Myten om inlärningsstilar

Är du en person som föredrar att lära dig genom att lyssna, se, göra eller läsa? De flesta av oss tycker sig ha en preferens, men forskning visar att det inte är så det fungerar. 

VARK – lära sig på olika sätt

Den nya zeeländske skolinspektören Neil Fleming undrade i början på 1990-talet hur det kom det sig att bara ett fåtal lärare lyckades nå ut till alla sina elever och fick dem att prestera så bra. Han menade att det rimligen måste finnas något som de gjorde rätt jämfört med andra lärare. Fleming antog att det var för att olika elever hade lättare att ta till sig information på olika sätt, och att bra lärare tog hänsyn till det.

Från dessa tankar skapade han en klassificering baserad på en enkät som han lät ett antal elever fylla i. Han kallade konceptet VARK, en förkortning av orden Visual, Auditory, Reading och Kinesthetic.

Hans slutsats var att man kunde få bättre resultat genom att dela in eleverna i grupper av visuella, lyssnande, läsande och utförande elever. De som föredrog visuell undervisning borde lära sig bäst genom att se bilder, lyssnande elever skulle får bättre resultat genom att lyssna och så vidare.

Han var inte den första att föreslå något liknande, men förkortningen VARK blev den som fastnade i folks medvetande. Det verkade helt enkelt som en bra förklaringsmodell, och lärare såväl som elever över hela världen tog den till sig.

Saknar vetenskapligt underlag

Neil Fleming hade inte någon rigorös forskning bakom sin hypotes, så psykologer började naturligtvis att undersöka saken. Men vetenskaplig forskning tar tid. Under tiden spred sig VARK mer och mer och blev en etablerad sanning – det lät intuitivt som en självklar idé.

I efterhand kan vi konstatera att de positiva resultaten uteblev. De flesta vetenskapliga studier pekar inte på något samband mellan elevers preferens och effektiv inlärning. Trots det trodde 90% av tillfrågade lärare enligt en undersökning från 2014 1) att VARK-konceptet var korrekt: att olika elever lär sig olika bra via olika metoder, och att det är varje lärares skyldighet att klassificera sina elever i rätt grupp.

Vad säger vetenskapen?

Den samlade forskningen ger väldigt lite stöd för VARK-konceptet. Detta är vad vi vet:

• De elever som tror att de lär sig bäst med en viss metod, gör inte det när man faktiskt testar dem.
• De som säger sig föredra en viss metod, väljer inte ens oftare den metoden om de har fritt val.
• Trots detta anser det flesta att det är självklart att varje enskild elev når bäst resultat med sin ”speciella inlärningsstil”.

Nyare forskning visar att tron på VARK verkar ha sjunkit över tid. En brittisk studie från 2017 2) fann dock att en majoritet av utbildare på högskolenivå fortfarande trodde att individuellt anpassad inlärning enligt VARK modellen var effektivast. Vad det däremot finns belägg för är att alla elever tar till sig undervisning som blandar olika metoder. Men enskilda individer har inte en optimal stil som fungerar bäst för just dem.

Lärdom

VARK är ett typexempel på hur en idé kan bli en “etablerad sanning” utan faktabaserad grund. Väldigt ofta faller vi för idéer för att de verkar ge lätta svar på komplicerade och svåra frågor. Vi tar oss sällan tid att invänta resultat från kontrollerad forskning. När de vetenskapliga rönen så småningom kommer så ignorerar vi ofta det som motsäger vår etablerade uppfattning.
 
Texten är en uppdatering av ett inlägg från 26 april 2021
Källor:

• 1) Nature: Neuroscience and education: myths and messages
• Pocket: The myth of learning styles
• Master How To Learn: Learning Styles as a Myth: Some Evidence from Books
• 2) PubMed: Evidence-Based Higher Education – Is the Learning Styles ’Myth’ Important?
• Eurasia Journal of Mathematics, Science and Technology Education: The influence of multimodal learning strategies on prospective biology teachers’ literacy-numeracy learning outcomes
• Psykologi för lärande: Myten om inlärningsstilar
  Skeptoid (podcast): Skeptoid nr 764

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.