Skeptisk Berlinkonferens

Maria Berglund rapporterar från den skeptiska världskongressen i Berlin.

I maj i år gick World Skeptics Congress av stapeln i Berlin, med temat ”Promoting Science in an Age of Uncertainty”. Förutom en förkonferens på tyska var det uppdelat på flera teman under tre dagar, och totalt var vi ca 300 deltagare. Jag, Martin Rundkvist och Sven Ove Hansson representerade där Vetenskap och Folkbildning. Den första dagen inleddes med kreationism. Eugenie Scott, som leder National Center for Science Education i USA, pratade om hur amerikanska organisationer har spritt kreationismen till fattigare länder via religiös mission, och att konservativ ideologi och kultur med ifrågasättande av staten och skepsis mot att begränsa företags frihet bidrar till vetenskapsförnekelse. Dittmar Graf presenterade en studie av inställningen till evolutionen i Tyskland och Turkiet. Kreationism är förvånansvärt dominerande i Turkiet, och i båda länderna bidrar en generellt negativ inställning till vetenskap, samt graden av religiositet, till att det blir mera sannolikt att en person tar avstånd från evolutionen. Både Johan Braeckman och Anila Asghar pratade om hur muslimsk propaganda numera är en ansenlig kraft för kreationismen i världen.

Senare pratade Ghita Saghal om hur pseudohistoria lärs ut i indiska klassrum, och Kylie Sturgess berättade om hur inte minst barn med särskilda behov utsätts för pedagogisk pseudovetenskap som brain gym [1] och facilitated communication, vilket medför kostnader, falskt hopp och risker. Slutligen pratade Samantha Stein om Camp Quest, sommarläger där barn lär sig vetenskap genom att själva formulera frågor och ta reda på svaren.

På kvällen var det prisutdelning där Committee for Skeptical Inquiry och ECSO, den europeiska samarbetskommittén för skeptiska organisationer, delade ut priser till Edzard Ernst, Simon Singh, Wim Betz och Luigi Garlaschelli.

Jürgen Windele började den andra dagen med att prata om självklarheten i att alternativmedicin bör bedömas med samma vetenskapliga mått som riktig medicin, vilket oftast inte sker. Gerd Antes tog sedan upp problemet med publikationsbias. Det är inte tillräckligt att använda goda metoder inom medicinen eftersom studier som givit positiva resultat publiceras oftare än sådana med negativa (ca 50% mer). Det bidrar till en skev beskrivning av kunskapsläget och till att man genomför behandlingar som har otillräcklig effekt.

Harriet Hall, som skriver under rubriken ”Skepdoc” i Skeptic Magazine, föreläste om problemen med att man i evidensbaserad medicin inte tar tillräcklig hänsyn till grundforskning. Det gör att man forskar på osannolika metoder och ofta får vaga och försiktigt positiva resultat som orsakas av otillräckligt kontrollerade metoder. Benedikt Matenaer berättade om hur akupunktur oreflekterat släpps in i vårdsystemet utan förklaringsmodell till den påstådda effekten. Detta trots att det inte spelar någon roll var man placerar nålarna eller om man använder ”placebonålar” – eller till och med tandpetare.

Efter lunch pratade Walter Krämer om hur vi människor är oerhört dåliga på att korrekt uppskatta risker, där faktorer som t.ex. att man lätt kan föreställa sig den tänkta katastrofen och att man upplever en känsla av svag kontroll leder till en ökad upplevelse av fara. Holm Hümmler fortsatte på detta tema och lyfte fram vikten av vetenskapligt baserad riskberäkning i företag och i ekonomiska institutioner.

Ray Hyman, som tillsammans med James Randi och andra startade den första skeptikerorganisationen CSI (-COP), föreläste om hur andemedier ofta undersöks av vetenskapsmän som saknar kunskaper inom psykologi. De ger också mediumen för stort inflytande på processen och kontrollerar inte tillräckligt för bedrägeri. Chris French pratade om hur vi människor har lätt för att se mönster och samband i överdriven utsträckning. Dagen avslutades med att Tomasz Witkowski föreläste om hur man i Polen drivit en framgångsrik kampanj mot användandet av Rorschach-tester i psykiatrin och i rättsliga sammanhang, vilket där fortfarande är betydligt vanligare än i Sverige.

Den sista dagen inleddes med legendaren Randi och berättelser ur hans liv. Sedan följde VoF:s egen Sven Ove Hansson som berättade bland annat om hur vissa pseudoskeptiker betalats av företag för att ifrågasätta forskning om bl.a. tobak och klimatförändringar. Den amerikanske journalisten och författaren av debattböcker Chris Mooney, som bl.a. leder podcasten Point of Inquiry, föreläste utifrån sin bok The Republican Brain om hur konservativa och liberaler ofta psykologiskt sett fungerar mycket olika. Det påverkar hur respektive grupp förhåller sig till vetenskap. Mooneys bok har den något kontroversiella undertiteln ”Vetenskapen kring varför de förnekar vetenskap – och verkligheten”.

Simon Perry föreläste om hur hans datorprogram Fishbarrel har använts effektivt för att anmäla pseudovetenskapliga kiropraktorer i Storbritannien. Rebecca Watson föreläste om hur evolutionärpsykologisk pseudoforskning används mot kvinnor och minoriteter, och hela konferensen slutade med Randi, Massimo Polidoro och Ray Hyman som pratade om skepticism och genomförde en Houdiniseans.

Konferensen var en mycket givande upplevelse för mig. Intressanta föreläsare varvades med ordentligt tilltagen tid för att prata med deltagare från andra länder. Självklart var det också oerhört roligt att träffa centrala figurer inom skeptikerrörelsen som Randi och Eugenie Scott. Det var också intressant att höra om både framgångar och problem i andra länder. T.ex. är homeopatin stor i Tyskland, medan kreationismen sprider sig i Afrika och Mellanöstern. Vi konstaterade att VoF är en jämförelsevis stor organisation med europeiska mått mätt. Tyskarnas GWUP har t.ex. bara tusen medlemmar! Under konferensen fastlogs också att Sverige kommer att hålla i nästa europeiska skeptikerkongress, så vi får ta med oss dessa erfarenheter till planeringen inför Stockholm sommaren 2013.

Referenser
1. www.braingym.com
2. www.skepdic.com/facilcom.html