Publicerat i Folkvett nr 3/2008.

Iakttagelser från en vistelse i Prag av Per Johan Råsmark, doktor i fysikalisk kemi, mentalist och hedersmedlem av Magický Klub Motorlet Praha.

Sisyfos är det föga hoppfulla men möjligen realistiska namnet på de tjeckiska skeptikernas förening. Om man går uppströms från Karlsbron på östra sidan av floden och svänger till vänster när man kommer till café Slavia, tidigare Václav Havels och många andra dissidenters stamställe, kommer man till den tjeckiska Vetenskapsakademin, ett stort stenhus från tiden kring år 1900 mitt emot den kubformade moderna delen av Nationalteatern. Här i en sal på översta våningen inredd i barockstil, förutom borden och podiet vid ena kortväggen som ser ut att vara från 70-talet, har Sisyfos sina medlemsmöten i form av föredrag öppna för allmänheten.

Även i Prag är publiken på skeptikermötena övervägande äldre män, men de 20-40 personer som går på mötena är bara en del av Sisyfos omkring 400 medlemmar. Dessutom har föreningen aktiv verksamhet i andra tjeckiska städer som Brno, Pilsen och Kladno där jag tror att det förekommer viss verksamhet för ungdomar.

Föredragen i Prag äger rum en gång i månaden och på tjeckiska, vilket gör att det inte är så lätt att förstå vad som sägs. Men vissa begrepp och namn kan man inte missa. Även om man är utlänning på besök förstår man meningen i föredragen om slagrutor, cold reading eller UFO och vissa skeptiker som James Randi och Martin Gardner är världskändisar.

Föreningen grundades 1995 av övervägande akademiker med Jirí Grygar i spetsen och med CSICOP som förebild. Jirí Grygar är astronom och var länge ordförande för Sisyfos och föreningens ansikte utåt.

När medlemsmötet är över har styrelsen sitt möte. Trots att Sisyfos inte bara använder Vetenskapsakademins lokaler utan faktiskt, så som jag förstått det, är en organisation kopplad till Vetenskapsakademin, så föredrar man att ha styrelsemötena på annan ort. När man går in i personalingången till Nationalteatern och fram till hissarna nickar vakterna åt en. De är vana vid att konstiga skeptiker från tvärs över gatan dyker upp då och då. Varför styrelsen valt att förlägga sina möten till en liten halvofficiell bar för anställda vid teatern är lika svårt att förstå som hur de klarade av att hitta den. Det finns inga skyltar och man får leta sig fram genom korridorerna innan man kommer rätt. Att flickor från baletten kan vara där vissa kvällar är kanske inte en av anledningarna till att man valt att ha mötena där, men jag blev lite besviken att det aldrig hände när jag var med.

Förutom föredrag har föreningen andra aktiviteter: en årlig helgkonferens med flera föredrag och den stora årliga mediahändelsen, utdelandet av föreningens pris. Priset är en stor sten målad i guld, silver eller brons, men inte lika stor som namnet på priset bludný balvan antyder. (Flyttblock är den geologiska termen på svenska, men ”förvirrande klippblock” förklarar valet av namn på priset bättre.) Priset anknyter givetvis till föreningens namn och delas ut under en väldigt imponerande eller åtminstone spexig ceremoni med procession, lagerkransar och medverkande i togor. Trots att det bara är kritiska priser som man delar ut, det vill säga de motsvarar VoFs förvillarpris, har ibland vinnare kommit för att ta emot sitt pris. Och något som är väldigt glädjande är att media inte bara rapporterar om prisernas utdelande, de är faktiskt där och gör reportage.

Mötet för utdelandet av priserna, som för övrigt delas ut i två kategorier, är lite av en happening, i alla fall det året då jag var där. Före ceremonin, på väg in i salen, har besökarna möjlighet att pröva sina paranormala förmågor både när det gäller slagrutor och metallböjning. Själva testningen är inte så rigorös som man kunde förvänta sig på ett möte för skeptiker, men desto mer underhållande, och på slutet får alla ett diplom där nivån på deras paranormala förmåga finns antecknad.

De två kategorierna för priset som finns är individuella förvillare och kollektiva dito, det vill säga institutioner eller företag. Med ett första-, andra- och tredjepris blir det rätt många motiveringar som ska läsas upp.

För den som vill se en mycket publikfriande prisutdelning finns det bilder och video på Sisyfos hemsida (www.sysifos.cz – sic). Även om man inte kan ett ord tjeckiska är det inte svårt att se vilka av bilderna som är därifrån, men att lyssna på motiveringarna ger mer om man förstår språket..

Behovet av en organiserad skeptikerrörelse är inte större i Tjeckien än på andra ställen. Det finns skillnader mellan olika länder i vilka pseudovetenskapliga teorier och rena vidskepligheter som är populära, men tjecker verkar inte vara mera benägna att tro på sådant än andra. Många utanför Tjeckien förknippar dock Prag med mystik. Där finns legenden om golem och historier om alkemisterna vid Rudolf II:s hov. En doktor Faust lär ha bott i staden och i mera modern tid märks teosofin – Rudolf Steiner höll föreläsningar på ett café i Prag. Ännu modernare är Karel Drbal (1902-1980), ett för många svenskar okänt namn, men viktig för att det var han som gjorde den stora ”upptäckten” att rakblad som man förvarar i en pyramid inte blir slöa. Drbal var ingenjör och ett namn inom tjeckoslovakisk parapsykologisk forskning även om man använde termen psychotronic istället för parapsykologi.1

Den skillnad i utbudet av pseudovetenskapliga idéer som jag kunde märka mellan Tjeckien och Sverige var att det fanns mer av ”parapsykologisk forskning” med inriktning mot pyramidforskning, aurafotografering och slagrutor i Tjeckien. Fast det intrycket är bara baserat på ett botaniserande i olika bokaffärer i Prag, ingen vetenskaplig undersökning med andra ord.

När det gäller andemedier och personer som påstår sig ha övernaturliga krafter finns de också i Tjeckien, men jag träffade inte på någon som ägnade sig åt det och märkte inte på något sätt av dem. Det sista beror nog mera på att jag inte behärskar språket än att media i Tjeckien skulle vara ointresserade av det paranormala. Men eftersom jag hade kontakter med Prags hemliga värld är det inte otroligt att jag kunde ha träffat på någon person som påstod sig ha övernaturliga krafter.

Att många skeptiker gärna ser alla scenmagiker som allierade i kampen mot lurendrejare beror på att man ofta bara känner till James Randi, Penn och Teller eller Tom Stone; men det finns många andra illusionister som inte delar dessas åsikter och det finns en gråzon mellan trollkarlar och psychics. Bland trollkarlarna i Prag träffade jag dock inte en enda som försökte framställa det de gjorde som om det var på riktigt. Över huvud taget var det få bland trollkarlarna som hade de kunskaper som behövs för att spela det spelet, och något större intresse verkade inte finnas, i alla fall inte bland de äldre.

Vid ett besök på marionett- och cirkusmuseet i Prachatice, som har en trolleriutställning, berättade museichefen att det funnits ett par mentalister i Tjeckien. En hade ett intressant nummer med en hund som kunde läsa tankar (kräver oerhört mycket träning). Men alla verkar ha jobbat med mentalism som underhållning; det är dock möjligt att andra mentalister inte kommit till museets kännedom eftersom inriktningen är mot revy- och cirkusartister.

Bland några av de yngre magikerna i Prag finns insikten om hur kraftfulla teknikerna som används av vissa personer med påstådda övernaturliga förmågor kan vara. Intresset för att lära sig teknikerna finns där men det är inte för att göra annat än trolleri som underhållning.

Prag är inte bara en vacker stad med ett rikt kulturliv, det är en stad där historia, vetenskap, nutid och mystik möts. På onsdagar övade jag muscle reading2 med en lovande ung mentalist i en klubb under Café Louvre, det café där Rudolf Steiner en gång hållit föreläsningar. Caféet, som är imponerande med högt i tak och stora fönster, har för övrigt en helt fantastisk chokladtårta. Om man tar till vänster efter att man kommit ut från Café Louvre och följer gatan ser man efter ett tag Nationalteatern när man närmar sig floden. På kvällen efter ett par timmars träning i tankeläsning är det bara att hoppa på spårvagnen eller promenera ner längs gatan för att vara med på Sisyfos möte i det stora stenhuset mittemot teatern.

Noter

  1. Kuchar, Jirí, Esoteric Prague – A guide to the secret history of the city, Eminent, Prague 2002
  2. En teknik där den ideomotoriska effekten används för att ”läsa” tankar. Tekniken är också känd som contact mind reading, Hellstromism eller psychophysiological thought reading.
Vetenskap och Folkbildning