Friskvård av mindre värde

Publicerat i Folkvett nr 1/2007.

Stefan Bergli funderar över en egendomlig lagstiftning.

Sedan 2004 kan arbetsgivare göra avdrag för motion och annan friskvård. För att godkännas som friskvård måste aktiviteterna vara av “enklare slag” och “mindre värde”. Aktiviteterna får med andra ord inte kräva dyr kringutrustning eller kosta för mycket att utöva. Bland de aktiviteter som är godkända som friskvård finns så kallad kontorsmassage. I begreppet kontorsmassage ingår bland annat rosenterapi, akupressur, kinesiologi och zonterapi.

Eftersom jag inte känner till någon studie där de här aktiviteterna har dokumenterats som verksamma utöver placeboeffekten, blev jag fundersam över vilka studier man lutade sig mot på Skatteverket när man godkände dem. För att få reda på det skickade jag ett mejl till Skatteverkets servicejour. Det svar jag fick var: “Om de fungerar eller inte har inte Skatteverket tagit ställning till, det vi har tagit ställning till är att det ses som skattefri friskvård.”

Det kändes inte helt seriöst så jag ringde servicejouren också. Samma besked fast från en annan person: man tittar inte på om det fungerar, utan bara på syftet och att det inte kostar för mycket. För att se var gränsen går frågade jag om förebyggande handpåläggning kunde godkännas som friskvårdsaktivitet. (Med handpåläggning menar jag när man lägger händerna på någon och låter Guds energi, eller någon annan energi, gå in i kroppen och hela den.) Svaret jag fick var nej, men på min följdfråga om han kunde motivera det utifrån de regler de hade, så var han tvungen att erkänna att det kunde han inte. Han ursäktade sig med att han inte var så insatt i just de här reglerna, men så vitt han visste fanns det inget hinder för det om man tittade i de direktiv Skatteverket har.

För att försäkra mig om att jag inte hade fått fel information skickade jag ett mejl till huvudkontoret. Svaret jag fick därifrån innehöll bland annat följande citat från proposition 2002/03:123, sidan 15, där regeringen skriver:

“Ifråga om innebärden av ‘mindre värde’ i motionssammanhang och ‘enklare slag av motion och annan friskvård’ gjordes vid införandet vissa uttalanden om vad som avsågs med bestämmelserna, men i övrigt överläts det till rättstillämpningen att närmare bestämma innebörden av dem. Regeringen anser att något tydliggörande varken är möjligt eller särskilt nödvändigt.”

Den slappa formuleringen lämnar onekligen ett stort utrymme för Skatteverket att godkänna det mesta som friskvård.

Att införa ett krav på att det ska finnas vetenskaplig dokumentation på att aktiviteterna verkligen fungerar som friskvård, innan de godkänns, är inte på något sätt orimligt. Fast är det så att de verkligen fungerar kan man kanske inte längre godkänna dem som friskvård av ett annat skäl. De är trots allt inte längre av “mindre värde” för hälsan.