Astrologi-2

. . . så som i himmelen, så ock på jorden . . .

”Du bör inte avfärda som möjligheten att ett tillräckligt långt sökande skulle kunna finna ett guldkorn av sanning i astrologisk vidskeplighet.”  — Johannes Kepler

”You shouldn’t dismiss as incredible the possibility that a long enough search might reveal a golden grain of truth in astrological superstition.”  — Johannes Kepler

I sin traditionella form är astrologi en sorts spådom som grundar sig på teorin att positioner och rörelser hos himlakropparna (stjärnor, planeter, sol och måne) vid födelseögonblicket grundligen påverkar en persons liv. I sin psykologiska form är astrologi en sorts new age-terapi som används för självförståelse och personlighetsanalys (astroterapi). I båda former är det ett exempel på magiskt tänkande.

Ivan Kelly som har skrivit många artiklar som är kritiska mot astrologi tycker att astrologi

inte har någon relevans för förståelsen av oss själva eller vår plats i kosmos. Moderna förespråkare för astrologi kan inte redovisa den underliggande grunden för astrologiska associationer med världsliga affärer, har ingen trovärdig förklaring för dess påståenden och har inte bidragit med något av tankemässigt värde till något fält inom de samhälleliga vetenskaperna.

has no relevance to understanding ourselves, or our place in the cosmos. Modern advocates of astrology cannot account for the underlying basis of astrological associations with terrestrial affairs, have no plausible explanation for its claims, and have not contributed anything of cognitive value to any field of the social sciences.

Ändå tror miljontals människor på astrologi och den har överlevt i tusentals år. De tidiga babylonierna och assyrierna ägnade sig åt astrologiska spådomar för 3000 år sedan. 450 år före vår tideräkning hade babylonierna utvecklat Zodiaken med 12 tecken men det var grekerna – från Alexander den stores tid tills det att de erövrades av romarna – som bidrog med de flesta grundläggande elementen i modern astrologi. Astrologiutövningens spridning hindrades något av kristendomens födelse och spridning, som betonade gudomligt ingripande och fri vilja. Under renässansen ökade astrologins popularitet igen, delvis tack vare ett nytänt intresse för vetenskap och astronomi. Kristna teologer kämpade dock mot astrologi och år 1585 fördömdes den av påve Sixtus V. Samtidigt undergrävde arbetet som Kepler med flera utförde astrologins grundföreställningar. Dess popularitet och långlevnad är, givetvis, oviktiga för astrologins sanningshalt i alla dess former.

Den mest populära formen av traditionell astrologi i väst är solteckensastrologi. Det är dessa horoskop som går att hitta i många dagstidningar. Horoskop är en astrologisk prognos. Begreppet används också om en karta över zodiaken vid tiden för någons födelse. Zodiaken delas upp i tolv områden på himlen, döpta efter stjärnbilderna som ursprungligen fanns inom varje område (Kräftan, Lejonet osv). Solens, månens och de tydligaste planeternas synbara banor faller alla inom i zodiaken. På grund av jordaxelns förflyttning har solstånden och dagjämningspunkterna förflyttats västerut ungefär 30 grader på 2000 år. Därför överensstämmer zodiakens stjärnbilder inte längre med de delar av zodiaken som representeras av deras tecken. Om du hade fötts samma tid på samma dag på året för 2000 år sedan hade du fötts i ett annat stjärntecken.

Faktum är att det borde finnas tretton tecken, inte tolv.

Precessionen orsakas av det faktum att jordens rotationsaxel (som orsakar dag och natt) och jordens rotationsaxel runt solen (som utgör året) inte är parallella. De är 23 och en halv grad ifrån att peka i samma riktning; det vill säga att jordens rotationsaxel lutar. Denna lutning orsakar dessutom våra årstider, något som Ptolemaios förstod men som många människor inte förstår ens idag. Ptolemaios förstod att jordens rotationsaxel långsamt rörde sig i en cirkel med en vinkelradie på 23,5 grader och en period på cirka 26 000 år. Han härledde detta från jämförelser med data som de tidiga Summerierna inhämtat 2 000 år före honom. Han förstod inte vad som drev denna precession, men han förstod rörelsen. Vi inser nu att solen roterar med en period av cirka 30 dagar och att detta får solen att bukta ut vid ekvatorn, vilket får ett vridmoment att verka på toppen som rörelsen hos jordens dygnscykel. Det finns också en liten variation över 18,6 år orsakad av månens omloppsbana runt jorden, och månen har också en liten effekt på precessionen; men det är ändå solens ekvatoriella utbuktning som är huvudorsaken till precessionen vilket är varför ditt stjärntecken som står i dagstidningen, skrivet av kända astrologer, i de flesta fall ligger ett stjärntecken vid sidan om den moderna, faktiska positionen som solen befann sig i vid din födelse.

De moderna tecken som listas där försvåras ytterligare när deras gränser bestäms som de nuvarande stjärnbilderna. Ett mer praktiskt sätt att dela upp stjärntecknen vore att dela in stjärnhimlens ekvator i 30-graders tårtbitar, som Ptolemaios gjorde, men att behålla bitarna centrerade på stjärnmönstren. Detta skulle göra tidsintervallet för stjärnbilderna närmare 30 dagar långa och eliminera det [trettonde] tecknet Ophiuchus [”Åf-e-u-kus”], men ditt moderna tecken skulle fortfarande skilja sig ett tecken ifrån de traditionella beteckningarna. *

Precession of the equinox is caused by the fact that the axis of the earth’s rotation (which causes day and night) and the axis of the earth’s revolution around the sun (which marks the passage of each year) are not parallel. They are 23 l/2 degrees away from lining up; that is, the earth’s axis of rotation is tilted. This tilt also causes our seasons, a fact that Ptolemy did understand but that many people do not understand even today. Ptolemy understood that the rotation axis of the earth was slowly precessing, or moving in a circle, with an angular radius of 23 1/2 degrees with a period of around 26,000 years. He deduced this from comparisons of data taken by the ancient Sumerians 2,000 years before his time. He did not understand what was pushing the precession, but he did understand the motion. We now realize that the sun is rotating with a period of around 30 days and that this causes the sun to bulge at the equator, which causes a torque to be exerted on the top like motion of the earth’s day and night cycle. There is also a small 18.6-year variation caused by the moon’s orbit around the earth, and the moon also has a small effect on precession; however, the sun’s equatorial bulge is the main cause of the precession of the equinox, which is why your sign listed in the newspaper, by Sidney Omar for instance, in most cases is removed by one sign from the modern, actual position of the sun at your birth.

The modern signs as listed here are further complicated when their boundaries are those of the current constellations. A neater way of dividing the signs would be to divide the ecliptic into 30-degree slices, as Ptolemy did, but to keep the slices centered on the star patterns. This would make the time interval for the signs more nearly 30 days each and eliminate the [13th] sign of Ophiuchus [off ee oo’ kus], but your modern sign would still differ by one sign from the tradition designations. *

Traditionell västerländsk astrologi kan delas in i tropisk och siderisk. (Astrologer i icke-västerländska traditioner använder andra system.) Det tropiska året, eller solåret, mäts i förhållande till solen och är tiden mellan två påföljande vårdagjämningar (365 dagar, 5 timmar, 48 minuter och 46 sekunder räknat i ordinarie soltid). Det sideriska året är tiden det tar jorden att fullborda ett omlopp om solen i förhållande till stjärnorna (365 dagar, 6 timmar, 9 minuter och 9,5 sekunder räknat i ordinarie soltid). Det sideriska året är längre än det tropiska året på grund av precessionen, dvs den långsamma förskjutningen västerut av dagjämningspunkterna utmed rotationsplanet i en hastighet av 50,27 bågsekunder per år, vilket resulterar i en förflyttning av jordens rotationsaxel.

Siderisk astrologi använder den faktiska stjärnbild som solen befinner sig vid vid födelseögonblicket som sin grund; tropisk astrologi använder en 30-gradig sektor av zodiaken som som grund. Siderisk astrologi används av en minoritet av astrologer och grundar sina spådomar på stjärnbilderna nära solen vid födelsetidpunkten.

Tropisk astrologi är den mest populära formen och den knyter sina spådomar till tiden på året och bortser i allmänhet från stjärnbildernas och solens relativa positioner. Den baseras på Ptolemaios verk.

Ptolemaios hade till sitt förfogande det omfattande biblioteket i Alexandria … och producerade två inflytelserika textböcker som kom att bli stommen i astronomiskt och astrologiskt tänkande för de följande 1 500 åren. Den astrologiska texten kallades Tetrabiblos (även känd som Quadrapartitium, ”Fyra Böcker”) och sammanfattade alla de astrologiska verk som skapats av mesopotamerna och grekerna…. Bland annat bidrog den till att befästa den tropiska zodiaken som den västerländska zodiaken tack vare Ptolemaios argument att zodiaken bör vara knuten till årstiderna hellre än stjärnbilderna. *

Ptolemy had available the resources of the vast library at Alexandria … and produced two major text books which were to become the mainstay of astronomical and astrological thinking for the next 1500 years. The astrological text was known as the Tetrabiblos (also know as the Quadrapartitium, or Four Books), which summarized all the astrological work produced in the past by Mesopotamians and Greeks…. Among other things it helped establish the Tropical zodiac as the zodiac of the west on the basis of Ptolemy’s argument that the zodiac should be tied to the seasons rather than to the constellations. *

Enligt vissa astrologer stödjer datat hypotesen att det finns ett orsakssamband mellan himlakroppar och händelser i människans historia. Hänvisningar görs till anmärkningsvärda samband mellan astrologiska tecken och sådana saker som hur atletisk någon är. Men, en statistiskt signifikant korrelation mellan X och Y är fortfarande inte tillräckligt för en sannolik övertygelse om ett kausalt samband, än mindre tron att X orsakar Y. Samvariation innebär inte ett kausalt samband, men tanken är ändå extremt attraktiv för astrologins försvarare. Till exepel: Bland 3 458 soldater hittar man Jupiter 703 gånger, antingen i stigande eller vid kulmen när de föddes. Slumpen förutsäger att det borde vara 572. Oddsen här: en miljon till ett (Gauquelin 1975). Låt oss anta att det statistiska datat visar signifikanta samvariationer mellan olika planeter som stiger, sjunker och kulminerar, och diverse personlighetsdrag. Det vore mer överraskande om det bland alla miljarders miljarder tänkbara himelska rörelser inte skulle finnas väldigt många som skulle samvariera med dussintals händelser eller individuella personlighetsdrag i någon anmärkningsvärd utsträckning.

Astrologins försvarare tycker om att påpeka att längden hos en kvinnas menscykel motsvarar månens faser och solens och månens gravitation är starka nog att orsaka ebb och flod på jorden. Om månen kan påverka tidvattnet måste den naturligtvis även kunna påverka en människa. Men vad är motsvarigheten till tidvattnet, i en människa? Wi blir påminda om att människors liv börjar i ett hav av fostervatten och att människokroppen består av 70% vatten. Om ostron öppnar och stänger sina skal i takt med tidvattnet, som i sin tur flödar i samklang med solens och månens elektromagnetiska och gravitationsmässiga krafter, och människor är fulla av vatten, är det då inte självklart att månen måste påverka människor också? Det kanske är självklart för somliga, men evidens för dessa måneffekter saknas.

Astrologer betonar vikten av solens, månens, planeternas, och så vidare, positioner i ‘födelseögonblicket’. Men födseln är inte omedelbar. Det finns inget enskilt, separat ‘ögonblick’ då en person föds. Det faktum att någon funktionär någonstans skriver ner en födelsetid är oviktigt. Väljer de den tidpunkt då vattnet går? När den första vidgningen sker? När det första hårstrået eller tånageln tittar ut? När det sista hårstrået eller tånageln passerar vaginas sista millimeter? När navelsträngen klipps av? När det första andetaget tas? Eller sker födseln i det ögonblick som en läkare eller sköterska tittar på klockan och skriver ner tiden för födseln?

Varför är de ‘ursprungliga’ omständigheterna viktigare än alla påföljande omständigheter för ens personlighet och egenskaper? Varför har tidpunkten för ‘födelsen’ valts som det avgörande hellre än ‘befruktningen’? Varför är inte andra omständigheter som ens moders hälsa, förlossningsplatsens förhållanden, peanger, starka ljus, mörkt rum, bilbaksäte, osv, viktigare än om Mars är i stigande, fallande, kulminerande eller fulminerande? Varför är inte planeten Jorden – det stora objekt i solsystemet som är närmast oss – ansedd som en stor påverkan på vem vi är och vad vi blir? Utöver solen och månen och en och annan passerande komet eller asteorid är de allra flesta planetära objekt så avlägsna att all påverkan de skulle kunna ha på någonting på vår planet troligen utraderas av inflytanden från andra saker här på jorden.

Ingen skulle påstå att att man för att förstå effekten månen har på tidvattnet eller potatis måste förstå de ursprungliga förhållanden som rådde vid Singulariteten före Big Bang, eller positionerna av stjärnor och planeter på himlavalvet när potatisen skördades. Om du vill veta vad morgondagens ebb kommer att bli behöver du inte veta var månen befann sig när den första oceanen eller floden uppkom eller huruvida oceanen kom först och sedan månen, eller vice versa. Ursprungliga förhållanden är mindre viktiga än nuvarande förhållanden för att förstå nuvarande effekter på floder och grönsaker. Om detta är sant för tidvattnet och växter, varför skulle det inte vara sant för människor?

Slutligen, det finns de som försvarar astrologi genom att peka ut hur träffsäkra professionella horoskop är. Astrologi fungerar, sägs det, men vad betyder det? Jo, att säga att astrologi fungerar betyder att det finns en massa nöjda kunder och man kan klämma in vilken händelse som helst så att den passar in i ett rutnät. Det betyder inte att astrologi kan noga förutsäga mänskliga beteenden eller händelser i någon grad som är märkbart större än ren slump. Det finns många nöjda kunder som tror att deras horoskop beskriver dem rättvisande och att deras astrolog har givit dem goda råd. Sådana bevis bevisar inte astrologi i samma utsträckning som det demonstrerar Forer-effekten och bekräftelsebias. Bra astrologer ger bra råd, men det bekräftar inte astrologi. Det gjorts flera studier som visat att folk använder selektivt tänkande för att få varje spådom de ges att passa in i deras förutfattade meningar om dem själva och deras spådomar. Många av påståendena som görs om tecken och personligheter är otydliga och skulle passa in på många människor i många olika tecken. Även professionella astrologer, många av dem sådana som hyser endast avsky för solteckensastrologi, är oförmögna att välja ut ett korrekt horoskop med bättre resultat än ren tur. Ändå fortsätter astrologin behålla sin popularitet, trots det faktum att det knappast finns en gnutta vetenskaplig evidens till dess fördel. Till och med den före detta presidenthustrun i USA, Nancy Reagan, och hennes make, Ronald, konsulterade med en astrolog medan han var den fria världens ledare, vilket återigen demonstrerar att astrologer har större inflytande än stjärnorna.

Se även

kosmobiologimagiskt tänkanderumpologi och marseffekten

Vidare läsning

Webb

Artiklar / böcker

Bild:Us.png Christopher, Milbourne. ESP, Seers & Psychics (Thomas Y. Crowell Co. 1970).
Bild:Us.png Culver, Roger B. and Philip A. Ianna. Astrology, True or False? : A Scientific Evaluation (Buffalo, NY: Prometheus Books, 1988).
Bild:Us.png Dean, Geoffrey and Ivan Kelly. ”Is Astrology Relevant to Consciousness and Psi?” i Journal of Consciousness Studies. Volume 10, No. 6-7, June-July 2003.
Bild:Us.png Dean, Geoffrey and Arthur Mather and Ivan W. Kelly, ”Astrology,” i The Encyclopedia of the Paranormal, red. G. Stein (Amherst, N.Y.: Prometheus Books, 1996).
Bild:Us.png Gauquelin, Michel. ”Spheres of Influence,” Psychology Today [Brit], Nr. 7, Oktober 1975, sid. 22-27; nytryck i Philosophy of Science and the Occult (Albany: State University of New York Press, 1990),
Bild:Us.png Jerome, Lawrence E. Astrology Disproved (Amherst, NY: Prometheus Books, 1977).
Bild:Us.png Kelly, I.W. , G.A. Dean and D.H. Saklofske, Astrology, A Critical Review,” in Philosophy of Science and the Occult (Albany: State University of New York Press, 1990), andra utgåvan, red. Patrick Grim; sid. 51-81. 
Bild:Us.png Kelly, I.W. ”Modern Astrology: A Critique,” Psychological Reports, 1997, 81, 1035-1066. 
Bild:Us.png Kelly, I.W. ”Why Astrology Doesn’t Work,” Psychological Reports, 1998, 82, 527-546.
Bild:Us.png Martens, R., & Trachet, T. (1998) Making Sense of Astrology (Amherst, NY: Prometheus Books, 1998).
Bild:Us.png Randi, James. Flim-Flam! (Buffalo, New York: Prometheus Books,1982), chapter 4.
Bild:Us.png Schick, Jr., Theodore och Lewis Vaughn, How to Think About Weird Things tredje utgåvan. (McGraw Hill 2001),
Bild:Us.png Zusne, Leonard och Warren Jones. Anomalistic Psychology: A Study of Magical Thinking andra utgåvan. (Lawrence Erlbaum Assoc. 1990).