Publicerat i Folkvett nr 2/1999.

Martin Rundkvist. Det finns ingenting som tyder på att Jorden hade besök av högteknologiska utomjordingar under forntiden. Forntidens byggnadskonst var frukterna av hårt arbete. Att tillskriva våra föregångare hemlig högteknologi är att förringa deras verk. Och inte jobbar Olof Palme på lager i Fisksätra heller.

Som arkeolog och science fiction-fantast tycker jag att det vore otroligt häftigt om man kunde finna bevis för att utomjordingar besökt Jorden någon gång under dess historia. Sådana bevis måste vara konkreta och påtagliga för att vi skall låta oss övertygas, och det innebär vad man brukar kalla vetenskaplighet.

Vetenskapen är inte någon religion, den har inga magiska krafter, inget skiljer den i princip från vanligt bondförnuft. All riktig vetenskap är fullt begriplig för en medelbegåvad läskunnig person med gott om tid. Vetenskap är systematiska undersökningar av verkligheten styrda av förnuftet efter bästa förmåga. Det som driver vetenskapen framåt är nyfikenheten, och allra bäst går det när man är sakligt men skoningslöst kritisk och skeptisk mot sina egna och andras resultat.

Nu är det så att vetenskapen tyvärr inte funnit minsta anledning att tro på några besök från andra planeter. Märk väl, det finns massor av folk som säger att de har träffat utomjordingar. En del har till och med fotografier, videofilmer, små brödkakor och annat som de visar upp. Tyvärr är det så att i de fall där andra har fått möjlighet att studera det fysiska materialet har det undantagslöst visat sig vara förfalskat.

Vet ni om att Olof Palme jobbar på lagret i den turkiska mataffären i Fisksätra Centrum? “Va”, utbrister ni förmodligen, “vilken sensation, vi måste genast åka dit och titta efter!” Så ni rusar in i Fisksätra Centrum och träffar Mehmet och Rüsti som svär på att Palme aldrig har besökt deras lager varken före eller efter sin död. “Men jag såg honom! Jag pratade med honom!”, säger jag. “Han gav mig den här gurkan! Mehmet och Rüsti är mutade av PKK för att tiga!”

Om ni låter er övertygas av detta måste ni betrakta mig som en stor och respektingivande auktoritet. “Rundkvist är pålitlig, han är arkeolog, han vet vad han talar om”. Dessutom måste ni nog vilja tro att Palme lever. I Want To Believe. Det finns massor av folk som verkligen vill tro att utomjordingar besökt Jorden, eller som åtminstone vill att andra skall tro det. Men eftersom inget källmaterial finns tvingas man hänvisa till diverse konspirationsteorier. Utomjordingarna är ibland andliga varelser som endast visar sig i drömsyner för den troende. Ibland är de spioner som kikar på oss men inte vill bli sedda. Ibland har de konspiratoriska kontakter med myndigheterna som mörklägger alltihopa och hindrar folket från att vara med. The Truth Is Out There.

Dessa tankar är ungefär som uppfattningen att det går att driva bilar med pommac, men att hemliga agenter för oljebolagen systematiskt förstör pommacen för de forskningspionjärer som försöker. Det är fullt möjligt att det är så, men det är osannolikt, och inga iakttagelser tyder på det. Tills vi har positiva indicier för att pommac faktiskt kan ersätta bensin fortsätter vi att tanka 95 oktan blyfritt.

Principen brukar kallas Ockhams rakkniv efter en medeltida teolog. Det finns oräkneliga hypoteser om verkligheten, och vi vet inte om vi skall säga bu eller bä om de flesta. Därför gör vi så få antaganden som möjligt. Jag kanske är Astrid Lindgren under pseudonym, men inget tyder på att det är så. Vi lägger den hypotesen åt sidan tills vi har något att bygga en uppfattning på.

En skola bland dem som argumenterar för utomjordiska besök utgår faktiskt från konkreta källmaterial, nämligen arkeologiska fynd och äldre historiska texter. Erich von Däniken och Zecharia Sitchin är kända namn på det området. Det händer att de manipulerar källmaterialet grovt för att det ska passa deras hypoteser, men ofta utgår de från konkreta, solida iakttagelser och säger “det här är ett bevis för att utomjordingar har besökt vår planet”. Problemet är att inga sådana argument har övertygat speciellt många andra kunniga människor. Skälet är att argumenten tenderar att bryta mot Ockhams princip – de gör alltför många antaganden.

Det är ett faktum att Nazca-figurerna i Peru endast kan ses i sin helhet från luften. Jag tycker det är rimligt att tolka det som att Nazca-folket ville kommunicera med någon i himlen. Vi vet ju att alla möjliga religioner placerar gudarna i himlen. Däremot finns det inget skäl att anta att det faktiskt fanns någon där som kunde titta! Allt vi vet är att Nazca-folket trodde det.

Det är ett faktum att de egyptiska pyramiderna är stabila, geometriskt exakta konstruktioner. Allt tyder på att de egyptiska ingenjörerna ville att de skulle stå pall för tid och evighet. Däremot finns det inga skäl att anta att syftet var att de skulle hålla för landningar av interstellära rymdskepp! Det finns ju, så vitt vi vet, inga interstellära rymdskepp.

Det är ett faktum att ett stort föremål exploderade över Tunguska-trakten i Sibirien 1908. Allt tyder på att saken kom från yttre rymden. Däremot finns det inga skäl att anta att det hade något att göra med utomjordiskt liv, för att inte tala om intelligent liv. Man har påpekat att den damp ner på ett misstänkt ensligt ställe. Ja, vilken tur! Någonstans skulle den dimpa ner, och det hade varit förfärligt om det hade blivit någon tätbefolkad plats.

Det är ett faktum att Gamla Testamentet innehåller skildringar av eldvagnar i himlen och städer som utplånas av eld från ovan. Allt tyder på att den judiska lärdomskulturen alstrade en lång rad ovanligt originella och nyskapande religiösa författare. Däremot finns det inga skäl att tro att skildringarna är sanna. Då kan man lika gärna upphöja Robert Heinleins eller L Ron Hubbards verk till sanning.

Som arkeolog har jag en ganska konkret hjärna. Jag jobbar med ärgiga bronsföremål, påsar med brända ben och leriga krukskärvor. Mina verktyg är spade, tumstock och dator. Det faller sig naturligt för mig att fråga “vad hittar man för lämningar på en plats där utomjordingar har landat?”.

Arkeologin kan idag exempelvis identifiera en plats där fem personer bodde i en vecka på en säljaktsexpedition under jägarstenåldern för 6000 år sedan. De lämnade efter sig lite stenflis, lite kol och en massa sälben, men benen bröts ner och försvann på mindre än 50 år. Detta representerar så att säga nedre gränsen för vilket slags händelser arkeologin kan spåra i dagens läge. Därför tycker jag det är rimligt att tro att man borde kunna spåra en landningsplats för ett interstellärt rymdskepp med högteknologiska kringinstallationer där folk från en fjärran planet varit bosatta i ett par år. Man borde åtminstone ha hittat någon enstaka laserpistol så mycket som man har grävt överallt.

Går man längre tillbaka i tiden till geologernas arbetsområde så är det förstås tänkbart att sådana lämningar ligger inbakade i något berg någonstans. I så fall hoppas jag att de inte är mosade till oigenkännlighet och att vi hittar dem någon gång!

Ett näraliggande område är teorier om högteknologi under forntiden. Man utgår ofta från imponerande forntida byggnadsverk som Stonehenge och pyramiderna, och hävdar att dessa inte kan ha kommit till med primitiv teknik. Dessa argument lider av samma svagheter som de om utomjordiska besökare: bristande källmaterial och alltför många antaganden. Vi finner inte pyramidbyggarnas lasermätinstrument och Stonehenge-byggarnas lufttrycksborr, förmodligen för att de aldrig har funnits. Bara för att vi inte kan offra ett par hundra slavar på att släpa stenblock på träkälkar kan vi ju inte anta att faraos ingenjörer var lika finkänsliga.

Teknologiteoretikerna tolkar gärna forntida anläggningar ur ett astronomiskt perspektiv: “linjen mellan sten A och sten B pekar nästan precis på den punkt där stjärnan Sirius steg över horisonten på midsommarafton år 3012 f Kr!”. Dessa arkeoastronomiska tolkningar lider ofta av bristande källkritik. Alla punkter på himlavalvet har någon gång genom tiderna varit platsen för någon mer eller mindre intressant astronomisk händelse, det är bara att leta så hittar man något. Dessutom förutsätter de arkeoastronomiska tolkningarna ofta modern mätnoggrannhet, vilket kräver det grundlösa antagandet att det fanns precisionsinstrument under forntiden. Forntidens fantastiska byggnadskonst och hantverk var frukterna av hårt arbete. Att tillskriva våra föregångare hemlig högteknologi är att förringa deras verk.

Idén om forntida högteknologi är nära förknippad med Atlantis-myten. Man föreställer sig att civilisationen uppstod i Atlantis och sedan spreds därifrån till omvärlden. Tanken på ett enda innovationscentrum kallas hyperdiffusionism och var ganska rumsren i seriös arkeologi vid sekelskiftet. Då menade hyperdiffusionisterna att det var från Egypten allting kom, “ex oriente lux”. Denna teori användes för rasistiska syften eftersom den innebar att Europa lägligt nog låg nära innovationscentrum, medan andra världsdelar skulle ha legat betydligt efter i utvecklingen. Denna teoribildning samverkade med kolonialismen och tanken på White Man’s Burden.

Inom den akademiska forskningen dog dessa teorier först på 1950-talet när kol-14-metoden uppfanns. Man upptäckte då att det inte fanns något primärt innovationscentrum, utan att folk hade uppfunnit samma sak flera gånger på olika håll i världen. Gånggrifterna i Nordeuropa var inte klumpiga försök att bygga pyramider, de var flera hundra år äldre än pyramiderna. Lärdomen av detta är att folk hittar på saker själva, oavsett var de bor och vilken hudfärg de har. Det mesta de hittar på har någon annan redan kommit på någon annanstans, men rena efterapningar är ovanliga. Det är i själva verket oerhört intressant att man i Sydamerika, Mellanöstern och Kina etablerade så snarlika tidiga civilisationer utan minsta tecken på kontakt. Det säger förmodligen något om människans grundläggande förutsättningar på den här planeten.

Om vi någonsin stöter på spår av intelligenta utomjordiska besökare så är jag övertygad om att det inte kommer att rymmas några tvivel om deras tolkning. Antingen blir det en filmmässig landning någonstans, pang på rödbetan, “Hej allihop, take us to your Di Leva”. Eller så kommer man att hitta resterna av något i stil med Hötorgscity nedbäddat i kalksten någonstans. Men tills det inträffar får vi människor nöja oss med varandras sällskap.

Martin Rundkvist