Homeopatins Berlinmur

Sven Ove Hansson faller i tankar inför ett originellt homeopatiskt preparat.

Jag har som gåva fått en kapsel med en homeopatisk medicin tillverkad genom utspädning (”potensering”) av ett stycke Berlinmur. Vad ska denna medicin hjälpa mot? Vad innehåller preparatet? Hur rättvisande är texten på etiketten?

Vad ska ”Berlinmuren” hjälpa mot?
Det var ganska lätt att finna uppgifter om vad ”Berlin Wall” ska användas mot. I tidskriften Interhomeopathy för år 2006 finns två artiklar av Kees Dam som redogör för preparatets bruk. Det skall bl.a. användas mot depression, djup sorg, panik, aggressivt beteende, impulsivt beteende, astma, huvudvärk, tillfällig blindhet, tillfällig dövhet, stelhet i lederna och sömnlöshet (Dam 2006a). En av de båda artiklarna (Dam 2006b) består av sju korta fallbeskrivningar. Där spelar psykiatriska diagnoser en viktig roll. Så fick t.ex. en manlig patient preparatet mot sin oförmåga att ”sätta gränser”, och en treårig pojke fick det eftersom han ”inte lyder” och är ”högljudd, rastlös och vild”.

Två av fallbeskrivningarna
är särskilt intressanta. Det ena gällde en 40-årig man som behandlades eftersom ”det enligt hans fru finns en mur runt honom som inte går att tränga igenom”. Efter att han fått Berlin Wall ”har en hel del aggression kommit fram och ut” Dessutom ska hans urin ha luktat cement. Det framgår inte hur han fick i sig medicinen, men eftersom ”han inte visste att han fick Berlin Wall” förefaller det som om hustrun smugit in den i maten. Det andra fallet gällde också en man. Även här byggde behandlingen på hustruns beskrivning av problemen. Hon hade bl.a. sagt: ”Han är alltid mycket dominant och kan vara arg länge… Han gör aldrig något i huset. Han snarkar förfärligt när han sover.” Även denne man behandlades utan sin vetskap. ”Utan att han visste det gav kvinnan Berlin Wall till sin man.” Behandlingen ska ha varit effektiv. ”Efter Berlin Wall är han mera avslappnad
och mera resonabel.”

I två av de sju fallbeskrivningarna behandlades patienten alltså i smyg, utan egen vetskap. Detta är anmärkningsvärt ur etisk synvinkel. En av den medicinska etikens huvudprinciper är att patienten ska ge sitt informerade samtycke till behandlingen. Det verkar som om respekten för patientens självbestämmanderätt är sämre utvecklad inom homeopatin.

En vanlig typ av homeopatiskt medel
I samma nummer av Interhomeopathy finns en ledarartikel som försvarar detta preparats berättigande. ”Kemiskt skiljer sig Berlinmuren med största sannolikhet inte från vilken mur som helst”, medger skribenten, men det är inte kemin utan snarare historien som man ska ta hänsyn till. Detta, hävdas det, är högst normalt inom homeopatin: ”[D]et finns många botemedel för vilka historiens inverkan är minst lika viktig som den kemiska substansen. X-ray, vatten som bestrålats med röntgenstrålning, är ett botemedel som fungerar bra i fall av bestrålning. Ignis, d.v.s. eld, görs av alkohol som har antänts. Ventum, d.v.s. vind, görs av alkohol som har varit i blåsten. Redan Hahnemann introducerade sådana botemedel, som Magnetis polis arcticus och Magnetis polis australis, vatten som påverkats av magneter. Andra exempel är Sol, solen, och Luna som är vatten som bestrålats av ljus från [solen respektive] månen. Hepar sulphuris är ett botemedel där historien av framställning med eld sätts i samband med symptom av pyromani.” (Scholten 2006)

För övrigt nämns i samma tidskriftsnummer ett homeopatiskt läkemedel av likartat slag som nyligen kommit till användning, nämligen Ground Zero vid vars tillverkning man använt damm som hämtades på gatorna efter terrordådet i New York den 11 september (Wansbrough 2006). I andra nummer av tidskriften nämns botemedel som ”Mobile phone” (Wirtz 2007) och ”Light of Saturn” (Grigel och Maher 2012). Det är alltså helt riktigt som det framhålls i ledaren: Berlin Wall är inte unikt bland de homeopatiska medlen.

Vad innehåller kapseln?
På förpackningen anges utspädningen (”potenseringen”) som C200. Det betyder att man har gjort en utspädning om 1:100 tvåhundra gånger i följd. Det svarar mot en total utspädning på 1:10400. Utspädningen torde ha gjorts i laktos som är det spädningsmedium som används traditionellt inom homeopatin för ämnen som inte kan lösas i vatten eller alkohol. Laktos har molmassan 342 g/mol, d.v.s. 342 gram laktos innehåller 6×1023 molekyler. Förpackningens innehåll väger enligt etiketten 1 gram, d.v.s. den innehåller cirka 2×1021 laktosmolekyler. Redan efter 15 spädningssteg kan man vara tämligen säker på att 1 g av substansen inte innehåller en enda molekyl från Berlinmuren. Därutöver har man alltså gjort ytterligare 185 spädningar av laktos i laktos. Kapselns innehåll består därför till 100 % av spädningsmediet (d.v.s. laktos jämte eventuella tillsatser och föroreningar).

Vad säger etiketten?
Men detta framgår inte av etiketten. Etiketter på homeopatiska preparat behöver nämligen inte ange varans innehåll. Här skiljer sig lagstiftningen från den som gäller för andra produkter, t.ex. livsmedel och vanliga läkemedel. Antag att någon skulle tillverka en produkt bestående av 95% apelsinjuice och 5% mjölksocker (laktos). Det skulle vara olagligt att kalla den produkten ”apelsinjuice”, även om sammansättningen angavs korrekt på förpackningen. Det är nämligen förbjudet i hela EU att kalla en produkt för ”juice” som innehåller någonting annat än just juice. Hur kan det då vara tillåtet att kalla en produkt för ”Berlinmur” som består av 0% Berlinmur och 100% laktos? Och hur kan det vara tillåtet att inte ens antyda innehållet av laktos på förpackningen av en produkt som består till 100% av just laktos? Detta är en allvarlig fråga eftersom en del laktosintoleranta personer påverkas negativt även av små mängder av ämnet. (I svenska livsmedel måste halten vara mindre än 0,1 gram per kilo för att varan ska få kallas laktosfri.) I den homeopatiska litteraturen finns ett fall rapporterat där en laktosintolerant patient ska ha fått besvär av laktosen i den homeopatiska medicinen (Endrizzi 2005; fallbeskrivningen är dock inte medicinskt fackmässig vilket gör uppgiften svår att bedöma.)

Patienterna vilseleds
Tyvärr är detta inget undantag, utan det är så här märkningen ser ut på homeopatiska preparat. Man anger något som de inte innehåller, men nämner inte det som de faktiskt innehåller. Detta är tillåtet, vilket innebär att konsumenternas rätt till information är kraftigt eftersatt i jämförelse med de regler som gäller för märkningen av andra produkter. Man får inte sälja t.ex. ett läkemedel under benämningen ”penicillin” om det bara innehåller laktos eller ett rengöringsmedel under benämningen ”såpa” om det bara innehåller vatten. I en undersökning gjord på Nya Zealand blev patienter tillfrågade vad de trodde om utspädningen hos homeopatiska preparat. Bara var fjärde patient visste att preparaten är kraftigt utspädda. De övriga verkade tro att dessa preparat innehåller verksamma doser av någon substans med medicinsk verkan (Gilbert 2009). Om de homeopatiska preparaten hade haft korrekt innehållsförteckning, t.ex. ”100% destillerat vatten” eller ”100% laktos” hade patienterna fått bättre underlag för sina beslut. Liksom för andra produkter finns det anledning att tro att en välinformerad konsument fattar bättre beslut än en konsument som bara har tillgång till vilseledande information.

Referenser
Dam, Kees. 2006a. Berlin Wall. Interhomeopathy April 2006. www.interhomeopathy.org/berlin_wall
Dam, Kees. 2006b. ”Berlin wall, cases”, Interhomeopathy, April 2006. www.interhomeopathy.org/berlin_wall_cases
Endrizzi, C.; Rossi, E.; Crudeli, L. & Garibaldi, D. 2005. Harm in homeopathy: aggravations, adverse drug events or medication errors. Homeopathy 94:233–240.
Grigel, Lindy S. & Maher, Patricia. 2012. Forcing physicality: a case of Light of Saturn. Interhomeopathy March 2012. www.interhomeopathy.org/forcing-physicality-a-case-of-light-of-saturn
Holt, Shaun & Gilbert, Andrew. 2009. Beliefs about homeopathy among patients presenting at GP surgeries. New Zealand Medical Journal 122:94–95.
Scholten, Jan. 2006. Editorial April 2006. Interhomeopathy April 2006. www.interhomeopathy.org/editorial_april_2006
Wansbrough, Charles. 2006. Comment. Interhomeopathy April 2006 (i kommentarsfältet till Dam 2006a).
Wirtz, Anne. 2007. Mobile phone. Interhomeopathy March 2007. www.interhomeopathy.org/mobile_phone