Från New Age till skepsis

Publicerat i Folkvett nr 4/2004.

Karla McLaren, som varit en ledande figur inom New Age-rörelsen i trettio år samt skrivit flera böcker om chakras, auror, healing och olika slags synska förmågor, har i en lång självutlämnande artikel (Sceptical Inquirer, maj 2004) beskrivit hur hon rört sig bort från rörelsen. Här följer utdrag i översättning av Göran Adevik.

”Jag är inte riktigt säker på hur jag skall presentera mig, utom kanske med denna parafras: ‘Jag har sett fienden och hon är jag.’. Jag är författare och healer (eller rättare sagt var, faktiskt) i den metafysiska kulturen. (…) Jag har nu studerat tillräckligt med skeptisk och naturvetenskaplig information om paranormala förmågor och händelser för att ifrågasätta många av de grundvalar på vilket mitt arbete baserades. (…) Just nu säger min webbsajt att jag har tagit ledigt. Jag har ställt in alla workshops, upphävt flera bokkontrakt och jag håller på att långsamt dekonstruera min karriär. Jag har kastat filer, e-mail och brev – tusentals brev – från folk som anser mig vara en expert. Jag avböjer alla förfrågningar om intervjuer och konsultationer och jag återvänder till skolan för att få min examen i sociologi och beteendevetenskaper. Om jag skriver ännu en bok om New Age-kulturen så vill jag skriva den som en sociolog – inte som en mystiker eller som en förnekare, ty ingendera av dessa inställningar skulle vara till någon större hjälp för folk från min kultur.”

Det har inte varit en lätt process:

”Jag såg så mycket när jag reste och talade med folk i min kultur och så mycket av det oroade mig, så jag började använda Internet för att organisera detta jordskred och bekanta mig själv fullt ut med information om mitt område. Det var en skakig resa, mycket milt uttryckt. Jag vadade in i er kultur efter information som jag så väl behövde och det slutade med att jag förlorade min egen kultur i processen. Under de svåraste passagerna skämtade jag om att jag skulle behövt rycka upp mig för att bli enbart desperat – och att jag skulle behövt lugna ner mig för att bli endast rasande. Jag arbetar mig fortfarande igenom detta. (…) Vad jag inte förstått förrän nyligen är att när man börjar ifrågasätta dessa trosföreställningar så uppstår en dominoeffekt som slutligen välter hela ens korthus – inget förblir stående. Att starta frågeprocessen är en mycket farlig sak och folk i min kultur verkar förstå det på ett undermedvetet plan.”

Skolan gav inte någon träning i kritiskt tänkande:

”I min utbildning fick jag inte de färdigheter jag behövde för att hjälpa mig förstå vad som hände när New Age och metafysiska idéer och tekniker tycktes fungera. Min empiriska erfarenhet ”bevisade” giltigheten av saker som synskhet, aura, chakra, kontakt med de döda, astrologi och liknande – och jag hade på den tiden mycket lite i min intellektuella arsenal som hade kunnat hjälpa mig att förstå vad som verkligen pågick. Till exempel: en förståelse av cold reading skulle ha hjälpt en hel del. Jag visste inte vad cold reading var förrän jag såg en professionell magiker och avslöjare, Mark Edward, använda cold reading i ett temaprogram från ABC News här om året. Jag förstod inte att jag länge hade använt en form av cold reading i mitt eget arbete! Jag fick aldrig lära mig cold reading och jag avsåg aldrig att lura någon – jag upptog helt enkelt tekniken genom ”kulturell osmos”.

För dem som befinner sig i New Age-kulturen är det svårt att identifiera sig med den bild av bedragare, hycklare eller duperade som skeptikerrörelsen målar upp:

”Jag kunde inte identifiera mig med det humbugbaserade arbetet och de instabila personligheterna som så gärna lustmördas av den skeptiska kulturen. Jag avsåg nämligen aldrig att lura någon. Detta gjorde inte heller någon av mina vänner och kollegor. Jag arbetade på området för att jag hade en djup och varaktig omsorg om människor och en ärlig önskan att vara till hjälp inom min egen kultur. Tillgång till klarsynt och omsorgsfullt presenterat skeptiskt material skulle ha hjälpt mig (och andra med mig) vid varje steg på vägen – men jag hade ingen som helst information av detta slag. Det berodde på att jag helt enkelt inte kunde identifiera mig med det. Inte förrän nu.”

McLaren beskriver hur hon länge försökt diskutera rörelsens idéer:

”På en nivå är min berättelse inte typisk, för jag är inte bara en New Age-troende som slutligen vaknade upp. Även om det är ovanligt och kanske rent av okänt att någon i min ställning gör en fullständig helomvändning så tror jag dock att den process som jag genomgick är ganska typisk. Jag började i min ungdom (genom direkt erfarenhet) med att få inpräntat i mig att de saker jag lärde i New Age och metafysiken var sanna, och att förnekare bara var just detta. Efter en tid började jag emellertid ifrågasätta saker som jag märkte inte passade – anomalierna, kurerna som inte fungerade, idéerna som föll isär när man verkligen skärskådade dem och så vidare. Jag skrev passionerat om svårigheterna jag såg i min kultur och jag blev även en förnuftets röst. Sorgligt nog stötte jag, varje gång jag försökte utforska sådant som störde och oroade mig, emot en vägg. Den väggen, uppbyggd av kulturella skillnader och årtionden (eller århundraden) av misstro, betydde att jag inte kunde finna något inom min kultur som kunde hjälpa mig att tänka kritiskt. Kritiskt tänkande och skepticism lever i en annan värld än min – de lever på andra sidan en avgrund där ingen bro och ingen säker passage finns. Det var inte förrän jag blev medlem av webbrörelsen som jag kunde företa den farofyllda resan över den avgrunden och slutligen landa på fast mark. (…) När jag skrev mina böcker och radioprogram måste jag skriva och tala så försiktigt att de flesta behövde två eller tre genomläsningar för att räkna ut att jag direkt utmanade många av grundvalarna på vilka New Age bygger.”

Det finns flera sätt att närma sig varandra:

”Jag vet några naturvetenskapliga typer som arbetar i New Age-kulturen och försöker bevisa att chi existerar eller att bön hjälper (eller vad de nu håller på med just denna vecka). Det finns en faslig massa naturvetenskaplig jargong över hela New Age just nu och fast det är sorgligt att se naturvetenskap förvriden och pressad av min kultur så måste jag medge att det visar att vi lyssnar på er. Det visar att vi försöker få det rätt – att säga saker på ett sätt som ni kan höra. Jag vet att min kulturs slafsiga och respektlösa bruk av naturvetenskap är något som retar och förvirrar många människor i den skeptiska rörelsen, men kan vi se det i ett annorlunda ljus?

Folk i min kultur har hört er och vi försöker att svara – men vi förstår er inte. Vår kulturella träning i fråga om intellektets faror gör det nästan omöjligt för oss att använda naturvetenskap riktigt – eller att identifiera er intellektuella stramhet som något annat än ett ohälsosamt överutnyttjande av intellektet. Jag vet att det låter korkat, men tänk på det sätt du ser på vår förmåga att dyka djupt i ämnen rörande andliga eller religiösa studier. Ni betraktar för det mesta inte vår strikthet som lärdom i sig (fast det krävs en hel del intellekt för att förstå och organisera den ofta skriande osammanhängande Heliga Kanon) – i stället tenderar ni att behandla vårt arbete som hemfallenhet åt godtrogenhet eller kanske till och med en envis vägran att lyssna till förnuftet.”

I New Age-kulturen betraktas både känslor och intellekt som problematiska områden av psyket som håller oss borta från anden:

”Från en utsiktspunkt utanför New Age-kulturen kan min kulturs förkastande av känslan och intellektet verka mycket underlig och närmast oförklarlig. Icke desto mindre är det en mycket reell kulturell komponent, som måste förstås och beaktas om någon användbar kommunikation skall äga rum. Om vi framgångsrikt vill kommunicera med någon så måste vi förstå inte bara dennes språk utan också det kulturella sammanhang ur vilket språket framsprungit. Av vad jag sett, både i New Age och den skeptiska kulturen, saknas denna förståelse. Jag förstod verkligen inte den skeptiska kulturen förrän jag verkligen hade lagt ner tid på att betrakta den som en kultur – och jag vet från min läsning att de flesta människor inom den skeptiska kulturen inte alls förstår New Age-kulturen. Som en följd blir skrikandet mellan våra kulturer bara högljuddare medan den verkliga kommunikationen faller i klyftan som skiljer oss. I allt larmet hör folket i min kultur vad det bedömer som hyperintellektuella och emotionellt laddade attacker på den tro de omfattar. Folk i er kultur hör vad de anser vara önsketänkande, naturvetenskaplig analfabetism och emotionellt laddade besvärjelser till försvar av rena vanföreställningar.”

En annan grund till svårigheten att förstå varandra är att man tillvitar varandra samma brister:

”Ett av de största falsarierna jag har stött på är att skeptiker inte kan tolerera mysterier, medan New Age-folket kan det. Detta är fullständigt fel, för det är faktiskt folket i min kultur som inte han hantera mysterier – inte minsta gnutta. Allting i min New Age-kultur levereras komplett med ett svar, ett skäl och en källa. Varje handling, känsla, hälsosymptom, dröm, olycka, födelse, död eller idé har en direkt länk till inflytande från stjärnorna, chi, tidigare liv, förfäder, energifält, interdimensionella varelser, engram, deva, älvor, andeguider, änglar, utomjordingar, karma, Gud eller Gudinnan.

Vi älskar att säga att vi välkomnar mysteriet i New Age-kulturen, men det är en kulturell synvilla och den är ytterligt felaktig. I själva verket har vi ingen som helst tolerans för något som helst mysterium. Allt från den minsta individuella handling till de största rörelserna i planetens utveckling har en specifik metafysisk eller mystisk orsak. Enligt min mening är denna oförmåga att tolerera mysterier ett direkt resultat av min kulturs ringaktning för intellektet. En av de mest skrämmande sakerna med att få förmågan att tänka skeptiskt och kritiskt är att så många saker inte har klara svar.”

Idag arbetar McLaren för att New Age-rörelsen och skeptiker skall kunna kommunicera:

”Jag har studerat konflikten mellan den skeptiska rörelsen och den metafysiska/New Age-rörelsen i några årtionden nu och jag tror att jag har funnit problemet som gör kommunikationen så svår. Det är inte, som många förutsätter, en konflikt mellan rationalitet och godtrogenhet. Nej, det är en fullständig frontalkrock, som gör kommunikation i bästa fall osannolik. (…) Den kulturella sprickan är så extrem att vad jag än säger kommer det att bevisa att jag har gått över till den andra sidan, fel sida – fiendens sida.

Det är livsviktigt att man finner en väg att hjälpa folk i min kultur att fråga, tänka på och kritiskt tolka den bråte av information och desinformation som de dagligen tar emot. Emellertid är det också livsviktigt att informationen är kulturellt känslig. Till exempel: första gången jag besökte den skeptiska sjukvårdssajten på Internet, Quackwatch, kändes det som om jag gick på fientlig mark. Quack (kvacksalvare) är ett mycket laddat ord – ett kampord! (…) Varför måste jag (en av den sortens personer som faktiskt behöver skeptisk information) se mig själv beskrivas i nedsättande ordalag och böja mitt huvud i skam innan jag verkligen kan få tillgång till den information som finns tillgänglig i er kultur? (…) Jag skulle vilja be er att respektera vår mänsklighet och närma er oss, inte som om ni vore reformatorer och frälsare, utan som medmänniskor med engagemang och intresse för andras välfärd. Jag skulle vilja be er att vara lika kulturellt begåvade som ni är naturvetenskapligt begåvade och att arbeta för att förstå vår kultur lika klart som ni förstår teknikerna, idéerna och andan som de gett upphov till. Vi är människor, inte ett problem.”