Anekdotisk bevisföring

Varför är det sunt att vara skeptisk till slutsatser som till största delen baseras på anekdoter? 

Anekdoter är användbara – ibland

Anekdotisk bevisföring, eller anekdotisk evidens, är när man hänvisar till enstaka fall, ofta personliga erfarenheter och upplevelser, när man argumenterar för något. Vad gäller vetenskap och forskning kan ett antal anekdoter generera värdefulla uppslag eller ge ledtrådar till hypotes. Men anekdoter är opålitliga och svåra att styrka. Därför har anekdoter svagt bevisvärde vad gäller en vetenskapliga teorier.

Problem med anekdoter

Det finns flera anledningar till att vara försiktig med att dra slutsatser från anekdoter:

Bekräftelsebias

Vi människor har en tendens att se samband när det inte finns några. Ofta kan det förstärkas av så kallad bekräftelse-bias (eng. “confirmation bias”). Man tenderar att fästa större vikt vid tillfällen när sambanden verkar fungera än när det inte fungerar.

Exempel:
Om jag en gång upplevde att min huvudvärk försvann när jag tog en kopp kaffe, så provar jag kanske kaffe varje gång jag får huvudvärk. Det verkade ju hjälpa förra gången. Om huvudvärken då går över bekräftar det min tro att kaffet hjälpte. Men om det inte går över, eller rent av blir värre, så tar jag det som ett undantag och ignorerar den upplevelsen. Eller så förklarar jag det hela med att det måste ha varit ett speciellt allvarligt fall och att det förmodligen hade blivit ännu värre utan kaffe. Vad som än sker tar jag det som ”bevis” på det jag tror på.

Regression mot medelvärdet (eng. ”Regression toward the mean”)

Vår uppfattning av sjukdomstillstånd (men också annat) kan ibland förvanskas av naturliga fluktuationer. Många fysiska besvär varierar till exempel spontant och blir ibland värre och sedan bättre igen.

Exempel:
Låt säga att jag lider av återkommande smärta av någon typ. När det blir som värst och jag inte står ut längre, så provar jag kanske någon ny ”huskur” som jag har hört talas om. Men om smärtan spontant kommer och går av sig själv så kommer jag att må bättre efter ett tag i alla fall. Men det är lätt att sätta kuren i samband med att jag nu mår bättre, även om allt som hände var en normal variation som skulle ha inträffat i alla fall.

Post hoc ergo propter hoc

Post hoc ergo propter hoc är en latinsk term som ungefär betyder ”efter detta, därför av detta”. Med det menas att vi ofta ser skenbara samband mellan två händelser, trots att de inte har det. Om något inträffar efter något annat drar vi gärna slutsatsen att den första saken orsakade den andra. Detta kan påverka hur vi tolkar anekdoter och hur felaktigt kan ta dem som bevis.

Exempel:
Om jag tar med mig en ”lyckomaskot” till min tentamen och det går bra, så kan jag dra slutsatsen att min maskot måste vara med på framtida prov för att jag ska lyckas.

Opålitliga minnen ger opålitliga anekdoter

En annan anledning till att ifrågasätta anekdoter är att våra minnen är väldigt bristfälliga och subjektiva och ständigt förändras. Varje gång vi minns en anekdot så är det nästan omöjligt att inte förstärka det vi redan tycker oss veta och tona ner det som inte stämmer in i vår föreställning eller världsbild. Efter att detta har skett flera gånger är det väldigt vanligt att det vi minns, inte alls var det som faktiskt hände.

Var försiktig med anekdoter

Detta och andra anledningar gör att vi bör vara mycket försiktiga med att dra slutsatser från anekdoter. Det gäller även de som är självupplevda eller av andra skäl verkar helt övertygande. Det handlar inte (nödvändigtvis!) om oärlighet. Man kan helt uppriktigt tycka sig ”veta” saker, trots att de baseras på anekdoter som är mer eller mindre fiktiva. Det enda sättet att veta säkert är att göra objektiva och anonymiserade experiment, där man så långt det bara går eliminerar subjektiva upplevelser.

“Det fungerar för mig”

Den berömde amerikanske teoretiske fysikern Richard Feynman citeras ofta i det här sammanhanget. Han sa: “Den första regeln är att du inte lurar dig själv och du är den lättaste personen att lura”. Det är en bra tanke att ta med sig. Anekdoter är väldigt opålitliga och duger inte för att försöka avgöra hur saker ligger till. De kan vara bra som uppslag till nya idéer och vidare undersökningar, men om inga andra bevis finns bör anekdoter aldrig ligga till grund för viktiga ställningstaganden. Det gäller framför allt hälsa och sjukvård.

Om man debatterar med personer som tror på ovetenskapliga behandlingar så möts man ofta efter ett tag av argumentet “det spelar ingen roll vad du säger, jag vet bara att det fungerar för mig”. Det beror ofta på att personen i fråga har låtit sig övertygas av sina egna erfarenheter, sina personliga anekdoter. Det är en naturlig reaktion och som är svår att bemöta, men ”det fungerar för mig” övertygar ingen som har insikt i hur lätt vi alla låter oss luras av våra egna upplevelser.

Texten ersätter ett äldre inlägg från 22 juni 2020.

Länkar:

• Neurologica blog, Steve Novella: No Love for Anecdotal Evidence
• Vem vad hur varför: Vad är problemet med anekdotisk bevisföring?
• Wikipedia: Anecdotal evidence
• Wikipedia: Richard Feyman

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.