Publicerat i Folkvett nr 2/1991.

En av de mest spridda kreationistiska texterna på svenska är Liv – ett resultat av evolution eller skapelse?, som ges ut av Jehovas Vittnen. Den är en översättning av en engelskspråkig skrift, Life – How Did It Get Here? Både den svenska och den engelska utgåvan kom först ut år 1985.

Boken är fylld av citat ut etablerad vetenskaplig och (i synnerhet) populärvetenskaplig litteratur, som på olika sätt bekräftar att evolutionsteorin är felaktig. På s. 73 argumenterar man för att det inte finns någon länk från fiskar till groddjur:

“Stora ansträngningar har gjorts för att sammanlänka groddjuren med någon förfader bland fiskarna, men utan någon framgång. Lungfisken har varit en favoritkandidat, eftersom den förutom gälar har en simblåsa som den kan använda till att andas med när den tillfälligtvis är utan vatten… David Attenborough diskvalificerar både lungfisken och kvastfeningen, ‘eftersom deras skallben är så olika de första fossila groddjurens att de inte kan ha givit upphov till dessa’.”

Som källa till detta citat anger man s. 137 i David Attenboroughs bok Liv på jorden från 1979. (Engelsk originaltitel: Life on Earth.) Låt oss då slå upp Attenboroughs bok och sätta in citatet i sitt sammanhang. Han diskuterar lungfiskar och kvastfeningar, och säger om dessa:

“Dessa båda fiskgrupper hade de nödvändiga förutsättningarna för landliv som de ålderdomliga fiskarna måste ha haft. Men ingen av dem kan betraktas som förfader till landdjuren. Båda kan diskvalificeras eftersom deras skallben är så olika de första groddjurens att de inte kan ha givit upphov till dem. Emellertid finns det en tredje fisktyp som man funnit i avlagringar från denna tidiga och kritiska tid i livets historia. Den hör till samma grupp som kvastfeningarna och lungfiskarna. Den hade benlika fenor med muskulösa baser precis som kvastfeningen. Det är mycket troligt att den hade luftsäckar i tarmen som lungfisken. Dess skalle har också det avgörande kännetecknet som varken kvastfeningen eller lungfisken har nämligen inre näsöppningar i munhålans tak. Alla landlevande ryggradsdjur har inre näsöppningar, och detta bekräftar att fisken står förfadern mycket nära. Fisken bär namnet Eusthenopteron – grodfisken.”

I Jehovas Vittnens bok nämns förstås inte grodfisken. I stället används det lösryckta citatet från Attenborough som argument för att det inte skulle finnas någon länk mellan fiskar och groddjur. Som “repetionsfråga” uppmanar man läsaren att svara på följande:

“Vilka varelser har betraktats som länkar mellan fiskar och groddjur, och varför är de inte det?”

Denna citatteknik är tyvärr snarare regel än undantag i kreationistisk litteratur.

Sven Ove Hansson