Inga skarpa genetiska gränser

Publicerat i Folkvett nr 2/2000.

Flera tidigare artiklar i Folkvett har beskrivit de nya genetiska data som tyder på att mänskligheten inte kan delas in i raser (nr 2-3/98 och nr 2/99). Rasbegreppet var i maj tema för en serie föredrag på Kungliga Vetenskapsakademien och problematiken finns sammanfattad på ett lättillgängligt sätt i skriften ”…om raser” i KVA:s serie Akademien anser. De genetiska observationerna från sjuttiotalet och framåt kan enligt KVA i korthet sammanfattas så här:

1. Mänskligheten som helhet är ur genetisk synvinkel oerhört homogen trots den stora geografiska spridningen. Få arter har så liten genetisk variation.
2. Av den variation som finns är hela 85% representerad inom befolkningsgrupper. Endast en liten del skiljer mellan kontinenter.
3. Få genvarianter är unika för enskilda befolkningsgrupper. De flesta av de vanliga genvarianterna finns i de flesta grupperna, det är varianternas frekvenser som skiljer mellan grupperna.
4. Det finns inga skarpa genetiska gränser mellan befolkningsgrupper. En viss genvariants utbredningsområde kan skilja sig från en annan gens utbredning.

Den höga genetiska likheten globalt sett beror förmodligen på att mänskligheten expanderat förhållandevis sent och snabbt och att olika befolkningsgrupper haft större genetiskt utbyte mellan varandra än vi tidigare trott.

KVA skriver att en uppdelning av människor i raser visserligen kan göras utifrån yttre egenskaper såsom hud, hår och ansiktsdrag och att dessa ger ”en tämligen god överensstämmelse med den globala förekomsten av olika genvarianter”, men KVA drar ändå slutsatsen att människor inte kan indelas i ett bestämt antal väl definierade raser. KVA skriver vidare att en individ med nittioprocentig sannolikhet kan placeras till rätt grupp efter bestämning av ett tiotal gensystem med ganska måttliga genfrekvensskillnader. Detta torde dock gälla de individer som kommer från populationernas ”typiska” kärnområden och knappast alla dem som lever mellan dessa områden. KVA betonar att det inte finns några sakliga belägg för samverkan mellan individers yttre egenskaper och deras intellektuella och mentala kvaliteter.

Mot bakgrund av de nya genetiska observationerna har världens främsta genetiska tidskrift, Nature Genetics, i februari i år beslutat att alla forskare som önskar publicera humangenetiska studier i tidskriften måste beskriva på vilket sätt de gjort klassificeringen av de etniska grupper eller populationer som ingått i studien samt varför dessa grupper studerades. De experter som granskar studierna före publicering kommer att ombedjas att bedöma dessa klassificeringsparametrar. Principerna införs för att öka medvetenheten och stimulera till mer rigorös uppläggning av genetiska studier.

Populationsstudier görs även på många andra arter. Nyligen jämfördes DNA-varianter hos olika populationer av kanadensiska björnar med genetiskt material från tiotusentals år gamla björnkadaver som hittats i is. Slutsatsen blev överraskande att de genetiska skillnaderna mellan nuvarande populationer inte är nya – alla genvarianter fanns hos de utdöda björnarna. Populationerna har alltså uppstått genom att var och en behållit vissa av dessa ursprungliga genvarianter men förlorat de övriga. Här kan det alltså tänkas att rasbegreppet skulle kunna användas, men notera att raserna i så fall inte uppstått genom att nya varianter uppstått utan genom att olika varianter gått förlorade. Dessa resultat är betydelsefulla för naturvård och bevarande av genetisk variation i utrotningshotade arter.

Dan Larhammar

Referenser