TM avslöjat

Publicerat i Folkvett nr 2/1992.

Rune W. Dahlén: Myter och mantra. En bok om TM och Maharishi. Libris, Örebro 1992.

TM (transcendental meditation) är en av de mest framgångsrika av de riktningar med österländsk bakgrund som trängt in i Västerlandet de senaste decennierna. Med Rune Dahléns bok har vi fått en grundlig och väldokumenterad genomgång av vad TM sysslar med. Som så ofta visar det sig finnas åtskilligt bakom fasaden som rörelsens företrädare inte frivilligt visar upp för omvärlden.

En guru-rörelse

TM har en obestridd ledare, rörelsens grundare Maharishi Mahesh Yogi, som föddes i Indien år 1911. Maharishi åberopar själv som sin auktoritet sin egen guru, Guru Dev, som han tjänade under en följd av år. Eftersom Maharishi inte tillhör brahman-kasten kunde han inte bli munk, men han fann sin egen väg till framgång inom det religiösa området. Efter Guru Devs död år 1953 började han att missionera, och år 1957 grundade han Spiritual Regeneration Movement (TM-organisationens första namn).

Redan nästa år begav sig Maharishi till USA. Det var början på en intensiv reseverksamhet för att i Väst sprida den meditationslära som han efterhand utvecklade. År 1959 kungjorde han en storstilad plan enligt vilken tio procent av världens vuxna befolkning skulle utöva TM tre år senare. Detta skulle bli ”en rörelse som kommer att bli en väg till frälsning, till att förena människan med hennes Gud”. Det var den första i en lång serie av ambitiösa planer som aldrig förverkligats men som fyllt sitt syfte att sporra aktivisterna till hårt arbete.

”Vetenskap” i stället för religion

TM-rörelsen har genomgått många förändringar i fråga om både lära och organisation. Den hittills viktigaste förändringen inträdde vid slutet av 1960-talet. Då bytte Maharishi sitt sätt att presentera rörelsen och att värva medlemmar/meditatörer. Den religiösa bakgrunden tonades ned och förnekades snart helt. I stället presenterades TM som en neutral avslappningsteknik. Nyckelordet var inte längre ”andlig” utan ”vetenskaplig”. Maharishi själv presenterades som en stor vetenskapsman. Han sades representera ”vetenskapen om den kreativa intelligensen”, ett uttryck som först användes år 1969. Vid början på 1970-talet drog han igång de institutioner som han med sedvanlig blygsamhet lät kalla Maharishi-universiteten.

Meditation

Medlem i TM-rörelsen blir man i samband med att man lär sig meditera enligt TM-metoden (och de för de flesta TM-are stannar engagemanget i rörelsen vid detta). Varje meditatör får ett kort ord, ett s.k. mantra att meditera över. Mantrat sägs vara en noga personligt avpassad ljudkombination. Den nyblivne meditatören avkrävs ett tysthetslöfte. Man får aldrig avslöja sitt mantra för någon annan. Om man gör det, sägs mantrat förlora sin kraft. (TM-lärarna får inte heller diskutera mantrana inbördes med varandra.)

I själva verket är mantrana inte alls personligt anpassade. De delas ut efter en enkel lista, som TM-lärarna får lära sig. Det enda avgörande för vilket mantra man får är åldern. Är man t.ex. mellan 30 och 35 år gammal ska man meditera med ordet ”shirim”, är man mellan 35 och 40 med ordet ”hirim”, etc. I ett vittnesmål inför en amerikansk domstol sa en f.d. TM-lärare:

”Vi blev lärda att ge allmänheten och de individer vi initierade det bestämda intrycket att det existerade ett mycket stort antal mantran, och att varje mediterande tar emot ett mantra som är speciellt utvalt för honom och som på ett unikt sätt stämmer med hans personlighet. I verkligheten är det emellertid så, att varje lärare har en lista på 16 mantran som sedan ges till de mediterande efter en åldersprincip.”

Som svar på frågan om man fick någon förklaring till att mantran delades ut efter ålder svarade en annan f.d. TM-lärare: ”Nej aldrig, man bara sa att så här är det – och håll tyst om det! Men, som sagt, det var aldrig någon som ifrågasatte. Hur skulle man kunna ifrågasätta Mästaren? Det var bara att lyda!”

Även om mantrats mening finns det två olika versioner. Officiellt heter det att mantrat är en ljudkombination utan mening. Internt beskriver däremot Maharishi mantrat som ”Guds heliga namn”. Dahlén påvisar att s.k. ”tilläggstekniker” för mera avancerad meditation ofta innebär att mantrat förlängs. Det förlängda mantrat kan då visa sig vara en hinduistisk religiös fras. Det ursprungliga mantrat bestod alltså av några stavelser ur denna.

Religiös initiering

Dahlén betonar att han tror att meditation, t.ex. i form av TM, kan ha positiva effekter i form av avspänning och stressupplösning. Det är inte själva meditationen som han vill ifrågasätta. I stället vill han skapa klarhet om TM som organisation och om alla dess aktiviteter utöver vanlig meditation.

Alla blivande meditatörer ska genomgå en invigningsceremoni, ”initieringen”. Där mässas en text på sanskrit, som enligt TM-rörelsen inte har med religion att göra. Dahlén återger en översättning av texten i en bilaga. Det visar sig att den i själva verket är en gudaåkallan, bl.a. med tillbedjan av Guru Dev. På grundval av detta klassificerar Dahlén invigningsceremonin som i allt väsentligt en hinduisk ceremoni. ”Det enda speciella med TM:s invigning är att de invigda inte ens får veta att det rör sig om religion.”

Hierarki

TM-rörelsen är uppbyggd på en hierarki, där åskillnaden mellan olika nivåer är strikt och upprätthålls noga. Maharishi gör, enligt en f.d. TM-ledare, ”en ständig uppdelning av folk, t ex att personer som med en viss titel får sitta på ett ställe i en samlingssal, medan de med lägre titel ska sitta på ett annat ställe. Titlar och examina spelar en enorm roll inom rörelsen.” Det rör sig alltså om titlar som delas ut internt inom TM. När Maharishi ska ge en bild av sitt idealsamhälle blir också hans språkbruk mycket elitistiskt: ”De dugliga ska leda och om de odugliga inte kommer med finns det ingen plats för dem.”

Varje nivå inom TM har sina egna hemligheter som medlemmar på lägre nivåer inte får ta del av. Många av dessa hemligheter kan dock de svenska TM-arna nu ta del av genom att läsa Dahlén bok. Han har nämligen haft tillgång till många av TM:s hemliga skrifter. Därför kan han avslöja rörelsens esoteriska delar, dvs de delar som utomstående inte ska få någon information om.

Medvetandenivåer

TM ger löften om olika ”medvetandenivåer” som man ska kunna uppnå med hjälp av meditation och olika ”tilläggstekniker”. Den första av de högre nivåerna är ”kosmiskt medvetande”, som bl.a. innebär att man är ”för evigt tillfredsställd” och fylls av ”en obegränsad ocean av kärlek och lycka”. Nästa steg är ”gudsmedvetande”, som i utåtriktade skrifter kallas ”förfinat kosmiskt medvetande”. Där ”kommer det gudomligas alla möjligheter till fullt uttryck hos människan”. I nästa steg, ”enhetsmedvetande” slutar människan att dyrka Gud eftersom hon själv nått en gudomlig nivå. ”Då är han och hans Gud ett i honom. Då har han själv blivit Honom.” Enhetsmedvetande innebär också förmåga att se in i det förflutna och in framtiden.

Vid det översta medvetandetillståndet, ”Brahmanmedvetande”, inträffar fler märkliga ting. Dahlén citerar en person som gått TM-Sidhi-kursen:

”På denna medvetandenivå ska man börja agera som Gud själv, sägs det. Man ska kunna skapa materia ur intet. Det här reagerade jag emot…”

Maharishi-effekt och levitationVid mitten av 1970-talet lanserade Maharishi flera nya, dramatiska effekter av TM. En av dessa var den s.k. Maharishi-effekten, som presenterades år 1974. Enligt denna ska meditation ha magiska effekter (även om han inte kallar dem så) om tillräckligt många människor mediterar. Detta angavs i exakta tal. Om en procent av jordens befolkning mediterar, kommer den s.k. Maharishi-effekten att leda till att krig, brottslighet och andra problem upphör. Maharishi-effekten sägs också kunna verka i lokala oroshärdar. Vissa försök har gjorts i Mellanöstern, men resultaten har inte varit imponerande. Maharishi har dock föreslagit FN att särskilda grupper av meditatörer ska hållas i beredskap för att rycka ut när det behövs för att åstadkomma fred i någon region.

År 1975 sa Maharishi till sina anhängare att det var dags att ”vi också lär oss att flyga och gå på vattnet”. Detta var ursprunget till de s.k. Sidhi-kurserna, som infördes året därpå. Den som betalade för dyra ”avancerade” kurser kunde bli en ”sidha” och uppnå fantastiska effekter (”sidhi”), däribland:- levitation (att sväva fritt i strid med tyngdlagen)- osynlighet- klärvoajans- vänlighet (!)- att kunna tala med djur.

Kostnaden för en TM-Sidhi-kurs var 17 000 kronor år 1991. (Den som har gott om pengar kan också köpa ett s.k. naturläkemedel från TM-rörelsen med ”sällsynta örter handplockade från Himalayas bergssluttningar och Indiens djupa djungelskogar”, till ett pris av 6900 kronor per förpackning.)

På senare år har sidhi-kurserna främst handlat om levitation, ”flygning”. En tidigare TM-aktivist förklarar i en intervju varför de övriga teknikerna inte lärs ut i större utsträckning längre:

”Tidigare hade det funnits tekniker för att göra sig osynlig, gå genom väggar och kunna prata med djur. Men man hade slutat med dem därför att de gav vissa bieffekter, påstod lärarna. En del som uppnådde osynlighet blev t.ex. blåa i ansiktet efteråt, sas det. Flygtekniken gav så mycket bättre resultat.”

Levitationsträningen går i praktiken ut på att man hoppar upp och ner på madrasser eller studsmattor, sittande i meditationsställning. Det påstås att sidhas ibland lyckas ”stanna kvar där uppe”, men någon demonstration av detta har av lätt insedda skäl inte anordnats. Däremot kan det tydligen gå ganska livfullt till, fortfarande enligt samma f.d. TM-lärare:

”Men som TM-Sidha var jag med på en del speciella samlingar. En gång, det var en Valborgsmässohelg, hade vi en storsamling på Grand Hotel i Stockholm … För att få komma in krävdes det att man visade upp Sidhalegitimationen. Hade man glömt den hjälpte det inte ens om man kände vakterna. Vi var 308 sidhor som körde programmet i två stora salar, en för män och en för kvinnor. Madrasser var utlagda över hela golvet, och när vi satte igång att studsa omkring där så skakade kristallkronorna i taket … Flygsutran körde vi en kvart den gången, och då fick vi bilda en rund bana med två filer, där de som studsade fortare körde i omkörningsfilen. Alla kunde inte hålla riktningen utan hoppade både framåt och bakåt och det såg ju lustigt ut.”

Är TM religion?

Dahlén fäster stor vikt vid de dolda religiösa inslagen i TM. Han påvisar övertygande den hinduistiska bakgrunden. På ett par sidor där han diskuterar TM:s förenlighet med kristen tro kommer det fram att han själv är kristen. Hans analys av TM färgas dock inte av den egna religiösa uppfattningen, utan är föredömligt saklig.

Varför tillstår inte TM-rörelsen själv att TM är en religiös riktning? En viktig förklaring är givetvis att det kan vara en bättre marknadsföring att presentera sig som religiöst neutral än som hinduistisk, när man driver verksamhet i Västerlandet. Det finns också en annan anledning, som Dahlén formulerar mycket tydligt:

”Först måste vi då konstatera att merparten av de ockulta och österländska rörelserna förnekar att de är religioner. Detta kan ha flera orsaker, inte minst kulturella. ‘Religion’ är för en hindu ofta identiskt med västerländsk kristendom, vilket han absolut inte vill paras ihop med. Hinduismen ses som sanathana dharma, den eviga lagen, som inbegriper alla aspekter av tillvaron, medan religion betraktas som en företeelse i den västerländska kulturens ytterkanter.”

Maharishi tillbaka i Indien

Maharishi är själv starkt förankrad i hinduistisk tradition. Han har vid flera tillfällen försvarat kastväsendet, och varnat för att ”en sammanblandning av kaster förstör de ideal som bevaras av de uråldriga traditionerna och har den direkta följden att den rubbar den sociala jämvikten”. (I ett föredrag i Sverige år 1968 argumenterade han med liknande resonemang mot ”rasblandning”, dvs äktenskap mellan människor med olika hudfärg.)

På ålderns höst har Maharishi också lagt ned allt större möda på att bli accepterad inom traditionell hinduism. År 1977 startade han en hinduisk munkorden inom TM, något som är viktigt för hans anseende inom hinduismen. Alla västerlänningar, även TM-medlemmar, är portförbjudna på ordens område. ”När ett par kristna indier släpptes in, upptäckte de att det förekom hinduiska ceremonier där, t ex det klassiska eldsoffret samt offer till Shivalingamer – en gudabild i form av Shivas manslem.” TM har fått delta vid stora hinduiska religiösa festligheter där andra västerländska riktningar, såsom Ananda Marga och Bhagwan-rörelsen har hindrats från att delta.

År 1984 flyttade Maharishi från TM-rörelsens internationella centrum i Schweiz till en ny anläggning tre mil öster om Delhi. Rörelsens ledningsfunktioner flyttade med honom till Indien.

En fråga som man naturligt ställer sig är vad som kommer att hända med denna märkliga rörelse när dess åldrige ledare inte längre kan styra verksamheten.

Sven Ove Hansson