Hjärnkoll för barn – och vuxna

Publicerat i Folkvett nr 1/2009.

HJÄRNKOLL – så funkar synen och medvetandet. Jonathan Lindström. Stockholm: Bonnier Carlsen, 61 s. ISBN: 978-91-638-5081-3.

Årets folkbildare 2007, arkeologen Jonathan Lindström, har lyckats igen! Ämnet för hans nya barnbok är hjärnan, och det var nog en betydligt större utmaning än hans fyra föregående barnböcker om bland annat astronomi och evolutionen. Beskrivning av något så knepigt som medvetandet kräver både noggrann eftertanke och god formuleringskonst, särskilt om man som målgrupp har barn i åldrarna 7-12. Jag känner inte till någon barnboksförfattare som vågat ta sig an den utmaningen. Men Jonathan Lindström lyckas med att på ett imponerande sätt beskriva hjärnan och att redogöra för vetenskapens syn på medvetandet, dels genom sin utmärkta kombination av text och bild och därtill genom att läsaren själv får göra små övningar och tester.

Första delen av boken handlar om synsinnet vilket är det sinne som bäst belyser vår varseblivning och dess begränsningar. Klassiska enkla experiment beskrivs såsom blinda fläcken och efter-effekter på grund av uttröttning av ögats celler för färger eller rörelser. Perspektivillusioner och hur våra tolkningar av färger påverkas av angränsande färger ingår också. Även om dessa sätt att lura hjärnan vid tolkning av synupplevelser kanske är bekanta för en del äldre läsare som ska läsa boken högt för yngre så gör Lindströms teckningar upplevelserna roligare än i de flesta andra sammanhang.

Men inte bara synsinnet utan även enkla men effektfulla beröringsillusioner beskrivs som visar hur våra hjärnor väver ihop olika sinnesintryck. Synestesi beskrivs däremot inte, d.v.s. när en viss sinnesupplevelse alltid kopplas ihop med en annan (till exempel att ett ord som en viss veckodag eller en siffra alltid upplevs i en viss färg). Inte heller de mycket vanliga variationerna i röd-grönt färgseende nämns, vilket kanske hade kunnat vara ett lämpligt tillfälle att skapa förståelse för genetiska skillnader mellan individer.

Efter sinnesorganen är det sedan dags för medvetandet. Även här är exemplen klassiska och illlustrativa. Neckar-kuben kan ses på två olika sätt – men bara på ett sätt i taget. Konkurrensen mellan ögonen om medvetandets uppmärksamhet leder till att synfältets helhetsbild varierar med en del lustiga illusioner som resultat.

Lindström räds inte ens begreppet qualia som gäller de subjektiva upplevelsernas kvaliteter. Även ifrågasättandet av den fria viljan när det gäller enkla aktiviteter tas upp och belyses med ett enkelt experiment. Här blir det kanske lite väl mastigt för de yngsta läsarna och lyssnarna att hänga med i resonemangen, men det är förstås omöjligt att undvika att de blir en smula svåra och abstrakta – hjärnan är komplicerad. Andra fakta är mera lättillgängliga, som att vår medvetenhet om yttre händelser släpar efter verkligheten med en försening på så mycket som en halv sekund.

Det bitvis avancerade stoffet och de praktiska övningarna innebär nog att man ska vara beredd att avnjuta boken i flera omgångar, inte minst för att få tid att begrunda upplevelserna. För den som ska läsa boken högt för yngre barn kan det säkert vara värdefullt att först ögna igenom den och göra testerna på egen hand så att man vet hur de ska göras för att fungera.

De yngsta läsarna i målgruppen kanske inte kan förväntas hänga med i alla svängar om medvetandet, men de kommer garanterat att ha utbyte av större delen av boken och många av illusionerna. Boken rekommenderas helhjärtat: den kommer att bereda mycket nöje och väcka nyfikenhet.

Dan Larhammar
Hjärnforskare, prof. i molekylär cellbiologi, Uppsala universitet