lika långt.

Rätt frågor men fel svar

Så framträder slutligen ett mönster för vad som skiljer den ”ekologiska” odlingen från den ”konventionella”. Vad gäller de problem som beror på att jordbrukets metoder är alltför effektiva, har den ekologiska odlingen fördelar. Övriga problem kring miljö, hushållning och kvalitet är gemensamma för olika odlingsformer. Men problemen beror på vår bristande förmåga att med precision styra våra åtgärder. Därför kan man komma längre om man är beredd att förutsättningslöst pröva olika hjälpmedel.

Den ekologiska odlingen har i hög grad bidragit till att ställa rätt frågor kring odlingens problem och metoder. Däremot är inte uteslutandet av delar av modern teknik grundat på en sammanhängande teori och empiri. I stället är det resultatet av en ursprungligen ideologiskt och efterhand också allt mer kommersiellt betingad begränsning av det kunskapsmässiga synfältet.

Därför kan man inte komma ifrån att den ekologiska odlingen som idé har (om än oförargliga) drag av fundamentalism. Den utgår från att naturen är god och att det är fel att påverka. Men detta är ett fördarwinistiskt perspektiv och en intellektuell återvändsgränd när man diskuterar agrara ekosystem som i grunden är styrda av människan även när det kallas ekologiskt lantbruk.

Det som är bra med den ekologiska odlingsformen är inte unikt för denna. Mer av försiktighet, ett bättre utnyttjande av stallgödseln eller en lägre odlingsintensitet kan åstadkommas lika bra eller bättre med konventionella metoder. Det som däremot är unikt för den ekologiska odlingsformen är å andra sidan inte bra – om man har för avsikt att lösa de väl definierade problem som är förknippade med vårt bruk av naturen.

Olle Pettersson är agronomie doktor och statskonsulent vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Ultuna.

Referenser

  1. Kravs hemsida: http://www.krav.se/
  2. Aktuellt från SLU 388 (1990).
  3. Nature 210, 409-410 (2001).
  4. Commun. Soil Sci. Plant. Anal., 32 (7&8) 997-1028 (2001).
  5. Fakta Jordbruk 20 (SLU, 2000).
  6. Vår föda 8 (1995).
  7. Acta Agriculturae Scandinavica 50, 102-113 (2000)
  8. Forskningsnytt om ekologiskt lantbruk i Norden, nr 2 (1999).
  9. Fakta Ekonomi 6 (SLU, 1996).