Filosofisk hälsokontroll

Publicerat i Folkvett nr 1/2008.

Julian Baggini och Jeremy Stangroom: DO YOU THINK WHAT YOU THINK YOU THINK? The ultimate philosophical quiz book. Granta Books, London, 2006. 187 s. ISBN 13: 978-1-86207-916-8.

Jag är kluven inför denna bok. Tanken bakom känns genialisk: Baggini och Stangroom, grundare av tidskriften The Philosopher’s Magazine, vill ge oss en möjlighet att testa hur konsekventa vi egentligen är. Hänger våra åsikter ihop eller är de i själva verket fulla av motsägelser? Boken har föregåtts av en webbsajt med samma idé, att testa sig själv. Att döma av antalet människor som uppges ha svarat på frågorna på webbsajten har den blivit en stor framgång, och det är kanske det som inspirerat författarna att göra om innehållet till en bok. Det är dock inte självklart att det som passar som en webbenkät också passar i bokform.

I varje kapitel ställs läsaren inför ett antal påståenden som ska besvaras med ja eller nej, alternativt enligt en graderad skala där man svarar hur mycket man instämmer i påståendena. En del av påståendena är absurda, men tanken är inte så mycket att pröva intressanta utsagor, som att se om vi är konsekventa i det vi accepterar eller dömer ut. Kapitlen behandlar logik, religion, tabuföreställningar, estetik och etik. Boken ger ett amerikanskt intryck – en förvånansvärt stor del handlar om religion för att vara skriven av några som är verksamma i Storbritannien. Tonen är skojfrisk, en ”philosophy for dummies”, och tanken, att popularisera egentligen svåra frågor, är lovvärd. Och syftet måste väl vara en första introduktion? Författarna gör få försök att problematisera de konflikter de påpekar. Det är lite lättköpt att konstatera att den som både kan säga att universum styrs av en allsmäktig Gud och att Gud är god, får svårt att förklara allt lidande i världen. Naturligtvis är synsätten inte förenliga, men så är det heller inte en fråga om logik.

Boken börjar med en uppvärmning: en ”filosofisk hälsokontroll”. Det första testet är okomplicerat: håller jag med om att det alltid är fel att ta ett liv, att alternativa och komplementära läkemedel är lika värdefulla som vanliga läkemedel och att Michelangelo är en av alla tiders största konstnärer, eller håller jag inte med? Om det finns ett mönster i mina svar som visar att jag bedömer liknande frågor på olika sätt, finns det, med bokens terminologi, en spänning i mitt sätt att resonera. Vad denna spänning består i, och hur vanlig den är, analyseras efter testet. De följande kapitlen är uppbyggda på i princip samma sätt. En inledning, ett test, en beskrivning av hur testet ska rättas och en analys. Och här uppstår ett problem. Syftet med testerna är att illustrera och klargöra. Läsaren ska ställas inför sin bristande logik, inkonsekventa hållning till etik eller religion osv., och få en aha-upplevelse. Något jag inte visste om mig själv ska plötsligt stå klart. Men om det ska fungera måste det finnas en enkelhet och direkthet. Rättningen får inte ta för mycket uppmärksamhet och här är den tyvärr för komplicerad. När jag äntligen begripit hur jag ska göra, och gjort det, har jag inte bara glömt vad testet handlade om, utan också tappat intresset.

Författarna är nog medvetna om problemet, för de uppmanar flera gånger läsaren att inte tappa tålamodet om det verkar alltför svårt att rätta testet. Tyvärr verkar webbsajten inte längre finnas kvar, så jag har inte haft möjlighet att testa mig elektroniskt, men jag kan tänka mig att det fungerar betydligt bättre, i alla fall om rättningsmallarna är inprogrammerade. Här blir det som skulle vara bokens styrka i stället dess svaghet.

Aija Šadurskis