Årets förvillare 2021

Årets förvillare 2021 är Henrik Evertsson samt juryn för Stora Journalistpriset 2020

Priset för Årets förvillare 2021 delas mellan journalisten Henrik Evertsson för dokumentärserien Estonia – Fyndet som ändrar allt och juryn för Stora Journalistpriset 2020 för utnämningen av densamma till Årets Avslöjande 2020. Priset tilldelas dessa kandidater för att till en bred allmänhet lyft fram och legitimerat konspirations­teorier kring Estoniakatastrofen.

Henrik Evertsson

Som journalist har Henrik Evertsson med sin dokumentär Estonia – fyndet som ändrat allt utmärkt sig för att ha underlåtit att förhålla sig till journalistiska grundpelare som ärlighet, evidens och relevans.

Dokumentären är ett utstuderat montage av ensidigt utvalda vittnen, vilseledande animerade sekvenser, suggestiv klippning samt felrepresentation och förvanskning av dokument. Som crescendo presenteras ett tidigare okänt hål i M/S Estonias skrov som Evertssons team funnit. En väv av hypoteser, indicier, tidigare okända minnesbilder och lösryckta fakta spinns och leder tittaren till att dra slutsatsen att något skandalöst ligger bakom olyckan den 28 september 1994.

Evertsson undanhåller fakta som inte stöder hans hypoteser och framhåller istället sedan länge motbevisade konspirationsteoretiker som auktoriteter, medan de som utrett olyckan utan att se indikationer på andra förklaringar än de officiella ges ytterst litet utrymme. Ett genomgående grepp i dokumentären är att stapla frågor på varandra och låta påskina svar utan att formulera dem.

Evertssons insinuationer är som hämtade från spänningsromanens värld och inbegriper många fler pusselbitar än den officiella redogörelsen för katastrofen. Det finns mer sannolika orsaker till en tidigare okänd skada i skrovet på ett vrak som legat på havets botten i närmare tre decennier än en kombination av ryska ubåtar, sprängmedel och hemliga transporter av krigsmateriel arrangerade av MI6 och svenska militära underrättelsetjänsten.

Evertssons spekulativa dokumentär har närt ett ifrågasättande av den officiella förklaringen till ett av vårt lands största tragedier. Tittaren ges varken en rättvis bild av myndigheternas arbete eller en redogörelse för svagheterna i alternativa förklaringar till olyckan. En god journalist hade strävat efter att ge allmänheten relevanta fakta i stället för att torgföra en spektakulär spionfantasi kring händelseförloppet. Dokumentärens genomslag gör dess förvillande aspekter än mer allvarliga. I förlängningen har Evertssons gärningar även lett till stora kostnader för så väl Sverige som andra länder.

Årets Journalistpris­jury 2020

Stora Journalist­priset delas sedan 1966 ut av Bonnier AB för att ”främja goda yrkes­prestationer inom journalistiken” och är enligt egen utsago det mest prestige­fyllda priset som delas ut för journalistiska gärningar. Att vara en del av den juryn bör således vara ett uppdrag som tas på stort allvar.

Gedigen erfarenhet inom journalistik till trots har Stora Journalistpris­juryn 2020 dock brustit anmärkningsvärt i sin källkritik. Dokumentären använder sig tydligt av en konspirations­teoretisk berättar­teknik och att det föreligger direkt manipulation av data. Juryn har antingen inte uppmärksammat detta, eller så har de valt att bortse från de signaler som kommit dem till känna. Oavsett vilket borde priset inte ha tilldelats Evertsson för en dokumentär som så flagrant saknar grund för sina påståenden.

Genom att dela ut priset för Årets Avslöjande till Henrik Evertsson har juryn således bidragit till att legitimera konspirations­teorier, släta över gravfridsbrott, underminera förtroendet för myndigheter samt skada allmänhetens generella relation till fakta, kunskap och journalistik.

Vetenskap och Folkbildning ifrågasätter även lämpligheten i juryns ordval i den officiella motiveringen till priset, vilken kan uppfattas som okänslig för många av dem som personligen upplevt konsekvenserna av katastrofen: ”Han trotsade dykförbudet och fann hålet som tvingar tre regeringar att gå till botten med gåtan Estonia.”

Ledamöter i Stora Journalistprisjuryn 2020

• Anna Lindberg: tidigare utgivare och ansvarig utgivare för Östgöta Media
• Anna-Sofia Wirén: områdeschef (norr), Sveriges Radio
• Anton Berg: dokumentärjournalist
• Charlotta Friborg: programchef och ansvarig utgivare SVT Riksnyheterna
• Christer El-Mochantaf: chefredaktör för GT, Expressen
• Jack Werner: frilansjournalist, föreläsare om källkritik samt medgrundare till Viralgranskaren i Metro (som fick Årets folkbildarpris 2014)
• Jörgen Huitfeldt: chefredaktör för Tidningen Kvartal
• Kerstin Weigl: reporter på Gräv & Story, Aftonbladet
• Matilda E Hanson: biträdande redaktionschef på Dagens Nyheter
• Negra Efendi: reporter på Svenska Dagbladet
• Rakel Chukri: kulturskribent på HD-Sydsvenskan
• Patrik Hadenius: förlagschef, Norstedts bokförlag *
• Josef el Mahdi: chef för område Play, Sveriges Radio
• Jonas Bonnier: författare, journalist och ordförande för Stora Journalistpriset
• Unn Edberg: chefredaktör och utgivare på Vi och Vi Media

* I “Vetenskapens värld: Estonia och myterna” (SVT Vetenskap, 8 oktober 2023) förmedlade Patrik Hadenius att han ångrar sitt beslut att belöna Evertssons dokumentär med Stora journalistpriset.

Om konspirations­teorier

Verkliga konspirationer förekommer, och det är en journalistisk dygd att ställa frågor och hitta bevis för oegentligheter och mörkläggningar. IB-affären är ett exempel på en verklig konspiration som avslöjades av grävande journalister. Många händelser av stor betydelse, som 11 september-attackerna eller mordet på Olof Palme, dras dock med en omotiverad uppsjö av olika teorier kring vad som ”verkligen” hände. En spektakulär händelse har inte alltid en motsvarande spektakulär orsak.

En konspirationsteori känns igen på ett selektivt urval av fakta och ett användande av detaljer så att de ges en oproportionerlig betydelse i framställningen av ett större händelseförlopp. Teorin tenderar att beskriva en betydelsefull händelse som resultatet av många fler faktorer än vad andra versioner gör. Ett annat kännetecken för en konspirationsteori är att dess anhängare har svårt att acceptera att det finns någonting som talar emot den.

Förvanskning av data går utöver det som behövs för att något ska kunna ses som en konspirationsteori, men reser varningsflaggor kring hur vederhäftig framställningen av en händelse är.

Ett vanligt försvar av konspirationsteorier är det bara handlar om att ställa frågor, men frågorna ställs från ett ensidigt perspektiv för att driva en tes i stället för att söka svar.

Att på minsta detaljnivå kunna redogöra för en händelse är en omöjlighet. Det är därför viktigt att en seriös redogörelse utgår från en balanserad bild av de fakta som det finns belägg för. God journalistik skiljer på vad som är ett stort avslöjande och vad som är konspirationsteorier.

Länktips

Lotten Kalenius, styrelseledamot i VoF:s riksstyrelse, har sammanfattat vanliga missuppfattningar, tankefel och konspirationsteorier kring Estoniakatastrofen i en artikel till tidskriften Folkvett, nr 4 2021: https://www.vof.se/estonia/
Estoniasamlingen på Riksarkivet som innefattar drygt 16 500 dokument från olika myndigheter, organisationer och anhörigföreningar: https://sok.riksarkivet.se/estonia
Magasinet Filters granskningar om Estonia, artiklar och podcastavsnitt: https://magasinetfilter.se/tag/granskning-estonia-och-konspirationerna/
P3 Dokumentärs avsnitt från 2006 om Estoniakatastrofen: https://sverigesradio.se/avsnitt/83904