Notiser

Tyskarna testar vidare
Som framgick av vårt förra nummer (s. 29ff) så genomför den tyska skeptikerorganisationen GWUP varje år tester med personer som säger sig besitta paranormala förmågor. Nu har de dessutom genomfört tester för den belgiska (flamskspråkiga) organisationen SKEPP:s räkning. SKEPP står för Studiekring voor Kritische Evaluatie van Pseudo-wetenschap en het Paranormale. I oktober 2012 utlyste SKEPP ett pris på en miljon euro till den som inom ett års tid demonstrerade paranormala förmågor (se Folkvett 3/2012, s. 75f).

Flera europeiska skeptikerorganisationer lovade att hjälpa till med testandet om det skulle behövas. Två tyskar anmälde intresse och har därför nu testats av GWUP för att ha chansen att gå vidare till ett slutgiltigt test i SKEPP:s regi.
Första kandidaten var Gerhard Gabrisch, som med ett slagruteliknande instrument gjort av metalltråd skulle detektera en mobiltelefon i stand-by-läge. Tio margarin­askar placerades på golvet. Man lottade fram vilken som skulle rymma mobiltelefonen. Samtliga askar täcktes sedan över med kakelplattor. Gabrisch skulle under blindade förhållanden i 13 testomgångar detektera mobiltelefonen. För att gå vidare till det skarpa miljoneurotestet krävdes minst sju rätt. Gabrisch fick fyra. Det räckte inte för att gå vidare, men var likväl nytt rekord i denna typ av test bestående av 13 testomgångar med 1/10 sannolikhet att ha rätt av en slump i varje försök. Gabrisch sade sig efter testet inte alls betvivla sin förmåga, men medgav att han måste försöka förstärka den.

Den andra kandidaten var Burkhard Krocker, som kallade sig medium och helare. Han skulle detektera under vilken av tio papplådor som ett äpple besprutat med insektsgift låg. Även här genomfördes 13 testomgångar. Krocker använde sin tomma hand som ”instrument”, och förde den i luften ovanför papplådorna. Han fick endast ett rätt, och verkade snarast chockad över resultatet.

(Källa: Skeptiker 2/2013, s. 72–73.)
JJ

Ny antologi om pseudovetenskap
Chicago University Press har under 2013 utgivit antologin Philosophy of Pseudoscience: Reconsidering the Demarcation Problem, som redigerats av Massimo Pigliucci och Maarten Boudry. Några texter handlar, som bokens undertitel berättar, om demarkationsproblemet, dvs. problemet att ange gränsen mellan vetenskap och pseudovetenskap.

Andra handlar om pseudovetenskapens sociologi, om övernaturlighetsbegreppet, om argumentation, om pseudovetenskapens kognitiva rötter, och mycket annat. Två bidrag är skrivna av svenskar: Sven Ove Hansson skriver om hur man bör definiera vetenskap och pseudovetenskap, och undertecknad skriver om varför det inte finns någon anledning att tro på alternativmedicinare som påstår att deras metoder inte kan prövas vetenskapligt.
JJ

Expressen och änglar
På löpsedeln för Expressen den 2 juli trumpetade man ut: Schollin får råd av döda kollegerna. En artikel inne i tidningen, över nästan en hel sida, gör textreklam för Christina Schollins butik Änglar finns. I Schollins butik kan man boka bland annat aromaterapi, healing, numerologi, astrologi eller tid för att få kontakt med ”den andra sidan”. Schollin själv gör ansiktsbehandling med galvanisk ström. Maria Brader, som skrivit artikeln, gör inga som helst kommentarer om att alltihop är humbug.
Bo Persson

Polska skeptiker
Sedan 2010 finns i vårt grannland Polen en förening kritisk till pseudovetenskap, Klub Sceptyków Polskich (”Polska skeptikernas klubb”, sceptycy.org). Tomasz Witkowski och Maciej Zatoński berättar i en artikel publi­cerad på CSI:s webbplats (csicop.org) om föreningens grundande och utmaningar. Grundandet hade tidsmässigt samband med en protestskrivelse till den polska regeringen, som i en officiell förteckning över erkända yrken och specialiseringar bl.a. medtagit siare, astrolog och rutgängare. Förteckningen innehöll också tämligen detaljerade beskrivningar av vad de olika yrkena innebar, beskrivningar som inte lämnade något tvivel om att förmågorna var äkta.

De protesterande framförde flera argument mot förteckningen. Den skänkte officiell legitimitet åt sysselsättningar som inte borde åtnjuta sådan. Förteckningen ledde dessutom till en rad rättsliga frågetecken och farhågor. Man kunde tänka sig att någon som bryter mot etablerad polsk lag, t.ex. genom att utöva healing då detta ej är tillåtet, kunde försvara sig genom att hänvisa till att förteckningen upptar healing som en erkänd sysselsättning för vissa yrken och specialiseringar. Man kunde också tänka sig att siare och andra kunde bli inkallade som expertvittnen i rättegångar, då deras ”yrkesskicklighet” nu blivit officiellt erkänd.

Den sistnämnda farhågan har tyvärr blivit besannad, meddelade Witkowski och Zatoński på de europeiska skeptikernas organisation ECSO:s epostlista i juni 2013. En allmän åklagare har kallat in en klärvoajant som expertvittne i ett mål som rör en saknad person. Klärvoajanten har omedelbart utnyttjat inkallelsen till domstolen för att göra reklam för sin verksamhet. Enligt dokumentet från domstolen ombeds han ”genomföra ett experiment för att klarlägga var den saknade personen befinner sig”. Klärvoajanten är även känd för att i sin marknadsföring hävda att han under många år samarbetat med den polska polisen. När medierna med anledning av detta frågade en tidigare talesman för den polska polisledningen hur många av klärvoajantens antydningar som varit korrekta under de senaste decennierna, svarade han: ”Inga.”
JJ

”Medium” får miljonskadestånd
I Folkvett 1/2012 nämnde vi att Sally Morgan, ett av Storbritanniens mest kända föregivna medier, hamnat i blåsväder. Det var efter en storseans i Dublin 2011 som flera deltagare som suttit längst bak berättade att de hade hört en röst från ett rum intill: ”Allt han sade upprepade mediet tio sekunder senare. Det var som om informationen skickades till henne.” Flera tidningar återgav uppgiften i sarkastiska artiklar. Ytterligare belägg ansamlades, som bilder där man kunde se Morgans öronsnäcka.

Tekniken med en medhjälpare som informerar ”mediet” via radio är klassisk. Det mest kända fallet var helbrägdagöraren Peter Popoff, som 1986 avslöjades av James Randi. Sally Morgan kontrade dock med att stämma tidningen Daily Mail. I juni kom domen: Tidningen dömdes att be henne om ursäkt för de falska anklagelserna och betala ett skadestånd på £125 000 (över en miljon svenska kronor). Även om Morgan inte vunnit hade hon nog inte behövt bekymra sig för sin karriär. Peter Popoffs affärer går idag bättre än någonsin.
PO

Amerikansk konspirationstro
I Skeptical Inquirer (Jul/Aug 2013, s. 5–6) refereras en färsk gallup där drygt 1200 amerikaner tillfrågats om huruvida de tror eller inte tror på diverse konspirationsteorier (eller andra mestadels bisarra påståenden). På frågan ”Tror du att global uppvärmning är en bluff?” (hoax) svarar 37% jakande och 51% nekande, medan 12% är osäkra. Den höga ja-siffran får väl sägas vara en framgång för den klimatforskningsförnekande rörelsen. Bakom siffrorna finns också en stark politisk komponent – bland republikaner är det 58% ja mot 25% nej, medan siffrorna bland demokrater är 11% ja mot 77% nej. Även för vissa andra frågor finner man betydande skillnader mellan de två stora partiernas anhängare. På frågan ”Tror du att Obama är Antikrist?” svarar 6% av demokraterna och 20% av republikanerna ja. På frågan ”Tror du att den amerikanska regeringen kände till och tillät attackerna den 11 september 2001?” svarar 14% av demokraterna och 8% av republikanerna ja.

För andra frågor är det i stället åldersskillnaderna som är slående. På frågan ”Tror du att Osama bin Laden lever?” svarar 6% ja, men i åldersgruppen 18–29 år svarar hela 21% ja. För alla högre åldrar ligger andelen ja på mellan 3% och 5%. Överhuvudtaget verkar den yngsta ålderskategorin, 18–29 år, vara mest benägen att tro på konstigheter. Kanske går sådant över med stigande ålder?
I övrigt är det ont om tydliga mönster i materialet. Det är också svårt att veta om man bör vara nedslagen eller lättad över de allmänna siffrorna. På frågan ”Tror du att reptilvarelser som kan ändra gestalt kontrollerar vår värld genom att i mänsklig skepnad vinna politiskt inflytande och styra våra samhällen?” svarar 4% av amerikanerna ja. Ett glädjebesked?
JJ

Sylvia Browne gör bort sig igen
Fallet Ariel Castro har nyligen valsat runt i världens alla massmedier. Castro, boende i Cleveland, USA, höll under något decennium tre kvinnor fångna i sitt hus. Till slut lyckades en av dem slå larm och hela historien rullades upp. Det har nu uppmärksammats att mamman till Amanda Berry, en av de försvunna kvinnorna, konsulterade Sylvia Browne, ett av de mest kända självutnämnda medierna (psychic) i USA. Browne hävdade att hon kunde förnimma att dottern var död, och i denna tro fick mamman vara tills hon själv dog några år senare. Browne hade dock fel: Amanda Berry överlevde Castros kidnappning. Brownes besked påminner också om beskedet hon gav till Shawn Hornbecks föräldrar år 2002. Pojken var försvunnen, och Browne berättade att han var död, att han kidnappats av en mycket lång, mörkhyad man med rastaflätor, och att kroppen fanns i ett skogsområde nära två stora stenblock. I själva verket var Hornbeck vid liv. Han hade kidnappats av en vit man utan rastaflätor.
(Källa: Skeptical Inquirer July/Aug 2013, s. 7–8.)
JJ

Australiensiska rutgängartester
De australiska skeptikerna har, som många andra organisationer, en belöning utfäst till den som kan demonstrera en paranormal förmåga. Belöningen är på 100 000 australiensiska dollar. Australiensarna testade kandidater 2001 och 2002 och har i år genomfört nya tester, vilket rapporterades om i deras tidskrift The Skeptic (vol. 33, nr 2, 2013, s. 10–17). Testerna genomfördes i orten Mitta Mitta i delstaten Victoria, mellan Canberra och Melbourne. Det brukar mest vara rutgängare som är intresserade av att bli testade, och testupplägget var därför anpassat till vad rutgängare brukar påstå att de kan klara.

Man använde mjölkförpackningar av plast, inrullade i tyg och fyllda med antingen vatten eller torr sand. Uppgiften var att skilja sand från vatten, och varje testserie bestod av 20 omgångar. Man hade arrangerat så att den korrekta serien aldrig var mer obalanserad än 12 mot 8. För godkänt resultat – som skulle ge tillträde till ett extra test påföljande dag där pengarna verkligen stod på spel – krävdes minst 18 rätt. Sannolikheten att få 18 rätt av 20 av en slump är låg, ungefär 1 på 5000. Å andra sidan tillät man samma rutgängare att genomföra flera testserier. Totalt genomfördes 79 testserier av ungefär 40 rutgängare. Ingen nådde upp till 18 rätt; den bästa serien var på 16 rätt. Det genomsnittliga antalet rätt över alla 79 serier var 9,85, mycket nära det förväntade slumpvärdet 10.
JJ

Ljuslurar mot depression
Det finlänska företaget Valkee marknadsför och säljer på sin flerspråkiga webbplats (www.valkee.com) ljuslurar som sägs förebygga och lindra depression. I Sverige uppges lurarna säljas i butik av Life-kedjan. Ljuslurar – om någon undrar – ser ut som vanliga hörlurar som stoppas in en liten bit i bägge hörselgångarna, men de avger inget ljud utan istället ljus från LED-lampor. Valkees argumentation: ”När ljuset minskar kan växlingar i sinnestillståndet förekomma och allt från lindriga depressionssymptom till svåra tillstånd av mörkerdepression kan förekomma. Valkee ljuslurar ökar på mängden ljus lätt och effektivt genom att via örat tillföra ljuset ytterst nära den behandlade vävnaden det vill säga hjärnan.” Och vidare: ”Det väsentliga för människans välmående är ljusets mängd i hjärnan, inte i ögonen. I vår hjärna finns beståndsdelar som påverkas vid depression och som därför kan få hjälp av ljusbehandling. Ljuset kommer bäst åt dessa områden genom hörselgångarna, där benstrukturen är som tunnast.”

Allt detta är naturligtvis precis så absurt som det låter. Det finns inte det ringaste skäl att tro att ljus i hörselgången kan lindra depression. Men Valkee har svar på tal: en klinisk studie visar att ljuslurarna verkligen lindrar depression. Studien visar sig vid kontroll vara en underbart pseudovetenskaplig historia, endast en A4-sida lång (synbarligen ett abstract till en konferens) som inte ger något skäl alls att tro att Valkees produkt kan lindra depression.

Ljuglurar kanske de borde heta?
JJ

Det okända fick tv-pris
I slutet av augusti tilldelades programmet Det okända ett tv-pris. Programmet, som sänts på TV4 Plus och Sjuan sedan år 2004, följer människor som säger sig ha besvär med spöken hemma. Programledaren Caroline Giertz tar med sig ett påstått medium hem till de medverkande för att se vad andevärlden har att säga. Nu har alltså programmet prisats – i anti-galan Skämskudden (motsvarighet till amerikanska Razzies). Det okända vann kategorin Livsstil med denna motivering: ”Det okända: tolv säsonger – fortfarande inget spöke”. Caroline Giertz fanns inte på plats för att ta emot priset.
FW

VoF Skåne bildat
Efter två år av skeptikerträffar i Malmö bildades formellt den 20 juni 2013 lokalavdelningen Vetenskap och Folkbildning Skåne. Alla VoF-medlemmar som bor i Skåne är välkomna att engagera sig i lokalavdelningen som kan nås på skane@vof.se, eller direkt till ordförande Pontus Böckman på ordf.skane@vof.se.

Debatter och kommande evenemang publiceras löpande på facebookgruppen Vetenskap och Folkbildning Skåne, och regelbundet återkommande skeptikerträffar hålls tredje torsdagen i varje månad. Arbete har påbörjats för att sprida verksamheten till flera orter och assistans med detta välkomnas tacksamt.

VoF Skåne är även engagerat i massmedias bevakning av pseudovetenskap, och samarbete har upprättats med Humanisterna Syd och med skeptiker i Köpenhamn (Skeptics in the Pub Copenhagen).
Pontus Böckman