Folkvett uppmanar till lagbrott

Publicerat i Folkvett nr 4/2002.

Ledaren i Folkvett 3/2002 presenterar ett ytterst anmärkningsvärt förslag: att Lunds universitet, i stället för en professur i “parapsykologi och hypnologi”, skall inrätta en professur för att öka förståelsen för varför människor tror på paranormala fenomen. Om ledarskribenten verkligen menar allvar med denna uppmaning, så innebär detta i praktiken en uppmaning till Lunds universitet att gå emot testamentet, och därigenom att begå ett lagbrott. Eftersom det är ett testamente som finansierar professuren är det testamentet som styr vad professuren ska ägnas åt, och ingenting annat. Varje avsteg från testamentators vilja är, enligt svensk lag, otillåtet och kan ge rättsliga påföljder. Lyckligtvis är juristerna på Lunds universitet väl medvetna om detta, så vi är inte speciellt oroliga. Och om, mot all förmodan, något försök att avvika från testamentators vilja skulle ske, så kommer Sällskapet för Parapsykologisk Forskning att vidta lämpliga rättsliga åtgärder. Det skulle kunna bli en dyr historia för Lunds universitet, och till skillnad från att inrätta en professur i parapsykologi, något att verkligen skämmas över.

Och så några mindre viktiga anmärkningar:

1) Frågan varför människor tror på parapsykologiska fenomen ingår som en av många frågeställningar i modern parapsykologi, och är naturligtvis inte oviktig för den mer allmänna frågan om parapsykologiska fenomen existerar eller inte. Varför människor tror på parapsykologiska fenomen vet man vid det här laget emellertid ganska mycket om. Däremot är frågan varför vissa människor totalt utesluter alla möjligheter att något parapsykologiskt fenomen skulle kunna existera, och till och med aktivt motverkar empirisk forskning i ämnet, mindre väl utforskad, trots att denna attityd, statistiskt sett, är lika extrem som att blint tro på olika parapsykologiska fenomen. Även denna fråga har relevans för parapsykologin, bl.a. därför att den berör parapsykologins framtida möjligheter att besvara sina grundfrågor. En intressant hypotes, värd att pröva, är att totalförnekarna och de blint troende till dels är samma andas barn.

2) Ledarskribenten avfärdar i en enda kort mening all parapsykologisk forskning: “Eftersom detta (att konstruera ett upprepbart experiment där sådana fenomen uppträder) trots alla försök inte har lyckats är det ingen god forskningsidé att fortsätta i samma stil.” Det är visserligen sant att parapsykologin inte lyckats konstruera ett upprepbart experiment i bemärkelsen att experimentet vid alla replikeringsförsök av alla personer i alla situationer, ofelbart ger positiva resultat. Sådana experiment torde dock höra till undantagen även inom psykologi, sociologi, pedagogik och även inom “hårdare” vetenskaper som fysik och kemi. Ett flertal s.k. meta-analyser över olika typer av parapsykologiska experiment har dock uppvisat en någorlunda tillfredsställande statistisk replikerbarhet. Hur detta skall tolkas råder det delade meningar om bland parapsykologer. Men att avfärda parapsykologin som “färdigforskad” är föga välbetänkt mot bakgrund av det aktuella forskningsläget.

3) Och slutligen några reflektioner kring rådet: “…bör den (professuren) inriktas på vetenskapligt fruktbara frågeställningar”. Vem avgör vad som är “vetenskapligt fruktbart”? Ska avgörandet baseras på kunskap och insikt i den parapsykologiska forskningen? Givetvis. Har ledarskribenten denna insikt? Vi vet inte. Ledaren är kortfattad, så det går inte att dra några slutsatser om skribentens kunskaper. Men det var länge sedan det fanns någon utförlig artikel i Folkvett om parapsykologins status idag, så vi misstänker att det har varit lite si och så med uppdateringen om vad som händer inom parapsykologin. Det tycker vi är synd. Vi skulle gärna se en saklig kritik av, och debatt om, de senaste rönen och metoderna inom parapsykologin.

Läs inlägg av Adrian Parker.