Vetenskapliga förräderier

Publicerat i Folkvett nr 3/2006.

The Great Betrayal – Fraud in Science. Horace Freeland Judson. Orlando: Harcourt, 2004. 463 s. ISBN 0-15-100877-9.

Enligt idealbilden ägnar man sig inom naturvetenskapen åt ett omutligt, systematiskt och objektivt sökande efter sanningar om verkligheten, med alla dess slumpmässiga och lagbundna fenomen. Det är mot denna bakgrund som fusk och bedrägeri inom vetenskapen måste uppfattas som det ultimata förräderiet. Att offentligt rapporterade vetenskapliga resultat är framtagna med korrekta metoder och absolut ärlighet är en grundförutsättning för hela verksamheten. Publicerade resultat ifrågasätts ofta, speciellt tolkningen av dem; det hör till. Däremot tas det alltid för givet att data inte är manipulerade, att fakta och omständigheter inte medvetet förvrängs och att experiment faktiskt utförts och givit de resultat som beskrivs. Likaså förväntas att det som publiceras av en viss forskare eller forskargrupp faktiskt också tagits fram av dessa och inte är stulet eller plagierat och att använda källor anges korrekt.

Horace Freeland Judson som är professor vid ett centrum för nutida vetenskapshistoria, som han själv grundat vid ett känt amerikanskt universitet, skriver om ett stort antal fall där forskare brutit mot dessa grundläggande förutsättningar för hela verksamheten. Sedan boken kom ut 2004 har ytterligare ett antal flagranta fall av forskningsfusk upptäckts och rapporterats i media. Bara det senaste halvåret har en koreansk klonare, Hwang Woo-suk, och en norsk cancerläkare, Jon Sudbø, skrivit in sig i dessa de fördömdas annaler. Ämnet måste därför betraktas som fortsatt hyperaktuellt.

Judson börjar sin bok mycket svepande och går igenom fall av fusk och bedrägeri i samhället i stort, delvis för att belägga att det finns ett samhällsklimat av oegentligheter som spritt sig till vetenskapen. Här nämns Kreugerkraschen, Enron-skandalen, Parmalat-affären med mera. På senare år har vi här hemma drabbats av Trustor-härvan och Skandiadirektörernas ohämmade plundring av ägarnas och kundernas pengar. Efter denna genomgång ger Judson en översikt av den moderna vetenskapen, dess historia, dess normer och sociologi.

I nästa kapitel följer en genomgång av vetenskapsfuskets äldre historia och i samband med detta ett försök att klassificera olika typer av oegentligheter. Pionjären Charles Babbage publicerade 1830 en bok med titeln Reflections on the Decline of Science in England, and Some of Its Causes där ett kapitel handlar om vetenskapsfusk. Enligt Babbage kan man indela oegentligheterna i ren bluff, förfalskning, manipulation och fabrikation (hoax, fraud, trimming, and cooking). Judson går sedan igenom ett antal historiska fall, åtta bedrägerier och en ren bluff, och undersöker om klassificeringen är användbar. Den rena bluffen är fallet med Piltdownmannen, ett fabricerat och utplanterat människofossil som av en del uppfattades som en äkta felande länk.

När vetenskapshistoriker satt sin lupp på kända forskares anteckningar och dagböcker har diverse oegentligheter upptäckts. Judson tar upp Isaac Newton, Gregor Mendel, Charles Darwin, Louis Pasteur, Robert Millikan, Ernst Haeckel, Sigmund Freud och Cyril Burt. De flesta av dessa tillhör ju vetenskapens största hjältar och pionjärer, trots att en del skumt eventuellt belagts. Cyril Burt är ett undantag och ett märkligt exempel på en ren bedragare som lyckades. Han blev uppburen inom sitt område och hans omfattande fusk upptäcktes inte förrän efter hans död. Han var inte heller en ren naturvetare utan hans forskningsområde låg samhällsvetenskapen nära. Det handlade om arvets kontra miljöns betydelse för studiebegåvning. Fabricerade tvillingstudier var Burts favoritmetod. Även Freud får mycket stryk av Judson.

Efter dessa noggranna bakgrundsstudier kommer Judson till det han är bäst på: modern vetenskapshistoria. Han går igenom ett stort antal fall av fusk och bedrägeri. Majoriteten av fallen ligger inom medicin och biologi. Detta beror naturligtvis på den väldiga volymen och de stora ekonomiska intressena inom dessa varandra näraliggande områden. Delvis beror det kanske på att Judsons största expertis ligger inom biomedicinen. Han har tidigare (1996) utgivit en bok om den moderna molekylärbiologins historia, The Eighth Day of Creation: Makers of the Revolution in Biology. Det betyder inte att andra områden försummas. Judson har ansträngt sig att hitta intressanta fall från många specialiteter och många länder. Han beskriver också ett antal mönster och scenarier som återkommit flera gånger och ger en ingående diskussion av hur vanligt forskningsfusk kan tänkas vara.

Mest utrymme, ett helt kapitel, ägnar Judson åt Baltimore-affären. Det beror inte på att författaren bor i Baltimore, Maryland, utan Baltimore visar sig vara en känd forskare inom biomedicin. Den affären illustrerar många av författarens poänger. En av dessa är att makt och framgång lätt ger upphov till arrogans och slarv. En annan att de som först upptäcker och larmar om fusk ofta inte blir trodda, till att börja med, och ofta råkar illa ut i sina karriärer. Många är de mänskliga tragedierna i bedrägeriernas fotspår som Judson fångar med sin fina språkkänsla.

Resten av boken handlar i huvudsak om naturvetenskaplig publicering; om dess mönster, traditioner, trender, problem och framtid. Han är mycket skeptisk till det uppburna och hyllade systemet med kollegial kritik (det engelska uttrycket är ”peer review” eller ”refereeing”). Judson menar att systemet oftast inte fungerat i de många fall han granskat. I fallet Cyril Burt, och många andra som nämns, skulle en noggrann granskning ha avslöjat fusket på ett tidigt stadium, men så skedde ej. Han menar också att det äldre systemet där en bra redaktör tog in det han gillade ofta fungerade bättre. Ett annat men sammanhängande problem är att det mesta som skrivs varken blir läst eller citerat. Väldigt mycket är bara ett spel för galleriet och publiceras för att ingå i imponerade CV. I detta sammanhang tas också upp det allt mer urartade systemet för ansökning om och tilldelning av forskningsmedel.

Judson diskuterar också ganska ingående hur datorer, Internet och sökmotorer håller på att förändra hela publiceringssystemet. Han berättar historien om Paul Ginsparg och arXiv (www.arxiv.org) som är ett arkiv för fysik där i stort sett vem som helst kan publicera vad som helst inom akademisk fysik. Där finns just nu 372 755 fritt tillgängliga dokument. Här hittade jag det enda fel jag upptäckte i boken: skaparen av dokumentpreparationssystemet Latex kallas för Leslie Lambert. Han korrekta namn är Leslie Lamport. Det finns säkert fler fel men de är inte många.

Innan Judsons bok går mot sitt slut diskuteras hur vetenskapens institutioner skall och bör hantera anklagelser om fusk och bedrägeri. Här kommer juridik in i bilden, ett speciellt i USA mycket viktigt ämne. Judson slutar sitt opus med en fin epilog. Den beskriver hur han, som själv är humanist i grunden, älskar och beundrar den moderna naturvetenskapen, och hur han lider av alla dessa tecken på dess framskridande förfall. Jag kan varmt rekommendera denna viktiga, välskrivna, eftertänksamma, kloka och underhållande bok, även om den ibland ger en skrämmande bild av vad som sker bakom fasaden.

Hanno Essén