Hollywoodfysik – folkvett i filmens värld?

Publicerat i Folkvett nr 2/2006.

Kaaaabooom, hjälten flyger ut genom fönsterrutan. Röken skingrar sig sakta och det enda som hörs är ljudet från krossat glas under hårda kängor… Patrik Norqvist och Krister Wiklund frågar: Är den här filmsekvensen realistisk?

Hur roligt är det egentligen att se en gammal träkloss långsamt släpas i en tråd uppför ett lutande plan? Många ler kanske igenkännande när vi säger att fysikämnet ofta uppfattas som tråkigt i våra grundskolor. Kanske är det till och med så att misslyckade demonstrationsförsök är det roligaste och mest minnesvärda man har med sig från fysiklektionerna?

Det här är ju inget nytt problem och många duktiga pedagoger har långt före oss kämpat med att försöka inspirera sina elever till att upptäcka glädjen i att kunna beskriva och förstå världen runt omkring oss. Vi, två fysiklektorer vid Umeå universitet, har som så många andra engagerat oss i att försöka ge en positiv och lekfull bild av naturvetenskapen.

Att kunna överföra lite av vår egen lite galna nyfikenhet och glädje av att med enkla fysikaliska samband kunna beskriva vår omvärld är därför huvudmålet med vårt populärvetenskapliga projekt. Vi vill försöka förmedla den fascination som vi själva känner inför fysikens sätt att betrakta världen.

I våra försök att inspirera elever och lärare har vi provat några olika sätt att angripa problemet. En del av vår repertoar består av att bjuda in högstadie- och gymnasieklasser till vår institution där vi tillsammans med eleverna genomför enkla experiment och ger föreläsningar konstruerade att inspirera och öka nyfikenheten för naturvetenskapen. Här använder vi oss bland annat av ”fysikleksaker”, det vill säga enkla manicker som vi antingen byggt eller köpt in och som trots sin enkelhet uppvisar ett spektakulärt beteende. Genom att överraska eleverna försöker vi få dem att börja fundera, och genom att sedan förklara experimenten med enkla ord överför vi förhoppningsvis lite av vårt sätt att tänka.

Under hösten 2005 har vi utökat vårt artilleri med det vi kallar ”Hollywoodfysik”. Det innebär helt enkelt att vi kokar ihop föreläsningar där vi visar väl utvalda filmklipp som vi sedan diskuterar utifrån en fysikers perspektiv. Från dessa filmklipp blir det uppenbart att i Hollywood gäller ofta inte fysikens lagar, där råder istället ”Hollywoodfysik”. Mellan filmklippen försöker vi lägga in några experiment som vi djärvt utför under våra presentationer, som kontrast till den påhittade filmfysiken. Hela föreläsningspaketet är inlindat i vad vi tror är humor, mestadels för att avdramatisera fysik i vardagen, eller kanske rättare sagt fysik i Hollywood.

Idén till ”Hollywoodfysik” är inget nytt och det är flera före oss som gjort liknande saker.1 Att ämnet är intresseväckande märks bland annat av ett relativt stort intresse från media, både lokalt och nationellt, och därav denna artikel.

Vilka exempel från filmens värld tittar vi då på?

Det finns en uppsjö med felaktigheter. Några av de vanligaste är:

Personer som blir skjutna slungas bakåt med väldig kraft, medan rekylen från skjutvapnet är obetydlig.

Detta stämmer inte med verkligheten! Enkla räkningar och fysiksamband säger oss att skytten får lika stor total kraft2 bakåt från vapenrekylen som den som blir skjuten får i kulans färdriktning. Är skytt och offer lika tunga borde de flyga iväg lika långt. Är skytten lättare skulle skytten flyga till och med mer bakåt än den som träffas.3 Med normala skjutvapen är dock inte rekylkraften så stor, så varken skytt eller offer borde påverkas nämnvärt.

Stora bullrande explosioner i rymden, och välkammade astronauter.

I rymdfilmer sker ofta storslagna ljudliga explosioner, explosionsrester brinner upp och röken från branden stiger uppåt. Detta innebär att ett stort antal naturlagar bryts. En rymdstation i rymden kan förvisso explodera, i stationen kan finnas explosiva ämnen. Men denna explosion skulle vara ljudlös för en observatör utanför rymdstationen. Ljud kan inte färdas i vakuum (tomrum) eftersom en ljudvåg trycker ihop och tunnar ut det medium som den rör sig i. Detta är lika uppenbart för en fysiker som att en vattenvåg inte kan färdas utan vätska. Att sedan resterna brinner utan syre bryter mot andra lagar, liksom att den varma röken från branden stiger i en tyngdlös rymd. Andra saker som man bryter mot i rymden är att håret hos skådespelarna inte är tyngdlöst utan håret hänger välkammat neråt trots att håret i tyngdlöst tillstånd borde spreta åt alla olika håll.

Små heliumballonger klarar av att lyfta tunga saker.

Det finns i filmens värld flera exempel på personer som flyger till väders med heliumballonger. Även om det förvisso är sant att en heliumballong är lättare än den omgivande luften och därför stiger, så är lyftkraften från en ballong man köper på tivoli mycket liten. Man kan räkna på detta eller varför inte själv göra ett enkelt experiment och då se att lyftförmågan från en ballong som mest bara är några gram. För att lyfta en normalstor person krävs tiotusentals ballonger. En barnvagn lyfter vid drygt 5000 ballonger, inte vid ca 20 som det finns exempel på i filmens värld.

Är det då viktigt att känna till vad som händer i verkligheten? Är vi inte lika lyckliga om vi tror att filmens värld följer naturens lagar? Svaret på detta är nog att man ofta är lika lycklig ovetande. Dock finns det några uppenbara undantag, bland annat:

Bilar exploderar vid minsta kollision.

Varje film med sjjälvaktning låter minst ett fordon explodera vid en krock. Detta stämmer dåligt med verkligheten, då exploderande bilar är mycket ovanligt. Det finns flera exempel bland annat i USA då personer suttit fast i brinnande bilar och ingen räddat dem för att de varit rädda för att bilen ska explodera. Vidare finns det bilister som dumt nog inte använder bilbältet bara för att de snabbt ska kunna ta sig ur bilen om den tar eld.

Glasrutor pulveriseras då man hoppar ut genom dem.

Då personer i filmer kastas eller hoppar ut genom en fönsterruta, så pulveriseras glaset och den som far genom fönstret får ofta ingen skada. Det glas som används i filmens värld är mycket annorlunda från vanligt glas, annars skulle inte ens den mest galne stuntman våga flyga genom ett fönster. Om man kastar någon genom ett fönster bildas sylvassa glasskärvor som kan ge dödliga skärsår. Glasen i våra fönster är dessutom ofta dubbel- eller trippelglas, så troligen skulle den som flyger mot fönstret inte ta sig igenom till andra sidan utan fastna bland de mycket otrevliga glasskärvorna.

Även flaskor som slås i huvudet på skådespelare är gjorda av speciellt lättkrossat glas som inte alls ger de skador som riktiga flaskor skulle ge. Över huvud taget blir skadorna på skådespelare som utsätts för olika typer av slag och sparkar overkligt liten, men exakt hur mycket värre skadorna i verkligheten skulle bli överlåter vi med varm hand till den medicinska vetenskapen att reda ut.

Vi har ovan presenterat lite av den märkliga fysik som används i filmens värld. Det bemötande vi hittills fått från våra åhörare gör att vi är övertygade att detta koncept kan användas både som undervisning och underhållning. Den närmaste framtiden hoppas vi kunna utveckla konceptet till att innehålla fler experiment som visar på skillnader mellan film och verklighet. Till vår hjälp har vi en nybildad studentgrupp4 som har i uppgift att utveckla och demonstrera spännande experiment.

Avslutningsvis en uppmuntran till er som orkat läsa hela artikeln. Ni har fått med er vetskapen att när hjälten långsamt går bort från den pulveriserade glasrutan ackompanjerad av ljudet från krossat glas under hans hårda kängor, så bevittnar ni inte en realistisk filmsekvens.

Noter

  1. Se t.ex. <www.intuitor.com/moviephysics/>.
  2. Egentligen total impuls, vilket är medelkraft gånger tid.
  3. Resonemanget är lite förenklat. Resultatet påverkas även en del av t.ex. personernas grepp mot underlaget och hur personerna står.
  4. Gruppen tillhör det internationella nätverket EuroPhysicsFun, <www.europhysicsfun.org>.