post id: 31465
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=31465
  

Paleolitisk kost, allmänt känd som paleodiet eller stenålderskost, är en modediet som ska efterlikna den kost som människor åt under den paleolitiska eran (”stenåldern”). Med stenåldern menar förespråkarna vanligtvis en tid mellan 2,5 miljoner – 10 000 år sedan. Det underliggande antagandet är att vi människor borde vara bäst anpassade till att äta de typer av livsmedel som våra paleolitiska förfäder åt. Dieten är därför inriktad på obearbetade livsmedel som frukt, nötter, rotfrukter och kött, och utesluter modernare föda såsom mejeriprodukter, spannmål, socker, baljväxter, bearbetade oljor, salt, alkohol och kaffe.

Historiskt kan man spåra idéerna bakom paleodieten till vissa “primitiva” dieter som förespråkades på 1800-talet. Det var dock inte förrän på 1970-talet som Walter L. Voegtlin populariserade en köttcentrerad “stenåldersdiet”. På 2000-talet fick idéerna nytt uppsving i bland annat på grund av ett antal bästsäljande böcker av Loren Cordain. Paleodieten som business uppskattades 2019 vara värd cirka 500 miljoner dollar. Att äta ”paleo” framställs gärna som en väg till förbättrad hälsa, trots att det finns det många tveksamheter med den.

Ovetenskapliga inslag

Kritiker av paleodieten menar att den saknar vetenskapligt stöd och att den bland annat bygger på en bristfällig förståelse av den mänskliga evolutionen. Nyare rön från sekvenseringen av det mänskliga genomet och DNA-analyser av tidiga mänskliga kvarlevor, tyder på att människans kost under stenåldern var mer varierad och mindre köttcentrerad än vad som paleodieten förespråkar. Antropologisk forskning har också visat att paleolitiska människor åt ett större utbud av vegetabiliska livsmedel, inklusive stärkelserika rötter och knölar. Det kött de åt var sannolikt också magrare och innehöll mindre fett än dagens kött. Dessutom ifrågasätts idén om att människans matsmältning har varit så oförändrad över tid som det hävdas. Ny forskning visar att vårt mikrobiom hela tiden har utvecklats som svar på förändringar i vår kosthållning.

Förespråkare av paleodieten menar att den kan leda till ökat välmående och förbättrad ämnesomsättning. Men dieten kan också lätt leda till näringsbrist, bland annat otillräckligt kalciumintag. Kända biverkningar inkluderar huvudvärk, jodbrist, utmattning, benskörhet och ökad risk för hjärtsjukdom.

Vad åt man egentligen ”på stenåldern”?

Det är givetvis den springande punkten. Oavsett hur man definierar begreppet stenålder, så är det enkla svaret är att man givetvis åt vad helst man kunde får tag i. Bodde man vid vatten var födan rik på fisk, i skogslandskap åt man bland annat rötter och nötter och i områden med tillgång till vilt så kunde man addera en högre andel kött. Livet var sannolikt ofta en kamp för att överleva och svält var en påtaglig del av vardagen. Mycket av det man tvingades äta var säkert näringsfattigt och inte altid optimalt.

Lyxen att vara kräsen, det vill säga att begränsa sig till någon speciell diet, är en helt ny företeelse som fortfarande bara är möjlig för en del av jordens befolkning. Det går inte heller att definiera en specifik kosthållning som alla följde på vad vi nu kallar stenåldern. Det rör sig inte bara om en lång och varierad period som spänner över miljontals år, utan också om stora geografiska områden med olika förutsättningar. På grund av att stenålderskost är svår att definiera förkommer därför också många olika ”paleodieter”, beroende på vem som förespråkar den. Man kan tycka att detta underminerar en del av själva grundidén.

Är vi bara anpassade för en viss sorts mat?

De flesta människor kan äta och må bra av många olika sorters kost. Att variera sin föda verkar vara det mest nyttiga. Man ska också minnas att alla djurarter, inklusive människan, alltid är i utveckling och anpassar sig till sin omgivning. Detta är inte något som upphörde på stenåldern. Ett modernt exempel är uppkomsten av mjölktolerans i vuxen ålder i vissa delar av världen, vilket är en relativt ny företeelse. Det är alltså inte meningsfullt att välja ut en tidsålder och säga att det skulle representera det ”normala” eller ”bästa” tillståndet.

Är modern mat alltid nyttig?

Givetvis inte. Å ena sidan är det vi köper i mataffären idag mer kaloririkt och mer varierat än vad jägare och samlare på stenåldern ofta kunde få tag i. Det är också av jämförelsevis hög kvalitet och risken för att det ska innehålla skadliga bakterier eller vara otjänligt är betydligt mindre.

Å andra sidan får vi numera alldeles för lätt i oss ett överskott av kalorier och av vissa ämnen vilket kan medföra risk för övervikt och välfärdssjukdomar. Ultraprocessad mat, för mycket socker och för mycket salt med mera är också problematiska faktorer. Men eventuella problem med modern mat betyder inte per automatik att paleodieten (om vi nu kan enas om exakt vad det är) är bättre. Att ställa paleodieten mot modern föda är ett exempel på en så kallad falsk dikotomi.

Att hitta på en diet som man tror är vad människor åt förr i världen, och att påstå att den är att föredra, måste räknas som pseudovetenskap. Argumenten för paleodieten är också ofta kryddade med de logiska felsluten Vädjan till naturen och Vädjan till tradition.

Länkar:

• Wikipedia: Paleolithic diet
• Viktväktarna: Paleo-dieten, fungerar den verkligen?

 

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.