ABF:s tidning Fönstret förvillar

Publicerat i Folkvett nr 3/2005.

Per Sundgren är suppleant i ABF Stockholms styrelse. I denna debattartikel vänder han sig mot tendenser i studieförbundets egen tidskrift.

ABF:s tidning Fönstret ägnar en stor del av sitt senaste nummer (nr 5/2005) åt motsatsen till folkbildning, nämligen den business i form av New Age-vidskepelse som sedan några decennier brett ut sig i västvärlden. “Mystik: Det vi alla upplever men få vågar prata om” lyder den introducerande rubriken på tidningens framsida. Att diskutera andlighet inom folkbildningen är i högsta grad legitimt, men jag vänder mig mot tendensen, som genomsyrar numret, att förkasta förnuft och vetenskapliga förklaringar.

Uppgiften för en folkbildning värd namnet borde vara att kritiskt granska denna vidskepelse, inte att göra reklam för den. Redaktörerna Swedenmark och Wennström antyder inledningsvis att eländet i dagens värld beror på att den andliga dimensionen gått förlorad, på en övertro på vetenskap och förnuft. Självklarheter och plattityder – som att vi alltid utgör en del av en helhet – presenteras som djupa sanningar. Men som så ofta, inte minst inom New Age, har man samtidigt som vetenskapen misstänkliggörs uppenbarligen behov av att söka stöd för sina teorier inom vetenskapen. Detta stöd levereras av “fysikern och författaren” Danah Zohar som på traditionellt New Age-manér tar kvantfysiken till utgångspunkt för sina nyandliga teorier. Zohar presenteras på följande sätt: “Kvantfysiken river ner föreställningen om att människan endast är en kugge i ett gigantiskt världsmaskineri. Enligt Danah Zohar lever vi i en ständig växelverkan både med människorna och naturen runt omkring oss.”

Vilka nutida vetenskapsmän, naturvetare eller humanister, påstår att vi är kuggar i ett mekaniskt maskineri? Denna mekaniska världsbild som Zohar tillskriver Newton påminner i själva verket mest om de ståndpunkter som under några år i slutet av 1700-talet intogs av en del franska upplysningsmaterialister. Att idag bekämpa denna världsbild kan bara liknas vid att slåss mot väderkvarnar. För det är just det Zohar gör när hon ger sken av att det idag skulle pågå en vetenskaplig strid inom den moderna fysiken mellan anhängare av Newton och av kvantfysiken. I en direktintervju utvecklar Zohar temat och ställer “Newton-fysiker” mot “kvantfysiker”. Newtonfysiken står för “en värld av säkerhet, förutsägbarhet och toppstyrning”, kvantfysiken “låter oss dra nytta av ovisshet, oförutsägbarhet och okontrollerad egen organisering.” Medan Newton-fysiker framhåller “svar […] isolering och fixerad identitet” står kvantfysiker för “ett holistiskt förhållande, gemensam utveckling och identitet som ständigt växer som en konsekvens av relationer.”

Denna motsättning mellan Newton-fysik och kvantfysik har sedan enligt Zohar en parallell på det psykiska området, där “Newton-självet” berövat den fria viljan ställs mot “kvantsjälvet” som på grund av att det har en “våglik natur” också har valmöjligheter, ansvar och handlingsförmåga. Zohar säger visserligen anspråkslöst att vetenskapen inte idag kan bedöma om tesen om kvantsjälvet är vetenskapligt korrekt, men hela presentationen av och intervjun med Zohar andas att hennes teorier skulle ha vetenskapligt stöd. Och hela tiden leds läsaren underförstått i detta nummer av Fönstret att tänka att nog är denna kvantandliga världsbild överlägsen det mekaniska kugghjulsmaskineri som Newton står för.

Den bild som i Fönstret ges av den moderna fysiken och vetenskapen över huvud taget är som jag ser det skrämmande okunnig. För att verkligen ge auktoritet åt Zohars kvantmystik presenteras hon som “fysiker”, vilket är djupt vilseledande. Danah Zohar har på elementär nivå studerat naturvetenskap, men framför allt religion, psykologi och filosofi. Hon har inte ägnat sig åt någon naturvetenskaplig forskning eller producerat något av vetenskapligt värde inom något som helst vetenskapligt fält. Det räcker att ta del av hennes hemsida för att kunna konstatera detta. Hon är idag tillsammans med sin man, psykiatern Ian Marshall, framför allt verksam som föreläsare inom området ledarskapsutveckling och säljer sina tjänster med förkärlek till stora multinationella företag.

Zohars bok The Quantum Self (1990), på svenska Kvantjaget, recenserades utförligt och kritiskt i Folkvett 1994:3-4. När Swedenmark och Wennström skriver att hennes tolkningar av kvantfysiken kritiserats av “vissa” västerländska vetenskapsmän för brist på vetenskaplighet är också detta djupt vilseledande. Faktum är nämligen att det inte finns något som helst stöd i etablerad vetenskap för hennes teorier. Endast inom kretsen av de New Age-frälsta kan hon finna stöd för sina teorier. På nätet är det också dessa paranormala hemsidor som hänvisar till hennes skrifter, inga vetenskapliga auktoriteter.

Självklart ska vi inom ABF diskutera andliga och existentiella frågor. De är viktiga. Men för den skull finns ingen anledning att göra reklam för den värsta formen av ovetenskaplighet och New Age-mystik. Det förvånar mig att Fönstrets redaktion helt tycks ha kapat förbindelsen med den socialism och upplysning som är arbetarrörelsens ideologiska grund. För att veta att vi människor består av kropp och själ, känsla och intellekt, och framför allt att vi är en del av en större verklighet och att vi kan påverka denna verklighet, behöver vi inte gå omvägen över nyandliga kvantteorier. Tvärtom är det genom att knyta an till våra ideologiska rötter som vi kan finna ett innehåll och en mening i livet. Vad kan förresten vara mer meningsfullt än att den stund som vi finns på jorden arbeta för en bättre och rättvisare värld, så att fler människor får möjlighet att njuta av allt det som livet kan bjuda?