Slutreplik om Quick-fallet

Inte ens Sven Å Christianson själv tycks vara beredd att argumentera för att hans agerande i fallet med Thomas Quick och Therese Johannessen var etiskt acceptabelt eller att de teorier han torgfört i populärvetenskapliga svenska arbeten och applicerat på Quick har någon stabil förankring i psykologisk vetenskap. I stället hänvisar han i sin replik till en fackgranskad översiktsartikel som visserligen är läsvärd men som avhandlar helt andra frågor.

Vad som nu behöver diskuteras är vad som drev Christianson att agera som han gjorde och vilket ansvar vi forskare men också jurister, polis, journalister, psykologförbund, Socialstyrelsen och bokförlag – har för att se till att något liknande inte händer igen.

Min preliminära uppfattning är att vi forskare behöver lära oss att premiera den typ av ansvarstagande och civilkurage som krävs för att ibland våga försöka folkbilda i motvind och ta konflikter med kollegor, och att övriga aktörer behöver lära sig att ibland be om och själva kontrollera skriftliga referenser till vetenskaplig originallitteratur.

Rickard L Sjöberg, Docent i medicinsk psykologi, Medicine doktor, Leg. Läkare