


Tutanchamons grav
Den brittiske arkeologen och egyptologen Howard Carter fann 1922 Tutanchamons grav efter att ha lett sökandet i 15 år. Gravfyndet är unikt i att även om graven verkar ha öppnats tidigt i historien, så var den inte plundrad utan i stort sett komplett med alla föremål. Fyndet väckte stor uppmärksamhet i pressen och Carter skrev flera böcker om fyndet. Alla tidningsskriverier var dock inte sakliga och många tävlade i att överträffa varande med rena skrönor.
Förbannelsen
Den mest seglivade föreställningen är att de inblandade i öppningen av graven ska ha drabbats av en förbannelse. Brittiska tidningar rapporterade att en lertavla hade återfunnits i förmaket till gravkammaren vars innehåll hade översatts till:Döden ska med sina vingar drabba den som stör faraos frid.
Döden ska med sina vingar drabba den som stör faraos frid.
Det första offret lät inte vänta på sig: Lord Carnarvon, som finansierat Carters sökande och som var närvarande vid själva öppnandet av graven, avled i Kairo den 5 april 1923, bara fyra månader senare. Dödsorsaken var blodförgiftning och lunginflammation efter ett insektsbett. Carnarvons trebenta hund Susie ska enligt legenden hemma i England ha gett upp ett hjärtskärande skall och fallit död ner i samma ögonblick som sin husse. Samtidigt ska Kairo ha drabbats av ett omfattande strömavbrott. Tidningar runt om i världen var inte sena med att koppla dödsfallet till ”faraos hämnd”.
Anledningar till att vara skeptisk

Om man vill se lite mer nyktert på det hela kan man beakta följande:
- Alla berättelser om förbannelsen kommer från 1920-talets tidningar, välkända för sensationalism och överdrivna fakta för att skapa stora rubriker. Tillförlitliga uppgifter om vad som hände med Carters folk efter att de lämnat utgrävningen är svåra att få tag på.
Lord Carnarvon, som var den första att ”drabbas”, var känd för att ha bräcklig hälsa och infektioner var en vanlig dödsorsak. Han hade förvärrat myggbettet på kinden när han rakade sig och drabbats av en allvarlig hudinfektion i kombination med lunginflammation. Det behövs ingen förbannelse för att förklara hans dödsfall. - Carter själv, som var huvudansvarig för öppnandet av graven, levde och mådde bra under lång tid efteråt, medan andra ska ha dött av förbannelsen.
- Någon lertavla med en förbannelse finns inte bevarad och nämndes aldrig av Carter eller de inblandade i utgrävningen. Det var inte heller brukligt med den typen av inskrifter i andra egyptiska gravar från den här tiden.
- De skriverier och historier som spreds är ofta inkonsekventa och motsägelsefulla. Många olika uppgifter om vad som hände finns och objektiva belägg saknas.
Hur dödlig var förbannelsen?
I senare tid, 1980-talet och framåt, har det gjorts flera undersökningar om hur många som faktiskt drabbades av Tutanchamons förbannelse.
En studie från 2002
Slutsatsen av undersökningen är enligt studien: Det fanns inget signifikant samband mellan exponering för mumiens förbannelse och överlevnad och därmed inga belägg för att det skulle finnas en mumiens förbannelse.
Länkar:
- Skeptoid, Brian Dunning: King Tut’s Curse!
- The Skeptic UK, Mike Hutchinson: Heaven and Earth – Is the ‘curse of Tutankhamen’ a curse at all?
1) BMJ, Dr. Mark Nelson: The mummy’s curse: historical cohort study- Wikipedia: Curse of the pharaohs
Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresseområden, dvs vetenskap, pseudovetenskap, myter, konspirationsteorier eller skeptikerrörelsen som sådan.