Energimedicin – nytt paradigm på Karolinska?

Publicerat i Folkvett nr 3/2006.

Hanno Essén och Hans Isaksson beskriver, utifrån ett studentarbete på Karolinska Institutet, en viktig tankeskola inom den ovetenskapliga medicinen.

”Ett pseudovetenskapligt språk kan användas för att dölja viktiga problem.
Detta kan betraktas som ett försök att presentera nonsens som
vetenskap.”
Edzard Ernst1

Den s.k. energimedicinen verkar för den alternativa (eller komplementära eller integrativa) vårdbranschen bli vad ”Intelligent Design” numera är för de skapelsetroende biologerna: en sista tillflykt som står öppen för alla som är beredda att tro på vilken teori som helst, utan krav på stödjande fakta eller experiment, så länge den inte kan motbevisas. I båda fallen förklarar man sig stå på naturvetenskapens fasta grund, och därtill, till skillnad från den akademiska medicinen eller biologin, i dess frontlinje.

Idag presenteras många icke-naturalistiska metoder rutinmässigt som vetenskapliga. En gemensam nämnare för dessa är nyckelordet energi. Det kan hos de flesta alternativmedicinska teoretiker bytas ut mot samma synonym som en modern begreppsanalytiker föreslagit för homeopatins verkande princip: ”för mig okänd eller oiakttagbar”. Detta byte vore att rekommendera bl.a. för terapeuter som hävdar att de förmedlar eller påverkar vår livskraft, bioenergi, chi, kosmiska energi, élan vital, ande, subtila energi, universella livsenergi, läkande kraft, och så vidare.

Näst efter homeopati och akupunktur förefaller bioresonans vara en av de vanligaste alternativmedicinska metoderna på kontinenten, och man kan befara att den är på uppgång även i Sverige, varom ett antal etablerade centra på senaste år vittnar.

Den gängse modellen för organismen kan inom bioresonansen i typiska fall se ut såsom följer:

”Bioresonansterapi är en gren inom området energimedicin. Egentligen kan man säga att alla be-handlingar påverkar människan via en resonanseffekt på kroppens celler på grund av att våra celler tar emot och sänder ut frekvenser inom specifika frekvensintervall…

Människan liksom djur eller växter är omgiven av ett elektromagnetiskt fält som är en förtätning av de enstaka cellernas svängningar. Den tyska fysikern dr A Popp […] har genom sin forskning bevisat att cellerna kommunicerar via detta kroppens, organismens Internetsystem. Den biokemiska processen, informationen kommer i efterhand, ett andrahandsfenomen som ett resultat av svängningsinformationen. Dr Popp har även bevisat att det går att styra biokemiska processer i cellerna genom att påverka deras svängningsfält, informativa datafält.

Om man studerar Albert Einsteins formula E=mc2 då förstår vi att materia är ingenting annat än utkristalliserad, komprimerad, förtätad energi, förtätat ljus. Det vi kallar materia är ingenting annat än energi i sitt lägsta och trögaste tillstånd och allting sänder ut och tar emot frekvenser inom olika intervall”.2

Självfallet har framsynta entreprenörer utnyttjat dessa rön, inte bara för att utsätta patienter för meningslös diagnostik och verkningslösa behandlingar, utan också för att sälja kostsam apparatur till förhoppningsfulla terapeuter, vilket vi lätt kan notera på Internet. Men konceptet erbjuder även goda nyheter för alla de alternativa terapeuter som söker en pseudovetenskaplig modell som å ena sidan förklarar varför deras respektive metod att förmedla eller ”balansera” humanenergi är så särskilt verkningsfull, och varför den förtjänas att integreras med den naturvetenskapligt grundade medicinen.

Ett elevarbete från 2004 av Sven Tostar, framlagt vid Karolinska Institutet, sträcker i detta avseende ut en hjälpande hand.3 Denna uppsats tycks citeras mycket inom den energiterapeutiska branschen. Ledaren för KI:s Centrum för studier av komplementärmedicin, Torkel Falkenberg, var handledare. I förordet framhåller Tostar att ”skolmedicinen” – en markörfras, som anhängare av alternativmedicinen känner igen varandra på, och som syftar på den naturvetenskapligt grundade läkekonsten – domineras av ett biokemiskt perspektiv, som han uppenbarligen anser sig vara färdig med. Den energimedicin han ämnar behandla ser i stället människan på det biofysiska planet.

Tostar hävdar att energimedicinen är ett område som troligen väntar på sitt ”paradigmskifte”. Thomas Kuhns bok om vetenskapliga revolutioner som paradigmskiften har anammats av diverse pseudovetenskapare som sålunda väntar på paradigmskiftet som skall ge upprättelse åt den missförstådda sanningens martyrer. Ytterst få av de stora banbrytarna inom vetenskapshistorien har sannolikt ägnat sig åt att vänta på något paradigmskifte. De flesta fysiker, vetenskapsfilosofer och idéhistoriker är idag överens om att Kuhns syn på utvecklingen är föga träffande och för det mesta helt missvisande.

Tostar framhåller, som brukligt i sammanhanget, att upp emot 50% av befolkningen testat KAM-terapier (komplementär och alternativ medicin). Det kanske kan intressera en marknadsundersökare, men som vetenskapligt argument är detta ungefär lika intressant som att framhålla att lika många tror på helgon, astrologi eller slagrutor.

I sin precisering av mål och syften vill Tostar dels sammanfatta teoretisk grund och förklaringsmodeller, dels studera den vetenskapliga grunden för teorierna. Redan denna uppdelning verkar märklig. Det inom vetenskapen normala är att man först fastställer att det som man vill förklara verkligen finns, t.ex. healingens, bioresonansens eller homeopatins påstådda botande i frånvaro av läkemedelssubstans. Därpå testar man teoretiska modeller mot empiriska resultat. Båda är en integrerad del av den vetenskapliga metoden och en sund återkoppling dem emellan är det som för vetenskapen framåt. Som vi ser det stupar Tostars projekt redan på startlinjen, eftersom det måste anses som ytterst tvivelaktigt att det han vill studera över huvud taget existerar.

Tostar framhåller att det finns två sätt att förhålla sig till nya påståenden: att jämföra med vad man redan vet, eller att försöka förstå det nya i sig. Här svindlar tanken. Kan man alltså försöka förstå något nytt i sig utan att jämföra med vad man redan vet? Det kunde vara intressant med exempel på detta. Religiösa trossatser måste man kanske ta till sig utan att utgå från det man redan vet. Men då rör det sig inte om att förstå, utan om att acceptera dogmer. Författaren använder sig av diverse citat, så här vill vi kontra med ett sådant: ”Den enda källan till kunskap är erfarenhet” (Albert Einstein).

Mycket som står skrivet i Tostars uppsats är korrekt och välkänt. När han försöker gå vidare, och rent av ”förstå det nya i sig”, går det däremot galet. Tostar verkar tro att fysiken är nyckeln till en bättre medicinsk vetenskap, kanske i förhoppning om att gräset alltid är grönare på andra sidan. För en fysiker är arbetets huvudbudskap nonsens. Att ”allt är energi” är i någon mening en trivial sanning i fysiken, men den löser inga problem i sig och kräver inga ”paradigmskiften”. Sådana påståenden stöter man ju ofta på: ”allt är sociala konstruktioner” eller ”allt är politik”. I förstone kan dessa påståenden kanske låta ut som djupa insikter, men informationsinnehållet visar sig vid en närmare analys alltid vara nära noll.

Man misstänker därför att Tostar, som så många alternativterapeuter, snarast uppfattar energi som en metafor för något allmänt fint, esoteriskt och lite mystiskt. Bland annat citerar han skrifter där begreppet qi inom traditionell kinesisk medicin identifieras med energi, even-tuellt en ”okänd form” av sådan.4

Fysiken i Tostars uppsats är ibland lite komisk och vittnar om att hans kärlek till detta ämne tyvärr tycks vara obesvarad. Några exempel bland många: ”En molekyl innehåller olika laddade komponenter som elektroner, protoner och sidokedjor som aminosyror etc.” Skulle alltså aminosyrors laddning vara av annat slag än den i elektroner och protoner? Så är det alltså inte. Elektroner och protoner är de enda laddade elementarpartiklar som finns i normal materia. Vidare får vi veta att nästan all biologisk materia är halvledande. Varför kämpar då elektronikindustrin med det besvärliga kislet när billiga biologiska material finns att tillgå? Supraledning är det också gott om. Pauling och London lär, enligt Tostar, ha ansett att bensenmolekylen vore supraledande. Det må så vara, men ingen tror längre på det. Supraledning är en fasövergång, ett emergent fenomen, som kräver ett stort antal partiklar för att existera. Bensenmolekylen består av sex kolatomer och sex väteatomer.

Tostar förklarar också att biokemister har fel när de tror att molekyler måste vara i ”kontakt” för att växelverka. Vi tvivlar på att biokemister tror det. Vi inbillar oss att det är välkänt att ordet kontakt är föga väldefinierat för molekyler. Vattnets roll och dess växelverkan med biologiska molekyler diskuteras också. Det mesta är sant, men välkänt, och utgör knappast något stöd för de läror Tostar försöker sprida.

En märklig passage måste dock nämnas. Enligt Tostar har beräkningar visat att DNA-molekylen är instabil och skulle flyga i bitar om den inte stabiliserats av vattnet. Oavsett vilka auktoriteter som här åberopas är detta uppenbart trams. De flesta studenter har väl i läroböcker sett elektronmikroskopbilder på DNA-trådar (som inte flugit isär). I stället är det så att DNA-molekylen är ovanligt stabil. Det är därför man kan studera neandertal-DNA i fossil nästan trettio tusen år efter artens utdöende.

Diverse termer återkommer i uppsatsen gång på gång. BCEC, som står för biologiskt slutna elektriska kretsar, är en av dem. En viss Björn Nordenström skall ha föreslagit att sådana kretsar är viktiga för läkning. Där sägs finnas ständigt cirkulerande energi och elektriska strömmar. Hur mycket energi (joule, kalorier, watt) och hur mycket ström (ampere) berättas dock icke. För att behandla ett område som kallas energimedicin diskuteras mätning och beräkning av energi i välkända fysikaliska enheter väldigt lite. En grundläggande omständighet som att man får sin energi från livsmedel som oxideras av luftens syre nämns överhuvudtaget inte.

Det sägs att en viss John Zimmerman har uppmätt (eller något i den stilen, fältet sägs ha legat utanför kalibreringsområdet för instrumentet) kraftigt förhöjda magnetfält från händer på personer som sysslar med healing. Hela episoden skildras här, i andra hand, som anekdotisk bevisföring. Vad har sådana uppgifter i en vetenskaplig uppsats att göra? Om denna upptäckt kunde reproduceras under kontrollerade omständigheter skulle det vara en vetenskaplig världssensation och leda till om inte Nobelpris, så åtminstone Randis miljon dollar, kanske båda.

Riktigt dålig blir uppsatsen när den kommer till homeopati. Tostar nämner grundprinciperna för homeopatin och säger sedan att många försök gjorts att förklara dem. Han verkar helt ovetande om att det inte finns några belagda homeopatiska effekter att förklara. Bioresonans tas också upp i den lista där energimedicinens områden gås igenom.

När Tostar kommer till sin hypotetiska ”sammanfattning” (s. 46) visar det sig att han delvis ordagrant citerar bioresonansens s.k. teorier: ”Att den verkliga människan primärt är ett elektromagnetiskt fält som sekundärt ger upphov till en biokemisk, materiell kropp”. Han kanske betraktar elektromagnetiska fält som andliga? Vidare: ”Att störningar i människans elektromagnetiska fält i form av felfrekvenser kan återställas för att förebygga sjukdom för att behandla sjukdomarnas orsaker”.

Bioresonansen lanserades för 30 år sedan, men vid vår senaste sökning på Medline fann vi bara en enda klinisk kontrollerad studie av dess förmåga att bota en enda sjukdom. Vi citerar slutraderna: ”I betraktande av de höga kostnaderna och de falska utfästelser som befrämjarna av detta slags behandling orsakat drar vi slutsatsen att bioresonans inte har någon plats i behandlingen av barn med atopisk dermatit.”5

Man kan undra varför Tostar valt att bygga sitt nya paradigm på denna bräckliga grundval? Han för sin hypotes vidare ut i det blå och ger grönt ljus för alla slags healers och energiterapeuter: ”Att människan har en inbyggd förmåga att stimulera läkning hos andra, genom att själv avge elektromagnetisk energi med frekvenser i ELF-området”. Tostar säger sedan att han tror att man inte behöver tillgripa magi för att förstå den ”energetiska sidan” av människan. Det låter ju betryggande.

Han påstår också att han visat att området inte är flummigt och att det finns mycket forskning. Men forskningens kvalitet, inte dess kvantitet, är det som avgör om den är vetenskaplig eller flummighet. Och forskningens kvalitet och metoder berörs inte alls. Statistisk signifikans och dubbelblindning verkar vara okända begrepp för Tostar.

När det gäller saker som homeopati, bioresonans och healing etc., har han dessutom rent sakligt fel. Dessa terapier är inte bara flummiga, utan har granskats vetenskapligt i upprepade studier. De har aldrig kunnat visas ha någon säkerställd medicinsk effekt. Under sådana omständigheter nämner Tostar ibland att saken är ”kontroversiell”. Ordet skall utläsas som att praktiskt taget ingen i den akademiska världen tror på dessa terapiers effekt.

Intressanta inomvetenskapliga kontroverser finns förvisso, men tas inte upp i någon större utsträckning. Det kan slutligen vara värt att framhålla att det finns forskare som sysslar med biofysik professionellt och ytterst seriöst. Vi tror att det flesta av dem skulle rysa vid tanken på att bli sammanförda med det som behandlas i denna skrift. Tostar ser biofysik som någon slags alternativ till en materialistisk och trångsynt kemisk syn på biologin. Av någon anledning undandrar sig de flesta av hans auktoriteters energimedicinska idéer normal vetenskaplig testning, oftast genom att vara alltför svepande och diffusa.

Tostar bär inte huvudansvaret för att KI publicerat denna ovetenskap. Det är dock förvånande att hans handledare inte ens har förmått rätta de grövsta sakfelen. Det frågor om fysik, men också att uppsatsen återger de vanligaste propagandalögnerna som man finner t.ex. på alternativmedicinska säljsidor på Internet. KI:s Centrum för studier av komplementärmedicin borde åtminstone i efterhand ha kompetens och ryggrad nog för att inse man släppt ifrån sig ett undermåligt alster.

Noter

  1. E. Ernst, ”Bioresonance, a study of pseudo-scientific language”, Forsch Komplementarmed Klass Naturheilkd. 11(3), 2004, s. 171-173.
  2. <www.innovumfriskvard.com/Html/energimedicin.htm>
  3. Sven Tostar, ”Energimedicin och det biofysiska paradigmet: en litteraturstudie”, Karolinska Institutet, Stockholm, vt 2004, projektarbete 8p, termin 11, 56 sidor. Uppsatsen är tillgänglig på <www.livshalsa.se>.
  4. Allt detta är pseudovetenskapligt allmängods och har diskuterats i Folkvett tidigare (Essén & Isaksson, Folkvett 4/1998). Bra böcker om energi i biologin är: J. Wrigglesworth, Energy and Life (1997) och R. McNeill Alexander, Energy for Animal Life (1999).
  5. M. H. Schoni, W. H. Nikolaizik, F. Schoni-Affolter, ”Efficacy trial of bioresonance in children with atopic dermatitis”, Int Arch Allergy Immunol. 112(3), 1997, s. 238-246.