Indianhövdingens tal
Publicerat i Folkvett nr 2/1994.
I Miljö och framtid nr 1/1976, återgavs ett tal av indianhövdingen Seattle (1786-1866), hållet inför den federala amerikanska regeringen år 1854 som svar på en begäran om att hans stam skulle överge sitt landområde och flytta till ett reservat.
I talet kritiserades den vite mannen för sin bristande respekt för naturen.
“Han behandlar sin moder, marken, och sina bröder, himlen som saker som kan köpas, plundras, säljas som får eller glaspärlor. Hans girighet kommer att förtära jorden, kvar blir endast en öken… Vad skulle en man vara utan vilddjur? Om alla djur var borta skulle mannen dö av leda och ensamhet. Vad som drabbar djuren drabbar också människan inom kort. Det finns en länk mellan alla skapade varelser… Om människan spottar på marken spottar hon på sig själv. Detta vet vi. Alla varelser hör samman, alldeles som blodet förenar familjen. Allt skapat har ett sammanhang.”
Efter den första publiceringen på svenska år 1976 har talet citerats många gånger, och texten har bl a tryckts i åtminstone tre olika böcker. Till detta bidrar naturligtvis de förvånansvärt moderna formuleringarna om människans ställning i naturen.
Förvånansvärt moderna? Kanske inte så förvånansvärt enligt en utredning av Carl R Ross i ett 16-sidigt häfte (“Seattles tal”) utgivet av Folkens Museum (4:e upplagan 1993). Den äldsta publicerade versionen av texten som han lyckats finna var i tidskriften Environmental Action, november 1972, där den utgavs vara ett brev från Seattle till president Franklin Pierce år 1855. I äldre källor finns inget belägg för att detta brev alls ska ha funnits. Efter avsevärt detektivarbete gick det att finna brevets författare. Brevet skrevs som ett filmmanus under hösten 1970 och våren 1971 av Ted Perry. Hans uppdragsgivare var Southern Baptists i Texas. Det var baptisterna i Texas som bestämde sig för att framställa brevet som autentiskt. Texten innehåller nämligen några religiösa formuleringar, och ansågs lämplig för att sprida ett kristet budskap i miljökretsar.
Några av formuleringarna i det falska brevet eller talet av Seattle är hämtade från ett tal som Seattle faktiskt höll år 1854. Enligt den bevarade nedteckningen sa han ingenting om den vite mannens miljöförstöring eller om hur allting hänger samman. Däremot talade han om hur nära hans folk är förbundet med naturen.
“Varje del av detta land är helig för mitt folk. Varje sluttning, varje dal, varje slätt och dunge har blivit helgad genom något lyckligt minne eller sorgsen händelse för min stam. Till och med klipporna som verkar ligga stumma, där de gassas i solen längs den tysta stranden i högtidlig hänryckning, bär på minnen från gångna händelser, som är sammanlänkade med mitt folks öde.”
Denna bekännelse till naturen är stark nog utan att behöva förfalskas och moderniseras.
Sven Ove Hansson