Sokalbluffen

“Men varför gjorde jag det? Jag erkänner att jag är en ogenerad gammal vänsteranhängare som aldrig riktigt förstod hur dekonstruktion skulle hjälpa arbetarklassen. Och jag är en tråkig vetenskapare som tror, naivt, på att det existerar en extern värld, att det existerar objektiva sanningar om den världen, och att det är mitt jobb att upptäcka några av dem.” – Alan Sokal

I sitt 1996 års Vår/Sommar nummer (s. 217-252) publicerade tidskriften Social Text en artikel skriven av Alan Sokal, Professor i fysik vid universitetet i New York, med namnet Transgressing the Boundaries: Torwards a Transformative Hermeneutics of Quantum Gravity. Artikeln var en inskickad bluff som, enligt Sokal, för att se om ”en ledande tidskrift inom kulturella studier skulle publicera en artikel frikostigt strödd med nonsens om (a) det lät bra och (b) det smickrade utgivarnas ideologiska förutfattade meningar?” Det skulle det. Självfallet blev utgivarna till Social Text inte roade.

Sokal påstår att utgivarna hade insett från första paragrafen av hans uppsatts att den var en parodi om de hade varit noggranna och intellektuellt kompetenta. Fysikers säger att han var ”bekymrad av en uppenbar nedgång hos standarden av intellektuell stränghet i vissa avdelningar av den amerikanska akademiska humanorian”. Bluffen var hans sätt att uppmärksamma denna nedgång.

I sin artikel attackerar Sokal ”den dogma som blivit påtvingad av det herravälde som post-upplysningen har haft över västlandets intellektuella perspektiv” vilket menar att det finns en extern värld styrd av naturens lagar som vi kan imperfekt kan förstå genom att använda den vetenskapliga metoden. Han påstår också att ”fysisk ’verklighet’ […] är i sin botten en social och lingvistisk konstruktion”. Vidare säger han

“Genomgående i denna artikel har jag tillämpat vetenskapliga och matematiska koncept på sätt som få vetenskapare eller matematiker skulle kunna ta på allvar. Som exempel, jag föreslår att det ’morfogenetiska fältet’ – en bisarr New Age idé av Rupert Sheldrake – utgör en spjutspetsteori av kvantgravitation. Denna koppling är helt påhittad; till och med Sheldrake gör inget sådant påstående. Jag påstår att Lacans psykoanalytiska spekulationer har blivit bekräftade av nyligen utfört arbete inom kvantfältsteori. Även läsare som inte är vetenskapare kan mycket väl undra vad i himlens namn kvantfältsteori har med psykoanalys; givetvis ger min artikel inga resonerade argument för att stödja en sådan länk.

Sammanfattningsvis så skrev jag artikeln medvetet så att vilken kompetent fysiker eller matematiker som helst (eller universitetsstudent med fysik eller matematik som huvudämne) skulle inse att det är en bluff. Uppenbarligen så kände utgivarna till Social Text bekväma med att publicera en artikel på ämnet kvantgravitation utan att bry sig om att konsultera någon som var insatt i ämnet.”

En sådan slapp granskning kanske skulle vara förväntad i en New Age tidning, där befängda och ogrundade påståenden om paranormala “energier” som bekräftas av kvantmekanik är vardagsmat. Men Sokal menar att vi ska förvänta oss mer av en prestigefylld tidskrift redigerad av framstående forskare inom humanorian. Men varför valde han just denna tidskrift.

Sokal lurade Social Text för politiska anledningar. Både är politiskt sett vänsteranhängare, men Sokal anser att den Nya Vänstern är skyldiga till kunskapsrelativism (är detta en annan bluff). Han verkar särskilt irriterad över att den Nya Vänster förespråkar iden om att verkligheten är en social konstruktion. Vidare så har den Nya Vänster skapat ”en självgående akademisk subkultur som typiskt ignorerar (eller föraktar) rimlig kritik från utsidan”. Så Sokal ville uppenbarligen kritisera kunskapsrelativismen och social konstruktivismen hos den Nya Vänstern i en vänsterorienterad tidskrift men kände att det enda sättet de skulle låta honom göra det var om han låtsades dela deras ideologi.

Många har pekat ut de djupgående implikationerna av denna bluff. Artiklar borde åtminstone granskas av experter i det område som artikeln behandlar. Källor och referenser angivna i artikeln bör kollas av utgivarna.

Sokalbluffen demonstrerar hur villiga vi är att bli förda bakom ljuset gällande saker vi tror starkt på. Det är mer troligt att vi är mer kritiska av artiklar som attackerar vår position än de som vi tror stödjer den (Gilovich). Denna tendens till konfirmeringsbias påverkar fysiker såväl som professorer inom de samhällsvetenskaperna och humanorian.

Referenser och Vidare Läsning

 The Sokal Hoax : The Sham That Shook the Academy by The Editors of Lingua Franca

 Gilovich, Thomas. How We Know What Isn’t So: The Fallibility of Human Reason in Everyday Life (New York: The Free Press, 1993).

 Gross, Paul R. and Norman Levitt. Higher Superstition: The Academic Left and Its Quarrels With Science. (Johns Hopkins University Press, 1997).

 Koertge, Noretta. (Editor) A House Built on Sand : Exposing Postmodernist Myths About Science (Oxford University Press, 1998).