Ledare: När politiken förnekar vetenskapen

Vid det årliga mötet för the American Association for the Advancement of Science (AAAS) tog dess ordförande Nina Federoff bladet från munnen och uttalade sig mycket tydligt om vetenskapens ställning i den amerikanska politiken (The Guardian 19 februari 2012). Hon sade sig vara ”livrädd” för den antivetenskapliga inställningen hos de ledande republikanska presidentkandidaterna. Det blir enligt Federoff allt svårare att ”få till stånd en realistisk konversation” i vetenskapliga frågor om t.ex. klimatförändringarna.

Barack Obama är enligt Federoff positivt inställd till vetenskapen, men blockeras av kongressen. ”Om den nuvarande presidenten är för oss, men ändå inte kan göra något för att hjälpa oss”, sa hon, ”vad kommer då att hända om det blir en republikan som ska flytta in i Vita Huset i år?”

Det finns en omfattande erfarenhet från många länder som visar att politiserad vetenskapsfientlighet kan ställa till med mycket stor skada, oavsett vilken politisk riktning det är som väljer att ta avstånd från vetenskapen. En av vetenskapens viktigaste uppgifter i ett modernt samhälle är att förse politikens och samhällsdebattens olika aktörer med en gemensam faktabas. Om stora delar av den politiska världen förnekar vetenskapen, finns det i praktiken inget annat som kan fylla denna funktion. Resultatet av denna brist på gemensam grund blir ett försämrat samtalsklimat och brist på ömsesidig förståelse. I förlängningen kan detta bidra till en oförsonlighet som hotar demokratin.

Kanske har den fördjupade konflikten mellan demokrater och republikaner i USA delvis sin bakgrund i att vetenskapen i många fall inte längre fungerar som gemensam kunskapsgrund.

För oss som försvarar vetenskapen är det viktigt att envetet fortsätta att skilja så noga vi någonsin kan mellan vetenskapliga och politiska frågeställningar. En vetenskapligt anständig klimatpolitik måste t.ex. bygga på klimatvetenskapens kunskaper om växthuseffekten och människans klimatpåverkan. Men några politiska ställningstaganden följer inte av detta. Givet att man accepterar klimatvetenskapen finns det utrymme för högst olika uppfattningar om vad – om något – som nu bör göras åt saken. Det är detta som den politiska debatten om klimatet borde handla om. Politikens beslutsmetoder och beslutskriterier kan inte användas för att avgöra hur världen är beskaffad.

För att lösa den uppgiften behöver vi vetenskapen.