Bluffen med öronljus

Sven Ove Hansson kommenterar en märklig behandlingsmetod

På www.oronljus.org säljer Stefano Zuffanelli och Maria Wallinder ”öronljus”. Det är ca 22 cm långa, smala ljus avsedda att bota sjukdomar. Man ska lägga sig på sidan och sedan förfara på följande sätt: ”Tänd ett öronljus i änden utan text, och för ljusets andra ände lodrätt in i Din yttre hörselgång. Detta sker med en lätt vridning och ett lätt tryck, så att ljuset sluter tätt vid sidorna. Placeringen är korrekt när Du kan höra det behagliga knastrandet och suset från lågan.” Ljusen sägs fungera genom att ”lågan suger upp luft ur det ihåliga vaxljuset och förbränner luft med vaxhaltiga gaser”. Användningsområdena förefaller vara många, enligt samma hemsida:

När används öronljus?

– Lindring och avslappnande
– Rengöring av hörselgångarna
– Vaxproppar
– Kroniska öroninflammationer
– Hörselnedsättning
– Lock för öronen
– Tinnitus/öronsusningar
– Klåda, irritationer, eksem i öron och bihålor
– Tryckreglerar vid huvudvärk, migrän och bihåleinflammation

Personer berättar om att deras barn som är s.k. öronbarn har blivit mycket bättre med hjälp av behandling med öronljus.”

Forskningen ger besked
Inga som helst belägg finns för att man skulle kunna bota eller lindra dessa eller andra sjukdomar med öronljus. Däremot publicerades en vetenskaplig rapport om öronljusens effekter i facktidskriften Laryngoscope redan år 1996. Forskarna gjorde praktiska försök, och konstaterade att inget öronvax avlägsnades vid användning av öronljus. Däremot rann ljusvax ofta ned i hörselgången. Ljusvaxet skiljer sig förstås från det egna öronvaxet genom att vara brännhett och genom att inte naturligt höra hemma i hörselgången. Samma författare gjorde en rundfråga till 122 öronläkare. Den resulterade i 21 redogörelser för patienter som fått skador, främst brännsår och igentäppt hörselgång, av att använda öronljus. Författarnas slutsats var att öronljus inte ska användas eftersom de ”kan resultera i allvarlig skada”.

Denna slutsats har upprepats många gånger av öronläkare och hälsomyndigheter. Senast år 2010 varnade den amerikanska Food and Drug Administration mot öronljus, och skrev bland annat följande (och jag översätter): ”FDA har inte funnit någon giltig vetenskaplig bevisning till stöd för att dessa anordningar skulle vara säkra eller effektiva för något medicinskt ändamål. Myndigheten har tagit emot rapporter om att användning av öronljus gett upphov till brännskador, blockering av hörselgången som krävde kirurgiska ingrepp, samt perforerade trumhinnor.

FDA finner det bekymmersamt att vissa typer av öronljus annonseras för användning hos barn, som kan ha ökad risk för skador och komplikationer från öronljus på grund av sina mindre hörselgångar. Spädbarn och små barn kan komma att röra sig när de använder anordningen, vilket ökar risken för brännskador från vaxet och för blockering av hörselgången.” Trots denna tydliga avrådan från medicinskt sakkunniga framhärdar Stefano Zuffanelli och Maria Wallinder i att på sin webbsajt göra reklam för användningen av öronljus på barn. I Kanada är det förbjudet att sälja öronljus som hälsobehandling. Den kanadensiska hälsomyndigheten varnar också allmänheten för att använda öronljus, med hänvisning till både hälsorisken och brandrisken.

Oklart ursprung
Öronljusens ursprung verkar inte vara känt. De verkar dock ha använts rätt länge av oseriösa ”terapeuter”. Det finns ett enkelt bondfångartrick som består i att bryta sönder ljuset när det har brunnit ned. Man finner då en brun massa i ljusets inre, och detta påstås vara öronvax som ljuset dragit ut ur örat. Dock är det enkelt att konstatera att ljusen ser likadana ut på insidan om man bränner dem någon annanstans än instoppade i ett öra. Kemiska analyser har bekräftat att den bruna massan kommer från ljuset självt. På sin hemsida säger Zuffanelli och Wallinder: ”Det var först och främst Hopi-indianerna i Amerika som kom på denna metod för mycket länge sedan.”

Detta är fel. Några belägg för att hopi-folket använt öronljus finns inte. Däremot har deras representanter starkt reagerat mot detta påstående. Leigh J. Kuwanwisiwma, chef för Hopi Cultural Preservation Office, har skrivit: ”Hopi Cultural Preservation Office känner inte till att hopifolket någonsin skulle ha använt ’öronljus’. Denna terapi ska

inte kallas för ’hopis öronljus’. Historien om öronljus ska inte referera till att de skulle ha använts av hopi-stammen. Användningen av denna falska information med hänvisning till hopi bör stoppas.” Det är enligt min mening respektlöst av de svenska öronljus- försäljarna att fortsätta sprida myten att hopi använt öronljus, trots stammens tydliga begäran att denna felaktiga information inte längre ska spridas. Ännu allvarligare är det förstås att fortsätta saluföra en ”terapeutisk” produkt som saknar positiva medicinska effekter men innebär väl belagda risker för skador. Denna affärsverksamhet är ett cyniskt sätt att tjäna pengar på att lura andra människor att utsätta sig för risker.

Källor

Anon., ”FDA Warns of Injuries From Ear Candles”, ASHA Leader April 6, 2010, s. 4.

Health Canada, ”Ear Candling” (2006). www.hc-sc.gc.ca/hlvs/iyh-vsv/med/ear-oreille-eng.php.

Matthews, Sarah (2010) ”Hopi Ear Candling – Beneficial Or Bogus?”, http://ezinearticles.com/?Hopi-Ear-Candling—Beneficial-Or-Bogus?&id=3925490.

Seely, Daniel R. M fl ”Ear Candles-Efficacy and Safety”, Laryngoscope 106:1226-1229, 1996.

Shapiro, Rose, Suckers. How Alternative Medicine Makes Fools of Us All. London: Harvill Secker 2008.

www.oronljus.org