Publicerat i Folkvett nr 3-4/1997.

David Carlsson går på anställningsintervju hos Herbalife, ett företag som säljer burkmat med märkvärdiga egenskaper.

Den 5 november 1997 hade jag kallats till anställningsintervju på ett företag i Göteborg som kallades AC Marketing. Bakom namnet dolde sig företaget Herbalife, och arbetet visade sig bestå i att sälja burkmat, med eller utan hjälp av telefon.

En till synes van försäljare berättade att produkten var mer hälsosam än “vanlig” mat och innehöll alla näringsämnen som kroppen behövde. Man köpte en burk för 600 kr varje månad, och om man tog två portioner ur burken per dag, så skulle det räcka att leva på. Sedan kunde man ta ytterligare en måltid, bestående av nästan vad som helst. Man kunde både öka och minska i vikt på det, styrketräna, skogsarbeta eller banta, vilket man ville. För den som sålde det utlovades guld och gröna skogar. När han tillfrågades vad burkmaten var gjord av kunde försäljaren inte svara, men han tyckte inte heller att det var intressant. Det viktiga var att man mådde bra och blev lycklig av att äta den.

Burkarna finns inte att köpa i livsmedelsaffärer utan säljs personligen och levereras på postorder från USA. Innehållet ska röras ut i lättmjölk och värmas innan det äts.

“Herbalife” betyder ju “örtliv”. Försäljaren berättade att företaget visserligen hade grundats i USA, men att kunskapen som det grundats på kom ifrån Asien, ursprungligen från Kina. Där levde man närmare naturen och åt inte sådan “konstgjord” mat som vi. “Det är därför de lever längre än vi” påstod försäljaren. En sak de kunde göra var att ta bort onödigt fett ur maten med hjälp av vissa örter, på så vis att tarmen hindrades från att ta upp det, och den tekniken hade Herbalife tagit efter. Då kunde man äta gott utan att bli fet.

När jag kontrollerade uppgifterna visade det sig att kineser lever i genomsnitt 68 år, medan svenskar lever 78 år. Dessutom arbetar nog de flesta kineser hårt för sitt dagliga ris och skulle inte drömma om att ta bort fett med avsikt.

Försäljaren ville utmåla den lysande framtid som kan möta en försäljare i Herbalife. Därför gav han en hel del siffror om företaget och dess uppbyggnad. Det har 25 miljoner kunder i världen och säljer för 1,2 miljarder dollar per år. 72 % av intäkterna från försäljningen går till försäljarna på olika sätt, resten till produktion, utveckling och vinst. Det finns 8 olika nivåer som man kan avancera till inom försäljningsorganisationen. Hur långt man når beror på prestationen.

Om man ska arbeta som försäljare köper man först en låda med licenser och broschyrer samt burkmat för 1 100 kr, sedan börjar man äta den och berättar för sina vänner hur bra den är. Man får 25 % av företaget på det man säljer, och maten kostar 600 kr/månad vid full ranson. När man fått 8 stadiga kunder, “det går på en vecka”, når man nästa nivå. Då behåller man 42 % av sin egen försäljningsintäkt och 5 % av eventuella underordnades. På nästa nivå, som kallas Supervisor, får man behålla 50 % av värdet på det man själv säljer, plus 5 % av vad de som är längre ned i organisationen säljer. (Det sistnämnda dock med vissa undantag. Om Supervisor A har minst tre Supervisors i hierarkin mellan sig och Supervisor B, så tjänar inte A på vad B och hans underordnade säljer.)

Över en viss nivå ingår årliga gratisresor bland förmånerna. En lyxkryssare är under byggnad speciellt för det ändamålet.

Företaget gör kort sagt intryck av att vara en utsugningsmaskin där de som kommit in tidigt och klättrat högt blir rika på de försäljare som arbetar på lägre nivå samt naturligtvis på företagets kunder.

Förutom maten tillverkar Herbalife också en parfym, med “DNA-metoden”. I stället för att låta blommor stå och växa i stora odlingar tog man ut DNA ur dem och gjorde parfym på. Hur detta mer exakt gick till kunde försäljaren dock inte berätta.

Filialen ligger på Stora Nygatan, alldeles nära Centralstationen, och på dörren står det “Hortina”. Några broschyrer eller annat material att stödja min rapport på fick jag tyvärr inte med mig, eftersom Herbalife har som policy att endast den som nappar på idén och blir försäljare får eller behöver något sådant. Naturligtvis kunde jag inte ansluta mig som försäljare. För – som min sagesman sade – grundförutsättningen för att kunna arbeta åt dem var att man trodde på idén. Man kan inte bevisa, men lätt gissa, att syftet med denna policy är att skydda Herbalife mot kritik.

Tydligen måste Herbalifes produkter fylla ett behov hos nutida människor, ifall det är sant att 25 miljoner människor äter dem. Det bör rimligtvis röra sig om placeboeffekten. Det verkligt skrämmande i sammanhanget är att miljontals människor tror att man lever naturligt genom att äta ett pulver som man köpt på postorder från Amerika.

David Carlsson söker nu andra jobb än som örtförsäljare.