Ovetenskaplig folkbildning?

Publicerat i Folkvett nr 4/2009.

Det hörs på namnet att VoF gillar folkbildning. Några andra som tycker om folkbildning är de stora svenska studieförbunden: ABF, Folkuniversitetet, Studieförbundet Vuxenskolan, Medborgarskolan med flera. Emellertid ordnar studieförbunden ibland pseudovetenskapliga kurser, trots att det strider mot hela idén med folkbildning att lära ut sådant som är garanterat felaktigt.

Vi har i Folkvett återkommande rapporterat om pseudovetenskap i studieförbunden. Att VoF ser allvarligt på saken understryks av att NBV (Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet) i Örebro län utsågs till Årets förvillare 2002 ”för att ha ordnat pseudovetenskapliga aktiviteter”. NBV är naturligtvis inte ensamt bland studieförbunden om att anordna pseudovetenskapliga kurser och föreläsningar, men det var inte svårt att motivera förvillarpriset 2002 eftersom NBV tagit ovanligt flagranta felsteg.

Det är viktigt att hålla rätt proportioner i dessa frågor. Trots den kritik som förekommit i Folkvett är det inte så att studieförbunden i allmänhet är hopplöst nerlusade av pseudovetenskap. På det stora hela taget gör förbunden goda insatser för folkbildningen. Men lika viktigt som det är att ge studieförbunden beröm när de så förtjänar, lika viktigt är det att inte ignorera förekomsten av pseudovetenskap inom förbunden. Frågan är ingalunda marginell, inte minst med tanke på förbundens omfattande verksamhet, och den är dessutom principiellt viktig som indikator på förbundens kunskapssyn.

Såsom framgår på annan plats i detta nummer av Folkvett kan studieförbunden välja att inta mycket olika ståndpunkter till problemet med pseudovetenskapliga kurser i utbudet. Studiefrämjandet kommer sämst ut i den aktuella jämförelsen. En företrädare för Studiefrämjandet har i ett brev till en styrelseledamot i VoF skrivit: ”VoF får gärna kritisera ämnen (…) men vi vill inte att ni kritiserar Studiefrämjandet.” Med anledning av brevet har VoF avvecklat ett samarbete med Studiefrämjandet i Uppsala. Folkvett instämmer i bedömningen att det var riktigt att avbryta samarbetet. Förhoppningsvis kan detta tjäna som väckarklocka för flera inom Studiefrämjandet och inom studieförbunden i stort.