Publicerat i Folkvett nr 2-3/1998.

Föreningen Vetenskap och Folkbildning har fått en ny ordförande. Rune Lindkvist har träffat denne apotekare, professor och upplysningsman.

– När man kan motbevisa såna galna idéer, när all dokumentation finns för att visa att det är fullständigt absurda kortslutningar dom ägnar sig åt, så tycker jag att man som forskare har ett moraliskt ansvar att upplysa folk.

Dan Larhammar har intresserat sig mycket för vårt immunförsvar (bl a i sin doktorsavhandling 1984). Eftersom föreningens ändamål kan anses bidra till ett samhälleligt sådant, mot allsköns förrädisk flumsmitta, är det frestande att också på det sättet motivera att han nog passar bra som ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning. Själv skulle han kanske inte gilla jämförelsen. Han är mera en vän av det raka och sakliga.

Jag träffar honom före hans första styrelsemöte som ordförande och får ett bestämt intryck av att det inte bara är den inledningsvis citerade ansvarskänslan som fått honom att acceptera posten. Han har länge känt sig livad av den pedagogiska folkbildande uppgiften att tampas med tydligt vilseförda motståndare, och berätta om t ex evolutionen ur molekylärbiologisk synvinkel eller om varför de homeopatiska idéerna är strunt och dumheter. Han har funnit ett övervägande stort intresse hos åhörarna.

Det var i 20-årsåldern han först kom i kontakt med galenskapen. En vän drogs med i en religiös väckelse och visade honom sin bok med kreationistisk utvecklingslära. Dan fick då också lära sig att starka argument ingalunda behöver leda till någon ändrad åsikt hos motparten utan att det kan handla om känslor, t.ex. rädsla för det slumpartade i utvecklingen, som tvärtom förstorar kreationistens skygglappar. Möjligen kände han också redan då en förundran över människors oförmåga att låta sig fascineras av den goda verklighetsbeskrivningen. Den fascinationen hade han nämligen själv upplevt mycket starkt när han i åttan råkade få en bra lärare i kemi. “Varför har ingen berättat det här förut, varför har man undanhållit detta för mig i så många år?” var den givande startfrågan. Kemi och biologi blev därför huvudintresset när han skaffade sig sin första yrkesutbildning och blev apotekare.

Men forskningen lockade och snart var han inne på sitt ämnesområde nummer två, immungenetik med biologiska metoder, inom Medicinska fakulteten. Efter några år växlade han så in på sitt nuvarande, neurobiologi.

Idag har han inte tid att laborera längre. Sedan hösten -94 är han nämligen professor på Enheten för farmakologi inom jätteinstutitionen Neurovetenskap vid Uppsala universitet och undervisar mycket. Senaste terminen stod han 60 timmar i katedern. Men lyckosamma omständigheter har givit honom tretton medarbetare som så att säga forskar åt honom, handledaren:

– Med molekylärbiologiska metoder, alltså DNA-tekniker av olika slag, försöker vi bena fram gener som kodar för vissa proteiner som finns i hjärnan. Och så försöker vi tillverka dom proteinerna i odlade celler i odlningsskålar i värmeskåp. Sen studerar vi hur dom här proteinerna funkar. Och deras roll är att delta i signalöverföringen mellan nervceller…

Att han samtidigt tar universitetets “Tredje uppgift”, omvärldskontakten, på allvar visar ordförandeskapet i fakultetens informationskommitté.

Fritiden är lätt att fylla, med tvåbarnsfamilj med heltidsarbetande hustru och ett stort musik- och läsintresse. Fram till första barnet gruppsamspelade han med både klarinett och altsax.

När jag frågar hur han kortfattat (i tv eller radio) skulle vilja presentera vår förening och dess ändamål, börjar han med en hänvisning till Hanno Esséns artikel i Folkvett 3-4/97 om vad som utmärker en skeptiker, att vi “skiljer oss från majoriteten forskare i det att vi anstränger oss lite mera för att avfärda felaktiga och stolliga uppfattningar”. Sedan, menar han, kan man gå vidare och förklara varför skeptikerorganisationerna behövs och att man annars lätt kan bli lurad.

– Egentligen kan var och en genomskåda mycket av lurendrejeriverksamheten genom att tillämpa sunt förnuft. Men man kanske behöver lite hjälp på traven för att kunna tillämpa den typen av kritiskt tänkande.

E-post och Internet tror han kan bli bra redskap för ett framtida effektivare renhållningsarbete, kanske till och med med färdiga argument för t ex lärare och journalister på våra hemsidor. Utan att glömma betydelsen av snabba insändare i lokalpressen.

Till slut en ordination på första hjälpen mot svårtartade fall av kreationism: “Evolutionen är ett faktum, lika etablerat som jordens klotform”. Den jämförelsen vet jag att han godkänner.

Årsberättelse för Föreningen Vetenskap och Folkbildning verksamhetsåret 1997

Antalet medlemmar

Den 29 januari 1997 hade föreningen 478 medlemmar och den 5 mars 1998 hade den 525 medlemmar.

Styrelsens sammansättning under 1997

Bengt Erlandsson, s
Hanno Essén, o, vice ordförande, sekreterare
Sven Ove Hansson, o, redaktör och ansvarig utgivare för Folkvett
Niels Hovmöller, s, redaktör för Folkvett
Per Olof Hulth, o, ordförande
Hans Isaksson, o, redaktör för Folkvett
Dan Larhammar, o
Rune Lindkvist, s, redaktör för Folkvett
Pertti Poutiainen, o, kassör
Riitta Räty, s
Kjell Strömberg, s

(o = ordinarie, s = suppleant)

Revisorer

Kerstin Jon-And och Lars Olov Pettersson (ordinarie). Margareta Blomberg och Jan Åman (suppleanter).

Valberedning

Hans Isaksson, Pelle Palm och Hans Hansson

Redaktörer för Folkvett

har dessutom varit: Lennart Johansson, Per Sandin och Jonas Söderström.

Ekonomi

Medlemsavgiften under 1997 har varit 150:- och prenumerationsavgiften 100:-. Föreningens ekonomiska ställning framgår av resultat- och balansräkningar.

Medlemsmöten 1997

  • Årsmötet 1997 hölls på Fysikum, Stockholms universitet, tisdagen den 22 april. 1996 års folkbildare Lilian Öhrström berättade om sin undersökande journalistik och om faran med “dolda minnen” för rättssäkerheten.
  • Jonathan Lindström, Stockholms länsmuseum, talade under rubriken Arkeoastronomi i Sverige – en kritisk granskning. Torsdagen den 5 juni.
  • Bo Ekehammar, Uppsala universitet, talade om personlighetspsykologiska test i arbetslivet. Tisdagen den 23 september.
  • Per Södersten, Karolinska institutet, talade om anorexi: orsak och behandling. Onsdagen den 15 oktober.
  • Thors Hans Hansson, Fysikum, Stockholms universitet, talade om kvantmekanik kontra kvantmystisk. Onsdagen den 26 november.

Folkvett

Tidningen Folkvett har utkommit med tre nummer under 1997, varav ett dubbelnummer (3-4). Totalt skickas ca 650 exemplar av tidningen ut till medlemmar och prenumeranter och som friexemplar.

Hemsida

Föreningen har numera en hemsida på Internet med adress (URL): /index.html

Årets utmärkelser

Till Årets folkbildare 1997 utsågs författaren P C Jersild för hans författarskap om människans natur. Särskilt uppmärksammas hans kritik av rasistiska vanföreställningar om människans ursprung och utveckling och om människogruppers släktskap med varandra.

Utmärkelsen Årets förvillare 1997 gick till Länsarbetsdirektören i Jämtlands län Toni Ivergård. Länsarbetsnämnden har använt skattemedel till att skicka arbetslösa på New Age-kurser, där man bland annat har försökt få kursdeltagarna att tro att föremål kan förflyttas med ren tankekraft.

Stockholm den 28 april 1998 Styrelsen

Föreningsstyrelsen

Föreningen Vetenskap och Folkbildnings styrelse består sedan 1998 års årsmöte av Dan Larhammar (ordförande), Pertti Poutiainen (kassör), Hanno Essén (ordinarie, av styrelsen utsedd till vice ordförande), Sven Ove Hansson, Hans Isaksson och Per-Olof Hulth, samt suppleanterna Bengt Erlandsson, Niels Hovmöller, Rune Lindkvist, Riitta Räty och Kjell Strömberg.

Föreningens revisorer är Kerstin Jon-And och Lars-Olof Pettersson. Revisorssuppleanter är Anna Schytt och Jan Åman.

Valberedningen består av Hans Hansson, Hans Isaksson och Pelle Palm (sammankallande).